Fick du någon "push present" av din partner när du fött?

Ja, jag fick ett barn. Båda gångerna faktiskt. Det var både allt jag förväntade mig och allt jag ville ha.

Ni som fick en present.  Vad gav ni era män? För att de stått ut med er i nio månader. För att de "sprutade" så att det blev ett barn. För att de stod bredvid och höll handen och masserade rygg och serverade dricka under förlossningen. För att de förväntas vara en avlastning hemma första tiden så att ni kunde koncentrera er på barnet. Vad fick de av er för sina uppoffringar och för att de ställt upp? Eller fick de "bara" ett barn...?

Vi gav varandra ett barn. Det blev vår gemensamma present den dagen. Den räckte. Nu är vi inte gifta så det där med bröllopspresent är inte aktuellt och kommer inte heller att bli det om/när vi gifter oss annat än som någonting gemensamt. Alltså att vi dricker lite vin och myser i soffan, eller lagar en god middag tillsammans. Han behöver inte uppvakta mig för något vi åstadkommit tillsammans oavsett om det är ett barn eller ett lyckligt äktenskap.
Studenten däremot är något man gratulerar någon utomstående för. Det är dennes självständiga och alldeles egna prestation, inte ett gemensamt genomfört arbete.

Fast det är ju inget konstigt. Dina barn ska uppvakta dig på mors dag, inte din man. Och små barn har ju sällan lärt sig det.

För att han är din pappa? Nej, jag ser nog inte meningen med att uppvakta eller gratulera varandra på något vis den dagen. Det är barnens uppgift om det ska göras alls.

Presenter till andra tycker jag är en annan sak. Att man ger något för att man är glad för deras skull som vid bröllop.

Jag ser nog inte att det är en uppoffring heller egentligen. Varken det han gör eller att jag föder barnen. Att jag måste genomgå en förlossning oavsett om den är tuff eller inte är liksom bara så det är. Jag är kvinnan så jag har som uppgift att föda barnet. Han är mannen så han har som uppgift att så långt han kan hjälpa och stötta mig.
Att jag måste föda barn och att det är jobbigt, gör ont osv gör inte att jag behöver, vill ha eller förväntar mig presenter. Jag gör det jag måste för att vi ska få ett barn. Min sambo hade bytt med mig om han bara kunnat och hjälpt till mer om det bara hade gått. Han behöver inte "belöna" mig för någonting som jag är skapt för att göra, men han inte kan, bara för att det var jobbigt för mig.
Det "lilla" som de kan göra ser jag som någonting jättestort. Även om jag är ensam om att ha gruvligt ont. Han är där, uppmuntrar, tröstar, klappar om... Hade inte jag haft min sambo bredvid att hålla hårt i handen hade jag varit livrädd, spänt mig och fått ännu ondare. Han var lugn och trygg att vila mot och visste vad jag ville så han kunde föra min talan inför personalen när jag var för upptagen i min värld för att ens öppna munnen. Det hjälper inte min smärta, det hjälper inte mig trycka ut en basketboll genom ett myggnät, men det var en tröst och ett stöd. Jag kan inte underskatta det. Men det är ju individuellt. Och ja, jag har haft två lätta förlossningar dock utan någon smärtlindring. Men hade uppskattat hans hjälp mycket oavsett och inte velat ha någon present.
Klart att folk får ge presenter om de känner för det, men jag förstår absolut inte poängen.

Nejdå, inget bitter här inte. Bara nyfiken.
Är ju det jag menar. Vi fick ett gemensamt barn, vad ska vi ha presenter till då?

Kan tänka mig att vi skulle kunna köpa en present till oss tillsammans, ja. (Antingen något kul att göra tillsammans eller någonting nyttigt till hemmet.) Dock har vi inte gjort det än.
Ser skillnad på jul och på barnafödande faktiskt. Där det senare ger en naturligt gemensam och väldigt värdefull gåva som inte ens är möjlig att jämföra med materiella ting.