tahira skrev 2012-11-03 11:17:48 följande:
Nej, jag menade bröllopspresenter till andra
.
Jag tycker inte att varken jag eller min man gjort några "uppoffringar" för varandra. Vi lever tillsammans och underlättar för den andre så gott det går. Det var inte tal om "avlastning" åt något håll. Vi hjälptes åt med både barn och hem.
Sedan tycker jag nog inte att massage och att komma med ett glas äppeljuice kan jämföras med att ligga i värkar och krysta ut ett barn, eller genomgå en stor operation. Men vissa har ju otroligt lätta förlossningar, så det kanske var så för dig? För mig var det jobbigare, och anledningen till att männen ofta masserar, tröstar, klappar och hjälper till är för att det är det enda de kan göra. Det är det lilla, lilla, lilla de kan göra för att underlätta för mamman.
Jag tycker inte att det är någon självklarhet med en present när man fött barn, absolut inte. Men jag förstår inte hur man kan bli irriterad eller provocerad av tanken?
För mig är det en fin tradition och framförallt är det väldigt roligt att ha ett smycke med så stort symbolvärde som just det smycket. Det är klart att jag kan gå och köpa ett smycke själv, men det är något speciellt med att få det som en överraskning.
Och det är klart att det inte kan jämföras med minnena av själva dagen min son föddes, och det är inte så att jag behövde ett smycke för att vara gad efter förlossningen, eller att jag blivit sur eller ledsen om jag inte fått något.
Det är bara en av de små sakerna som sätter lite guldkant på tillvaron.
