Problem med signalsubstanser-ärftligt??

pufffffffffffffffffffff

Hej!
När det gäller din fråga om serotoninproduktion och ärftlighet så kan jag inte ge dig något svar på det eftersom det är en medicinsk fråga som du nog får vända dig till Vårdcentralen med. Detsamma gäller den eventuella järnbristen.
Men med tanke på att du skriver att din dotter överhuvudtaget inte går till skolan så tycker jag att det är ett problem som ni måste få hjälp med omgående. Det kan ju finnas många orsaker till det som faktiskt går att avhjälpa med stöd från BUP. Jag tycker att du ska ringa dit och be om en akuttid för dig och din dotter och hennes pappa om han finns med ,för omedelbar hjälp att få henne att gå till skolan. Och då måste de ju också göra en bedömning av vad det beror på att hon helt har slutat att gå dit.
Du kan också vända dig till skolan som är skyldiga att hjälpa dig med detta . Kanske har de något resursteam med psykolog, kurator och läkare som kan vara ett stöd. 
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark 

Hej Margit!
Tack för ditt svar:)
Tyvärr har jag bara negativa saker att säga om det du föreslog.
Skolan väntade alldeles för länge med att anmäla till resursteamet, anledningen var att trots mycket frånvaro var min dotter så DUKTIG.
När anmälan väl gjordes så träffade resursteamet min dotter 1 gång och ansåg sig inte kunna göra nåt mer. Så de anmälde till socialen, 3 veckor före skolavslutningen. 
Vi var på samtal, men de avstod från att göra någon utredning.
När nian nu började gick det bra, men sen bestämde hon sig plötsligt för att ALDRIG gå till skolan mer.
Jag ringde och fick tid på BUP. Vi föräldrar har varit där och pratat en gång. När det var min dotters tur vägrade hon att följa med. Det finns ett inbokat hembesök i veckan, men de har deklarerat att det blir ETT besök, sen är det upp till min dotter. Min största oro är att det kan finnas en funktionsnedsättning. Det viktigaste av allt måste ju vara att ta reda på hur hon mår och VARFÖR. De har redan satt datum för möte BUP, skola, resursteam och socialen.  Men de anser inte det vara så viktigt att ta reda på hur min dotter mår. Hur ska de på ett tillfälle kunna göra det. Om min dotter inte kan förmå sig att komma med till BUP..ska man bara lämna henne därhän då. Självklart är det bra för henne att komma utanför huset. Jag har heller inte tänkt att hon ska sitta i sitt rum år efter år. Men de behöver kanske komma hem 2 el3 gånger och försöka skapa ett FÖRTROENDE. Kuratorn sa till mig att hon inte trodde att psykologen heller skulle få nåt ur min dotter, vilket vi föräldrar inte lyckats med på dessa 1 1/2 år av problem. Och vad är det för inställning??
De vill sätta henne i anpassad studiegång och se om hon blir gladare...gå en annan väg och se om hon blir gladare av det sa dom..herregud..vilka idioter..hon är ju folkskygg. Pappa o jag är rörande överrens om att det är det värsta vi kan göra mot henne.  Ja, du hör ju själv. Har du nåt annat råd vore jag otroligt tacksam. 

Mvh T

 

Hej igen!
Jag förstår att ni verkligen dragit i alla trådar för att få hjälp med er dotter. Det låter ju också som om det finns ett nätverkstänkande med vilket är bra i sådana här fall när det ju inte bara handlar om en sak. Ni måste få hjälp och stöd i hur ni ska agera, er dotter behöver hjälp och skolan är skyldig att se till att hon kommer dit med ert bistånd.
Det som inte fungerar i sådana här sammanhang är att ställa krav på närvaro från er dotter. Det är ju det som är hennes problem.
Mitt enda återstående tips är att försöka hitta någon som ni kan samarbeta med så att ni får hjälp i hur ni ska få henne till skolan. Kommer ni åt det så tror jag att det blir en oerhörd lättnad för henne också och sen kan ni och hon få hjälp med bakomliggande orsaker.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark