Julfirande

Vi har varannat år dagarna innan julafton, samt själva julafton. Då hämtar den andra föräldern på juldagen och har över nyår - oavsett om det inkräktar på hur veckorna infaller - jul och nyår går utanför normalt umgänge. Året efter har föräldern som hämtade på juldagen själva julafton istället. Detta är stenhårt och rubbas INTE! inte för att försvåra för den andra föräldern utan för att underlätta för barnet. Har man en fastslagen rutin kommer aldrig barnet "ikläm". Annars kommer det att bli så att barnet tillfrågas, vilket leder till att hon måste göra ngn av föräldrarna "besviken". I början försökte mamman ändra överenskommelsen med anledningen att de ju hade tradition att fira på julafton... Fast det har ju den andra förälder också... Frågan har kommit upp med jämna mellanrum, men börjar man ändra i sånt kommer barnet förr eller senare vara den som känner att hon sviker.. Man får som förälder helt enkelt anpassa sitt firande efter att man har barnet varannat år. Det andra året får man fira på juldagen istället. Om inte alla kusiner, far-mor föräldrar, mostrar o fastrar kan närvara så att det passar så fåran lösa det på annat sätt. Man har ett helt år på dig att planera julfirander eftersom man VET vilken dag man har barnet året efter. Jag tycker det låter som om du gärna vill bestämma. Min man blivit tokig om mamman (som är boendeförälder) MEDDELAT sina planer - så att vi kunde anpassa oss.. Det spelar ingen roll om det meddelas i god tid.. Däremot kan man FRÅGA.. om du har den attityden kan jag förstå att pappan slår bakut när du kommer med en sådan begäran - oavsett om det är det bästa eller inte :( Jag förstår känslan och reaktionen... Hur var "snacket" runt förra julen? Då hade pappan barnet på julafton om jag förstår saken rätt? Nämnde ni då ngt om nästa jul? Tex att nästa var "din" eller liknande? Vet inte hur ni skall lösa denna julen på bästa sätt, men föreslår att ni i framtiden kommer överens om en uppdelning och håller stenhårt på den. Då kan ingen komma i efterhand och säga att det är "orättvist". Sen att barnet inte vill åka dit- hon kanske är där för sällan? Det är svårt att sitta här o veta hur din dotter är, men när min bonus var i femårsålder så kunde hon ofta säga att hon inte ville åka hit, till sin pappa. När hon väl var här hade hon det jättebra och sa istället att hon inte ville åka till sin mamma... Samtidigt som - om hon pratade med oss i telefon, kunde börja gråta och längta. Det är normalt. Mamman reagerade som du, vilket är förståeligt, om barnet ringer o gråter gör det ont i "mammahjärtat", tro mig, jag vet. Men vad hon inte såg var att dottern inte var ledsen förrän hon hade mamma i luren.. Så det KAN helt enkelt vara missriktad lojalitet, att hon känner att du vill (omedvetet) att hon skall trivas bara hos dig. Jag säger inte att det ÄR så, jag känner varken dig eller din dotter, men det KAN vara så..

Ber om ursäkt för det långa stycket. Skriver från mobilen..

Du skriver ju i inlägg #11 att ni träffats på samtal via familjerätten och kommit överens om vh umgänge. Har ni kört det sedan dess så har ni ett fasställt umgänge. Har ni inga speciella överenskommelser angående högtider och den 23:e infaller på pappans umgängeshelger så är det ju inte konstigt om han motsätter sig att ändra. Har barnet dessutom ett syskon hos pappan så har de säkert planerat att fira på ett sätt. Hur kommer det sig att dina planer är viktigare än pappans och hans familj?

Som jag skrev innan så är det himla svårt att veta, men träffas de inte så ofta så är det inte konstigt att barnet reagerar så. Dessutom kan hon mkt väl känna av att mamman tycker det är jobbigt att hon åker, vilket framkallar oroskänslor hos barnet. Hos pappan har det även kommit till en liten bebis, vilket säkert stört rutinerna. Som sagt, det är inte säkert att detta är anledningen, men den är inte helt ovanlig...

Tror det är hälsosammare att erkänna de känslorna, att man helst av allt skulle vilja att barnen bodde hos en själv än att ljuga för sig själv. Har man samtidigt insikt om det och en vilja att arbeta för att barnet skall få en bra relation till den andra föräldern så kan man komma långt. Vet i te hur jag skulle klara att inte leva med min son på heltid, men jag hoppas att jag, för sonens skull, skulle klara av att "släppa" honom så han får vara med sin pappa lika mkt som med mig :) OM vi skulle gå isär i framtiden alltså. Jag förstår också till fullo hur svårt det är att släppa iväg sitt barn när det är ledset. Men som jag skrev innan så behöver det inte betyda att hon vantrivs, även om detta med att hon inte får träffa systern verkar helt fel. Här arbetade vi aktivt, tillsammans med bonus mamma, för att syskonen skulle få en så bra kontakt från början som möjligt. Min bonusdotters mamma var en av de första som höll min son :) En tanke om julen, om ni sa att ni skulle ha varannan, pratade ni om datum? Jag försöker nu bara sätta mig in i hur pappan kan tänka, inte säga vad som är rätt eller fel. När bytte ni dag förra julen? Några dagar innan julafton eller på kvällen den 23:e? OM det var så, så vore det givet att den som har julafton har från kvällen dagen innan.. Isåfall så har pappan, efter hur han tror att ni kommit överens, rätt. Att han INTE har julen, alltså helgen innan. Sedan är dottern hos dig på julen, alltså den 24. Hos oss betyder det att mam har julen inte att man har rätt att bestämma VILKEN dag man vill fira julen på. Utan att man har just på julafton. Bara en liten tanke på hur pappan kanske ser det.. :)