Svärdottern förstör!

Jag vill ju bara dela med mig av det jag har! Är det så fel att vilja känna sig behövd, att få göra lite nytta? Det känns som att de skulle klara sig lika bra utan mig, men vilken roll skulle jag ha då? Är det ingen skillnad på att vara mamma och farmor  mot att tex bara vara en vän eller en bekant?

Därför att du inte vill deras bästa, du vill ditt bästa, men blandar ihop det.

Nu har du fått råd och tips och lyssnar du till dessa, så kanske du kan få en bra relation i framtiden, men som de allra flesta skriver, det är du själv som orsakat detta genom att ha noll känsla och gå på som en elefant i en glasbutik. 

Ja, jag har fått en del att tänka på. Men ni måste förstå, att det är svårt att backa när man känner sig bortmotad! Jag är van att få min vilja igenom, jag är inte en person man sätter sig på i första taget. Men jag ska försöka tona ner mig lite och se vad som händer.

TS! Håller du möjligen på med en uppgift i sociologi eller så? Tycker den är tråden är osannolik! Innehåller ju enbart klicher av hur man inte beter sig som svärförälder.Du tar i lite för mycket för att vara trovärdig men kanske trots detta en intressant diskussion!

Varför är det så mycket fokus på att hon väljer deras gardiner?

Jag tror knappast hon vill slåss för liv och död att dom ska strykas och användas. Men hon mår bra av att ge dom saker, och nu handlade det om gardiner. Jag hade tackat och tagit emot, för tanken är god.  Det är en snäll gest.

Jag tycker det är otroligt elakt av alla här att vräka ur sig saker som ingen har riktig koll på, hon ville ha råd och stöd och det finns även bra sätt att framföra det på.

Det är INGEN är som vet hur svärdottern är, jag får en känsla av att farmorn bryr sig och försöker in i det sista och det sliter på henne.

Nej, alla tycker inte om spontanbesök, men varför i h*lvete talar dom inte om det då????

Jag lider med dig som verkar må väldigt dåligt över detta. 

Ingen ska behöva gå runt med en sådan förvirring och undran och en rädsla av att allt man gör är fel. Jag vet precis hur det känns och det är rent ut sagt FÖRJÄVLIGT.

Om jag inte tycker om hur en annan människa beter sig så talar jag om det. Sätter mig ner och berättar hur jag känner. Annars kan man glömma en förändring.. Så är det bara. Jag tycker att farmorn verkar mycket sårad och har verkligen försökt på alla sätt och vis att visa intresse och kärlek.. Även om alla inte diggar hennes sätt att göra det så måste SVÄRDOTTERN faktiskt anstränga sig och tala om hur det ligger till..

Jag hoppas att allt löser sig och att ni får en fin relation och att du i framtiden kommer ditt barnbarn mycket närmare.

Kram.
 

Man kan väl ändra sig? Från början kanske hon inte var någon toppentjej som man vill att ens son ska vara ihop med. Som  mamma vill man bara att ens barn ska må bra, även i det långa loppet och ibland så verkar det som att mammor har svårt att släppa kontrollen och sluta ge alla goda råd och synpunkter. Nu har ts accepterat läget och vill umgås med dem, ffa sitt barnbarn och son. Som jag ser det försöker hon göra allt bra och vara snäll. Sen är det inte konstigt att sonens sambo inte släpper in så lätt men jag tycker att sonen borde dels sätta gränser för vad som är okej men också tillåta farmor att ha nästintill samma roll som mormor får ha.