Fader Okänd?

Barn som kommit till genom provrörsbefruktning har också rätt till underhållsstöd. Och då är pappan också okänd, så detta kan inte stämma. 

Om jag hade vetat vilket helvete jag själv skulle fått med pappan till mitt eget barn, så hade jag aldrig ens talat om för honom att jag var gravid. Och som de förbannade regelverken ser ut med  allt gullande med dysfunktionella pappor....visst önskar man allt ska gå bra...men jag tror hellre jag hade avvaktat, tagit hand om barnet själv och sett till att jag själv och barnet fått det bra. En bra pappa behöver inte nödvändigtvis vara den biologiska...lycka till...:)

Fast att inte uppge vem fadern är är faktiskt olagligt - är du beredd att utsätta dig själv o ditt barn för det?
Självklart ska du uppge vem pappan är - dock kan du ju behålla enskild vårdnad o se var det hela leder.
Du är vuxen, har valt att skaffa barn med denne man o nu hör det till föräldraskapet att göra det bästa för barnet; barnet har rätt att träffa sin pappa o det är upp till dig att inte förhindra det.
Om du utan anledning börjar konstla så kan det istället ha motsatt effekt o då är det du själv som förlorar på det.
Jag förstår hur det känns, jag har själv varit i liknande sits, men man blir klokare med åren o så länge du gör rätt o gör det som förväntas av dig så kan du o bebisen må bra!

Än så länge finns inget barn, o pappan har således än så länge heller inga skyldigheter. Han har heller inte betett sig illa mot barnet.

När barnet är fött så kan du i samband med fastställandet av faderskapet be familjerätten/socialtjänsten att kalla er på ett samtal på samma tid så kanske ni kan prata om umgänge redan där.
Är pappan inte intresserad så kommer det att visa sig ganska så snart, så blev det för mig.
O om ett genuint intresse finns så kanske det löser sig jättebra, o ni under de första månaderna kan ses gemensamt med bebisen för att pappan sedan längre fram kan ha barnet längre o längre stunder hemma hos sig.

Det handlar om ansvar, o ditt ansvar är gentemot barnet.
Att du anser att pappan är "obehaglig" samt att han har tagit avstånd under hela graviditeten betyder rent krasst inte att han blir en dålig pappa.

Ang. underhåll så krävs det att man deltar i en faderskapsutredning för att få sådant utbetalt via FK.
Om man då vägrar att uppge faderns namn så har man således inte rätt till något underhållsstöd heller.
Hur det löser sig längre fram vet jag ej, men så är det från början iaf.
Då jag ansökte om underhåll via FK så hörde de av sig till familjerätten för att få bekräftat att jag medverkade i faderskapsutredningen.
Vilket också är rimligt då FK har för avsikt att pappan ska betala sitt underhåll själv, fast via dem istället för direkt till mamman. 

Vet att det kanske inte är så lätt, men hade hellre avstått från bidraget än riskera att pappan- då han blir anmäld som pappa- kan komma att kräva diverse "rättigheter" ....om det är så att mannen ger taskiga vibbar är det kanske bättre. Hur ts än gör kommer hela ansvaret att ligga på henne. Den här mannen kan ju kräva delad vårdnad och sedan dra med halva fp - speciellt med de nya regelverken kan han ju göra i princip vad som helst.
Det är ju värre att mista rätten till fp än bara det lilla skitbidraget till underhåll....barnbidrag och bostadsbidrag kan väl täcka upp förlusten av underhåll...inte för att jag tycker att det skulle vara ok om kvinnor satte i system att göra så här för att få vara ensamma med sina barn och låta alla andra betala.... men med de gangstermetoder myndigheterna använder för att tvinga mammor till destruktiva samarbeten- vad har man för val? 

Jag förstår hur du menar, men få är väl ändå de fallen där pappan absolut inte bör finnas med i barnets liv?!
I TS' fall så finns det ingenting som indikerar på att pappan skulle vara farlig för sitt barn - vilket TS dock inte kan veta efter barnet tydligen blev till vid ett s.k ONS.
Men detta är ju ett kast som TS får stå; hon har valt att skaffa barn med denne man o självklart ska han stå som fader för barnet!
Ingen vet ju hur framtiden ser ut; kanske blir han med tiden en kanonpappa till sitt barn o vill vara både föräldraledig o ha barnet boende växelvis, o då är väl det jättebra för barnet!?
Eller så vill han inte ha mycket kontakt med barnet alls.
Eller så kommer han att ha svårt att samarbeta med TS gällande barnet, o även om det är olyckligt så kan man ju inte ta ut olyckan i förskott o ange fader okänd!? Barnet har ju rätt att veta vem pappan är!
Att behålla vårdnaden står jag för, eftersom det inte i sig hindrar umgänge mellan barnet o pappan.
Men att ljuga o uppge fader okänd tycker jag är rent förkastligt o till det finns inga ursäkter.
TS har valt att skaffa barn med mannen o då får man ta sitt ansvar.
 

Ska inte pappan då få stå för att han inte vill ha med saken att göra? Hur mår ett barn som vet att pappan inte vill veta av det? Har en kompis som är ensam mamma och kämpat i nio år för att pappan ska bry sig. Finns en hel drös med halvsyskon här och där som sonen aldrig heller träffar. Är förbannat trött på detta daltande med pappor. Allt detta "han kanske blir en bra pappa"....om han inte blir det då? Är det bara mammans ansvar då?

Varför är det inte bättre att ta tag i saken när antingen pappan tar kontakt eller barnet börjar fråga?

