Svärdottern förstör!

En gammal tråd men jag kommenterar ändå. Ett evigt aktuellt ämne. Det är så lustigt och märkligt. Min sons tjej (de har två döttrar) har aldrig haft problem med att hennes mamma eller pappa poppar upp hur som helst, men det får inte jag göra. De vill att man meddelar innan och det har jag inga problem med, men de är dåliga på att kolla telefonen och svara i den också.

Jag ville komma över en kväll och lämna lite saker jag hade köpt till mina barnbarn men hade inte lyckats nå dom. Så jag åkte med min särbo och hängde en kasse på deras dörr. De var inte hemma.

Efteråt kommer ett surt sms om att jag måste meddela innan. Det hade inte svärdotterns mamma behövt göra. 

Det är skillnad på hur mormor och svärmor behandlas. Så är det bara.

Du tycker det är helt självklart att dina föräldrar och moster är barnvakter. Varföt är det så självklart? Jo för att de är din familj och du vill inte ge svärmor en chans. Du är helt inställd på att din svärmor inte är bra helt enkelt. Kommer din familj aldrig med saker till ditt hem? Det tror jag nog att de gör.

Jag har varit jätteledsen när jag köpt fina saker till barnbarnen och även till min svärdotter och de hamnar bara i en röra i en plastback. Köpte bland annat en dyr och fin Marimekko-necessär som hon bara kastat bland barnens leksaker. Så trist. 

Då gratulerar jag dig/er. Hon är säkert mycket klok. Är glad för er skull.
Träffar hon sina föräldrar mycket också?

Det brukar ofta vara så att den som bor närmast barnen träffar barnen oftare. Min svärdotter såg ju till att flytta närmare sina föräldrar och tycker då att det är bekvämt att lämna barnen till dom, eller att mamman eller pappan kommer hem till dom. De är ju skilda, men är mycket hos sin dotter och barnbarnen med sina partners. 

Jag bor inte särskilt långt bort, ett par mil och har bil, men det duger inte att jag kommer och de vill inte komma till mig. Min son tycker inte det är kul, eftersom svärdottern inte vill följa med. Jag kan inte tycka att det är snällt av henne. Han tvingas ju träffa hennes familj titt som tätt, när de poppar upp. 

Jag tror inte heller att det spelar nån roll vad TS gör. Svärdottern har bara bestämt sig för att hennes mamma är bättre och svärmor gör allt fel. Det är helt omöjligt för TS att göra svärdottern nöjd. 

Det är väl självklart att svärdottern älskar sin mamma, men hon behöver inte vara så ointelligent att hon inte begriper att svärmor också har massor att bidra med. Tyvärr är svärdottern för omogen för att förstå detta, eller att hon helt enkelt är alldeles för egoistisk.

När det är på detta sätt, är väl det enda raka att strunta i svärdöttrar, som beter sig så och hoppas att åtminstone ens son vaknar upp nån gång. 

Roligt att du gillade din svärmor och hon verkade vara en fin människa.

Jag vill jättegärna göra mysiga saker med mina barnbarn och har älskat att vara ute med dom i naturen och göra lite annat än att sitta framför TVn. Men tyvärr verkar det inte uppskattas av svärdottern, för hon har själv inte velat vara med, utan bara min son.

Men när hon så tydligt visat att hon hellre hittar på annat, än att vara med oss, har ju såklart min son tröttnat, när hon inte vill vara med. Jag kan inte tro att han är glad över detta och jag kommer inte bli ett dugg förvånad om det tar slut mellan dom. Han umgås med hennes familj, men hon struntar fullständigt i att jag finns. 

 

Jag är inte TS, så jag hoppas ni kan hålla isär dom som skriver vad här.
Min son blev helt uppslukad av svärdotterns familj när de fick barn. Svärdotterns pappa fick dessutom barn (en sladdis med en ny kvinna) nästan samtidigt med sin dotter, vilket hon absolut inte var glad över. Men nu är dessa barn bästisar och träffas jätteofta. Hon har helt glömt bort hur besviken hon var på sin pappa när han skulle få en sladdis. Hon tyckte att det var hennes tur att vara i centrum och få barn. 

Svärdottern kan tjafsa och bråka med sin familj och ändå umgås med dom, men jag som farmor måste göra allting perfekt. Varför är det så?

Och jag är ABSOLUT inte krävande eller kvävande. Jag ringer de aldrig längre och messar aldrig min svärdotter och knappt sonen heller. Har inte träffat barnbarnen på över två år, liksom svärdottern och sonen på ett och ett halvt år.

Har bett om ursäkt flera gånger om jag sårat dom, men jag har ALDRIG fått nån ursäkt, fast svärdottern sagt otroligt elaka saker till mig. 

Jag är en snäll och omtänksam människa och jag brydde nig massor om mina svärföräldrar och de träffade mina barn massor. Däremot brydde sig inte mina barns pappa (ett ex) inte om min mamma, världens snällaste människa. Och nu beter sig min som och svärdotter likadant som mina bagns pappa. Allting är mycket märkligt minst sagt. 

Mina barn blev även valda till friendsare i skolan, så om jag hade varit en hemsk människa, dålig mamma, tror jag inte det hade varit möjligt. 

Sonen föredrar väl att umgås med sin pappa kanske. Vi är separerade sen länge, inte mitt val dock. Pappan blev ihop med sin kollega bakom ryggen på mig och tvingade mig att flyttta när barnen bara var 6 och 4 år..Sonen och pappan är fotbollstokiga båda två.

Min son är väldigt lik sin pappa till sättet och tycker t ex att otrohet, det är sånt som händer och rycker bara på axlarna åt det. Detta tycker jag är väldigt sorrgligt och märkligt. Han vet mycket väl hur mycket vi alla - han, hans bror och jag har lidit av detta, eftersom vi pga varannan vecka under deras uppväxt, förlorat massor med tid i varandras liv.

Det är så mycket saker, som hänt och det kommer att ta lång tid innan barn, fast de är ?vuxna?, kommer att förstå. Tiden får utvisa. Det är min tröst för tillfället, fast när/om de kommer till insikt, kanske jag inte finns längre. Det vetkar de inte heller förstå.