hummena

Äldre 3 Nov 21:15

22 svar

"Sovit färdigt" och gråter sig till sömns klockan 4 på morgonen

Hjälp! Jag håller på att bli knäpp. Min lilla åttamånaders tjej har börjat vakna klockan 3-4 varje morgon och vill gå upp. Hon flaxar med armarna, nyps och biter mig, sparkas, kryper runt i sängen, ställer sig upp och hoppar, babblar, puttas, skriker och vägrar ta tutten (hon bits när jag försöker amma henne tillbaka till söms). Hon gäspar dock med jämna mellanrum när hon gör detta, så hon är verkligen fortfarande trött.

I början gjorde jag misstaget att ta upp henne och låta henne leka sig trött en timme eller två, men efter tre sådana nätter pallade jag helt enkelt inte. Så nu i två veckors tid har jag hållit henne kvar i sängen och fysiskt hindrat henne från att sätta eller ställa sig upp (och om hon ändå lyckats har jag lagt henne ner igen), vilket gör henne helt vansinnigt arg och upprörd. Jag försöker trösta henne och krama och pussa på henne, men hon är otröstlig och bara gråter. När hon gråtit kanske 5-10 minuter brukar jag kunna få henne att ta bröstet (jag erbjuder bröstet hela tiden), och då somnar hon om.

Hon sover vanligtvis två gånger per dag, ungefär en timme vardera. Första tuppluren är ungefär två timmar efter att vi vaknat, och den andra runt 14 eller 15 beroende på hur aktiva vi varit efter lunch. Hon går och lägger sig runt 19 varje kväll, och då är hon ofta så trött att hon somnar direkt. Om vi försöker lägga henne tidigare går det inte alls, och senare funkar inte för då blir hon allt för trött och bara gråter. Efter att jag lyckats få henne att somna om mitt i natten sover hon vanligtvis till 7 eller 8 (vi har inte lyckats se något mönster i detta, det verkar vara helt random).

Det är extremt svårt att lyssna på henens gråt, det är så hjärtskärande och jag vill verkligen inte att hon ska behöva gråta som hon gör. Jag har aldrig gett henne anledning att förknippa sömn med nagot jobbigt förr, vi har samsovit från start, jag nattar henne alltid och stannar tills hon somnat, och kommer direkt om hon vaknar och ropar på mig, hon vaknar och ammar kanske två gånger per natt.

Vad kan jag göra? Vad gör jag för fel? Alla tips och råd är extremt välkomna.

Läntandelavendel

Äldre 3 Nov 21:25

#1

har liknande situation här, men min 8 månaders.. har i princip alltid "velat gå upp" vid den tiden men blundar och gnäller av trötthet ändå så jag får - oftast - honom att somna om till åtminstone 6.

Tror att sömnen är så pass ytlig där kring 3-4 och där är nyfikna och precis i ett stort utvecklingssprång, där vid 8 månader, så de vill "inte missa ngt" fast de eg vill/behöver sova några timmar till.

Det ändrar sig, bara att härda ut. Inte lätt men lika bra o bara acceptera det. Min pojke sover också 2 grr om dagen, allt mellan 1 1/2 - 2 1/2 h totalt under dagen, kan inte tänka mig att det skulle vara det som gör det.

Har ngn gång märkt att nätterna blivit lite bättre dock ifall han fått ta en tupplur där kring 18. (har ngn enstaka gång somnat av sig själv då av trötthet). Då har vi fått lägga honom senare, typ 21-22 istället för 20 och känns som att han sovit bättre då. Slumpen kanske?? Eller så är det lättare att sova bättre när det gäller en kortare tid, det är ju väligt länge att sova 12 h natt (19-07) så det kanske är svårt att hålla den där djupsömnen igång under hela passet liksom

Bara mina tankar.

Miss Cee

Äldre 4 Nov 00:21

#2

Vyssan lull tassar på sängen, alt ta upp i famnen och sitt kvar i märkt sovrum och vagga??

Ordet

Planerar smått 14

Äldre 4 Nov 00:28

#3

Vet inte om ni provat eller om det ens är värt att prova men vad tror du om att kanske testa att lägga henner vid 19 och sedan väcka henne vid 20-21 och låta henna somna om senare för att se om det skulle kunna vara lösningen.

Bara ett tips.

Litet My

Äldre 4 Nov 01:09

#4

8 månaders är separationsfasåldern, dvs barnet inser att de är en egen individ och att mamman/pappan kan försvinna, många barn har orolig sömn i den åldern, är rastlösa, vill inte somna själva, tycker mormor som hälsar på varje dag är livsfarlig och vill absolut inte vara på golvet ensamna trots att de gillat det innan osv.

