Inlägg från: Anonym (snart farmor) |Visa alla inlägg
  • Anonym (snart farmor)

    Svärdottern förstör!

    Hej TS! Jag förstår ditt dilemma. MEN! Du försöker för mycket. Jag skulle själv inte uppskattat att min mamma eller svärmor dök upp då och då utan att annonsera sin ankomst. Att lämna kvar saker i deras hem som DU tycker fattas är nog inte heller så bra. Det bevisar att deras hem inte duger åt dig.

    Din son håller på att bygga upp egen familj. Problemet är att du är svartsjuk på flickans familj som får umgås med ditt barnbarn mer än du. Flickor har ofta en närmare relation till sina mödrar än pojkar (sitter i samma sits själv). Och det blir liksom naturligt att mormor träffar barnet mer än vad farmor gör. Vad jag skulle göra om jag var du är följande:

    Uppvakta vid födelsedagar, jul, namnsdagar etc. Men tävla inte i presenter och kostnader.

    Träng dig inte på, utan backa lite och ring då och då.

    Dyk inte upp vardagskvällar utan att höra dig för om det är ok. Som småbarnsförälder är man urtrött på sena eftermiddagar och kvällar.

    Visa respekt för deras vilja utan att ge skuldkänslor.

    Backa!

    Ditt absolut största misstag är att du inte godtog din svärdotter från början. Att du inte gillade henne är en sak. Men du har faktiskt inte rätt att meddela din son detta. Det är HANS val. HANS flickvän. Inte din.

    Du vill ha nära kontakt med ditt barnbarn. Men det är inte ditt barn, det är din sons barn. Hade vi far- och morföräldrar fått ha våra barnbarn så ofta vi ville skulle de stackars föräldrarna sällan fått umgås med sina barn. Du är viktig för barnbarnet, men det verkar som om barnbarnet är viktigare för dig. Respektera din son och hans familj och backa undan och försök inte så förtvivlat. Träng dig inte på. Du skall se att det blir bättre med tiden.

  • Anonym (snart farmor)
    Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 10:46:31 följande:
    Är inte svärdottern lite väl långsint om det som hände i början av förhållandet, och detta är ju ganska många år sedan, fortfarande ska ligga mig i fatet? Jag har ju dessutom aldrig sagt något direkt till henne, om min son har fört vidare det jag sagt, ja då får det stå för honom tycker jag! Jag har bara agerat utifrån MITT BARNS bästa när jag sagt vad jag tycker. Det är så längesedan nu dessutom, så det borde vara överspelat vid det här laget. Ni har påpekat att jag ligger på för mycket. Ja, kanske jag gör det. Men jag tror att om jag inte låg på så skulle vi inte ses alls och jag skulle inte ha något alls att säga till om. Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? Annars är man ju som vem som helst som kommer på besök, då kunde man lika gärna vara grannen! Ja, min son är vuxen, men jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN. Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor? Jag har jättebra hand med barn, och det finns inget som gör att jag är olämplig på något sätt. Andra släktingar anförtror sina barn åt mig och det går jättebra.
    Läser lite i tråden. Och OJ! "...verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem?. Du har verkligen inte rätt att göra det! Det är inte ditt barn längre, i den mening det var när han bodde hemma hos dig. Det är en vuxen man som dessutom delar sitt hem med sin fru! Är du fullständigt galen? Om du fortsätter på det här viset så lär det bli så att de INTE vill att du skall träffa ditt barnbarn och framförallt inte bli hembjuden till dom, förutom då de är tvungna att bjuda hem dig. Är det så du vill ha det. Du har ingen som helst rätt till ditt barnbarn. Den rätten är en förmån som man får arbeta för och förtjäna.

    Du får börja på ruta ett nu. Tagga ner. Backa. Bete dig som folk och se det här paret som två vuxna människor, med eget liv utan en mamma. Du måste skapa ett eget liv som INTE inbegriper ovälkomna besök hos din son. Du ränner väl inte ut och in hos dina vänner hur som helst? Eller tar med dukar och gardiner till dom? Visa din son och sonhustru samma respekt som du visar alla andra människor. Det har de faktiskt rätt att begära av dig.

    Tack för mig.

    hälsar
    en mamma med en fantastisk svärdotter
  • Anonym (snart farmor)
    Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 11:36:34 följande:
    Kan ingen förstå mig alls? Ja, jag erkänner, jag har gjort fel, men jag har inte menat illa. Det är bara det att jag har längtat sååå länge efter att få barnbarn. Vilken lycka när jag fick veta att jag äntligen skulle bli farmor! Och jag grät av glädje första gången jag fick hålla detta lilla liv i min famn. Och nu... jag är fortfarande så lycklig över mitt barnbarn, men det känns som att många av mina förhoppningar har grusats...
    Jo, jag kan förstå dina känslor. Men inte hur du uttrycker dom. Du gör ju allt för att de ska tycka illa om dig! Man kan inte misslyckas mer än du gjort i din relation till de här unga vuxna människorna.

    Det här barnbarnet kommer finnas alltid (förhoppningsvis) och om du uppför dig som vanliga människor gör, så kommer du säkert få en bra relation med barnbarnet så småningom.

    Min son och sonhustru ser mig ganska sällan pga avstånd, och de tjatar livet ur sig för att jag ska hälsa på. Men avståndet är 30 mil, jag har ett eget liv och känner att jag måste planera för detta. Så det blir tyvärr bara ett par gånger om året jag åker upp. Och så kommer de ner till mig ett par gånger om året. Och det funkar skitbra. Min son har en fantastisk familj genom sin sonhustru och det är jag oerhört tacksam för.

    Du måste helt enkelt skaffa dig ett liv! Men jag vet att vissa mödrar har attans svårt att klippa navelsträngen till framförallt sina söner. Klipp nu och ge din son en chans att faktiskt få vara ifred.
Svar på tråden Svärdottern förstör!