Min mamma var ensamstående  mamma och hela min uppväxt präglades av den icke-existerande pappan. Från samhällets sida visade man tydligt att det inte var normalt att inte ha en pappa. Varför belasta barn med detta? 
Är inte ett harmoniskt liv mer eftersträvansvärt än en ständig jakt på en förälder som inte är intresserad?
Blir han intresserad så vet han ju hur han ska kontakta mamman...med ett bra kontaktnät kring barnet tror jag inte det är världens undergång....och är det det- så börja då kräva ansvar från papporna- det är vad jag tycker.

Men hallå!
En pappa på pappret är inte detsamma som att ha en fysisktnärvarande  pappa!

Du måste enligt lag uppge vem som är far till ditt barn, punkt slut.
Sen om pappan väljer att utebli från barnets liv, o mamman sedan spenderar hela barnets uppväxt med att jaga en pappa som inte vill vara pappa - ja, det är ju upp till varje enskild person.
Men barnet har rätt att veta sitt ursprung, o med det menas att mamman har en skyldighet att uppge till myndigheterna vem som är far till hennes barn.

Din jämförelse är inte alls relevant eftersom det inte har med saken att göra!
Att ha en fysiskt frånvarande pappa som ursäkt till att man inte behöver uppge vem fadern är, det är inte okej!

Min yngste son tex, har en pappa på pappret (självklart!), men han har dock inte sett röken av honom sen han var fem dagar gammal.
Inte behöver jag jaga pappan för det - det är pappans val om han vill finnas med i sonens liv eller inte,o det är ett beslut som han har tagit. Om jag väljer att jaga en pappa som uppenbarligen inte vill vara pappa så är det ju mitt val!
Men självklart ska han stå som pappa på pappret - allt annat är oacceptabelt tycker jag, förutsatt att man vet vem pappan är förstås.

Om pappan inte är en "bra" pappa så är väl det hans eget ansvar, varför skulle det vara mammans då?
Förstår inte riktigt ditt resoneman här, o kanske har jag missförstått ditt inlägg helt..?? 

F.ö så vill jag tillägga att i TS fall så finns inget barn ännu, o då undrar jag; vem är då TS (mamman) att bestämma om pappan ska stå som pappa på pappret eller inte???
Som mamma har man ingen som helst rätt att bestämma det, utan det är snarare en skyldighet man har enligt lag, att uppge fadern till en barn.
Om inte annat så är det socialtjänstens skyldighet att utreda faderskapet.

Hinner inte googla vidare just nu men börja läsa här om ni inte förstår vad det handlar om, o om ni tror att det är mammans fria rätt att utesluta pappan på pappret: www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/familjeratt-familjeradgivning/faderskapochforaldraskap/ 

Det jag tänker på- vilket du tydligen inte alls räknar med- är att i värsta fall får mamman en pappa efter sig som ägnar sig åt hämndaktioner då myndigheterna börjar kräva underhåll. Det finns mammor och barn som nästan pinas ihjäl av sådana pappor. En del insisterar på delad vårdnad utan att ens bry sig- eller i värsta fall för att skaffa makt. Det finns också varianten med ljushuvuden som begär delad vårdnad, struntar i barnet men tar ut "sin" del av fpn. Då sitter mamman där med halva föräldrapenningen men utan hjälp. Och jag lovar- du får ingen hjälp om du hamnar i den sitsen. Då får mamman "ta smällen" och "stå sitt kast"- men den som verkligen blir lidande är barnet. 

Och...du kan aldrig tvinga en pappa att ta ansvar...

F.ö.; barnet kan ju få reda på vem pappan är oavsett om myndigheterna känner till det- eller hur? 

Vet din familj och vänner om vem ditt ONS är? Annars spelar det väl ingen roll om de ringer runt och frågar. Om man bortser från rotande i ditt privatliv..

Men hur kopplar du allt detta samman med att man ej skulle uppge vem fadern är vid en faderskapsutredning???

Jag förstår inte var du vill komma; självklart vet jag om allt du ovan skriver, men det är fortfarande ingen ursäkt till att man inte ska uppge vem pappan är!!
Om du har skaffat barn med en galen karl som är svartsjuk o vill "sätta dit" mamman på något sätt så är ditt minsta problem att du inte har uppgett honom som pappa vid faderskapsutredningen!  

Alla barn har rätt att få veta sitt ursprung, o vad är det för fasoner av en mamma (som borde vara en vuxen kvinna) att ge sig själv rätten att bedöma att pappan kommer att vara en usel pappa o människa framöver så han skall inte stå med som förälder till vårat barn!??
Jag köper helt enkelt inte det resonemanget!
Jag vet det mesta om kvinnomisshandel o svartsjuka, misshandlande män, men att göra som du rekommenderar, dvs råda kvinnan redan innan barnet är fött att uppge fader okänd - det tycker jag är under all kritik!
Varför ska barnet inte få en möjlighet att lära känna sin pappa?
Varför ska mamman bestämma att pappan ska uteslutas redan innan barnet är fött? Vad har man för värderingar då?

Och sist men inte minst; vet du ens skillnaden mellan faderskapsutredning o vårdnad??
Att ha en pappa på pappret innebär inte att pappan per automatik får gemensam vårdnad o det innebär heller inte att han tilldelas några föräldradagar!
Däremot så krävs det ett samtal till socialtjänsten där han uppger att han tror att han är far till detta barn, o vips så är en faderskapsutredning slutförd o barnet har sedan sin pappa på pappret.
Varför skulle en mamma försvåra detta?