Skulle det tex fungera att låta henne sova mer på dagen, eller låta henne ta sista middagsvilan lite senare än vanligt?

hummena

Äldre 4 Nov 08:07

#5

Läntandelavendel skrev 2012-11-03 21:25:44 följande:

har liknande situation här, men min 8 månaders.. har i princip alltid "velat gå upp" vid den tiden men blundar och gnäller av trötthet ändå så jag får - oftast - honom att somna om till åtminstone 6.

Tror att sömnen är så pass ytlig där kring 3-4 och där är nyfikna och precis i ett stort utvecklingssprång, där vid 8 månader, så de vill "inte missa ngt" fast de eg vill/behöver sova några timmar till.

Det ändrar sig, bara att härda ut. Inte lätt men lika bra o bara acceptera det. Min pojke sover också 2 grr om dagen, allt mellan 1 1/2 - 2 1/2 h totalt under dagen, kan inte tänka mig att det skulle vara det som gör det.

Har ngn gång märkt att nätterna blivit lite bättre dock ifall han fått ta en tupplur där kring 18. (har ngn enstaka gång somnat av sig själv då av trötthet). Då har vi fått lägga honom senare, typ 21-22 istället för 20 och känns som att han sovit bättre då. Slumpen kanske?? Eller så är det lättare att sova bättre när det gäller en kortare tid, det är ju väligt länge att sova 12 h natt (19-07) så det kanske är svårt att hålla den där djupsömnen igång under hela passet liksom

Bara mina tankar.

Det har hänt någon gång av misstag (eller dålig planering från min sida) att hon somnat runt 17.30, och då blir det inte säng förrän 22. Detta har dock inte hänt sedan uppvaknandegrejen börjat, så kanske kan vi testa det igen och se om det gör någon skillnad. Tack för ditt svar!

hummena

Äldre 4 Nov 08:16

#6

Miss Cee skrev 2012-11-04 00:21:51 följande:

Vyssan lull tassar på sängen, alt ta upp i famnen och sitt kvar i märkt sovrum och vagga??

Jag har testat att sjunga, berätta sagor och försöka lugna. Vagga går inte, hon är alldeles för stark och ålar och vrider sig ur famnen på nolltid. Tack för ditt svar dock, jag uppskattar det!

Helle333

Äldre 4 Nov 08:16

#7

hummena skrev 2012-11-03 21:15:48 följande:

Hjälp! Jag håller på att bli knäpp. Min lilla åttamånaders tjej har börjat vakna klockan 3-4 varje morgon och vill gå upp. Hon flaxar med armarna, nyps och biter mig, sparkas, kryper runt i sängen, ställer sig upp och hoppar, babblar, puttas, skriker och vägrar ta tutten (hon bits när jag försöker amma henne tillbaka till söms). Hon gäspar dock med jämna mellanrum när hon gör detta, så hon är verkligen fortfarande trött.

I början gjorde jag misstaget att ta upp henne och låta henne leka sig trött en timme eller två, men efter tre sådana nätter pallade jag helt enkelt inte. Så nu i två veckors tid har jag hållit henne kvar i sängen och fysiskt hindrat henne från att sätta eller ställa sig upp (och om hon ändå lyckats har jag lagt henne ner igen), vilket gör henne helt vansinnigt arg och upprörd. Jag försöker trösta henne och krama och pussa på henne, men hon är otröstlig och bara gråter. När hon gråtit kanske 5-10 minuter brukar jag kunna få henne att ta bröstet (jag erbjuder bröstet hela tiden), och då somnar hon om.

Hon sover vanligtvis två gånger per dag, ungefär en timme vardera. Första tuppluren är ungefär två timmar efter att vi vaknat, och den andra runt 14 eller 15 beroende på hur aktiva vi varit efter lunch. Hon går och lägger sig runt 19 varje kväll, och då är hon ofta så trött att hon somnar direkt. Om vi försöker lägga henne tidigare går det inte alls, och senare funkar inte för då blir hon allt för trött och bara gråter. Efter att jag lyckats få henne att somna om mitt i natten sover hon vanligtvis till 7 eller 8 (vi har inte lyckats se något mönster i detta, det verkar vara helt random).

Det är extremt svårt att lyssna på henens gråt, det är så hjärtskärande och jag vill verkligen inte att hon ska behöva gråta som hon gör. Jag har aldrig gett henne anledning att förknippa sömn med nagot jobbigt förr, vi har samsovit från start, jag nattar henne alltid och stannar tills hon somnat, och kommer direkt om hon vaknar och ropar på mig, hon vaknar och ammar kanske två gånger per natt.

Vad kan jag göra? Vad gör jag för fel? Alla tips och råd är extremt välkomna.

Jag var tvungen att sluta låta min dotter sova två gånger på dagen redan när hon var 5 månader eftersom hon var vaken till 3 på morgonen annars. Det fungerade inte. Varken hon eller jag var särskilt glada till slut. Jag fick styra upp henne så hon sov middag en gång per dag. Hon får INTE sova efter kl.14 eftersom det då inte går att natta henne.
Kanske korta av någon av middagslurarna eller ta bort den ena?

hummena

Äldre 4 Nov 08:18

#8

Planerar smått 14 skrev 2012-11-04 00:28:25 följande:

Vet inte om ni provat eller om det ens är värt att prova men vad tror du om att kanske testa att lägga henner vid 19 och sedan väcka henne vid 20-21 och låta henna somna om senare för att se om det skulle kunna vara lösningen.

Bara ett tips.

Det kanske kan funka... Jag tror att vi får vänta med att testa det till nästa helg, för det finns en risk att hon vägrar somna om förrän 2 på natten om vi gör det. Tack för tipset!

hummena

Äldre 4 Nov 08:23

#9

Litet My skrev 2012-11-04 01:09:47 följande:

8 månaders är separationsfasåldern, dvs barnet inser att de är en egen individ och att mamman/pappan kan försvinna, många barn har orolig sömn i den åldern, är rastlösa, vill inte somna själva, tycker mormor som hälsar på varje dag är livsfarlig och vill absolut inte vara på golvet ensamna trots att de gillat det innan osv.

Skulle det tex fungera att låta henne sova mer på dagen, eller låta henne ta sista middagsvilan lite senare än vanligt?

Separationsfasen klarade vi av för typ två månader sedan (hon var som ett plåster man inte kunde ha bland folk för hon bara grät när någon tittade på henne), nu har det blivit mycket bättre med det. Jag vet inte om det kan vara någon växtspurt som spökar, kanske?

Idag ska vi testa att inte låta henne sova på morgonen, utan försöka klubba ihop hennes två sovstunder till en lång stund på dagen istället. Om jag ammar henne till sömns varje gång hon vaknar upp borde jag kunna få henne att sova tre timmar på rad. Då får hon lite mer sömn, och kanske lite mer djupsömn också...

skogsvitter

Äldre 4 Nov 09:19

#10

hummena skrev 2012-11-04 08:23:24 följande:

Separationsfasen klarade vi av för typ två månader sedan (hon var som ett plåster man inte kunde ha bland folk för hon bara grät när någon tittade på henne), nu har det blivit mycket bättre med det. Jag vet inte om det kan vara någon växtspurt som spökar, kanske?

Idag ska vi testa att inte låta henne sova på morgonen, utan försöka klubba ihop hennes två sovstunder till en lång stund på dagen istället. Om jag ammar henne till sömns varje gång hon vaknar upp borde jag kunna få henne att sova tre timmar på rad. Då får hon lite mer sömn, och kanske lite mer djupsömn också...

Det du beskriver är inte separationsfasen, det är första delen av anknytningsprocessen efter själva nyföddhetstiden som har kommit igång när de beter sig så här. Nästa fas i anknytningsprocessen påbörjas runt 8-9 månader (ibland är bebisar tidiga och då kan det ske redan runt 7 mån men det är helt omöjligt för ett spädbarn att genomgå den fasen långt tidigare än så eftersom all annan utveckling som krävs då saknas) och den resulterar i djup separationsångest och oro på nätterna. Så jo hon är i allra högsta grad mitt i separationsfasen.

Det är inte nödvändigt för bebisar att få djupsömn, deras sömn består nästan inte av någon djupsömn över huvudtaget så det är alltså orimligt att kräva att de ska ha det. Allt det här är ett helt naturligt beteende hos bebisar i den här åldern och det är bara att vänta ut. Du gör redan det absolut bästa du kan göra. Själv la jag mig tillsammans med mina en kort period redan från att de la sig, dvs de kunde inte ligga själv och sova alls utan jag fick ligga intill dem hela nätterna redan från att de somnat på kvällarna. Ammade nästan konstant (liggammade så kunde sova under tiden) men snart nog gav det med sig och det blev mycket lugnare på nätterna igen! Det viktiga är att man kommer ihåg att ju mer närhet man ger desto lättare kommer det gå över.

Klart att det är jobbigt att höra hjärtskärrande skrik men de allra allra flesta tvingas ju stå ut med sådant då och då när man har barn, vare sig man vill eller inte och oavsett vad man gör, även om man gör precis allting som man ska. Våra har båda varit skrikiga barn som skrikit otröstligt när något inte känts ok för dem. Särskilt äldsta som hade kolik i 6 månader, man går sönder inombords men man kan ju inte göra mer än vad man gör. Fortsätt försöka med bröstet osv. Det kommer snart lugna sig igen!

"Sovit färdigt" och gråter sig till sömns klockan 4 på morgonen

INNEHÅLL