Boendetvist

Det där är jättesvårt. Jag VET däremot att när barnet går i skola långt bort så kan det inte komma ifråga att ha varannan vecka. Barnet måste få kontinuitet. När det gäller dagis är det ofta upp till kommunen. Man KAN gå varannan vecka på ett dagis, även om det inte är optimalt. Lite märkligt är det allt att hon flyttade trots att pappan satte sig emot det. Det finns mammor som gör så, och tyvärr blir det ofta så att eftersom barnet börjat rota sig i det nya, så får han stanna där.

Hade mamman haft svåra missbruksproblem, så hade hon fått flytta själv och fått lämna sonen hos pappan (fast det beror ju på hur handläggaren tänker).

Detta är jätte-jättesvårt. Men ser man till barnets bästa så hade jag själv tyckt att barnet stannar hos mamman och pappan får varannan helg eftersom de bor relativt långt från varandra. Däremot så har han rätt till vissa helger (jul, midsommar etc) samt några veckor på sommaren. Man brukar ta varannan storhelg. (Han tar julen, hon påsk, han midsommar etc). Och året därpå får hon julen, han påsk osv.

Allt umgänge måste man komma överens om. Kan de inte komma överens så får tingsrätten avgöra. Då förordar jag en familjerättsjurist till pappan som kan hjälpa honom. Man kan söka rättshjälp i såna lägen, det hjälper juristen till med.

Lycka till!

Det är just det som vi anser vara orättvist. Varför ska hon få ha mer tid med pojken när möjligheten fanns att han kunde vara hos båda lika mycket fram till att hon valde att flytta?
Det finns även mycket i bagaget om man säger så, men jag vill helst inte skriva för mycket innan jag vet vad som är väsentligt så hur gör dom när dom ska fatta ett beslut, utredningar etc?
Pojken fortsätter vara hos oss vv men konflikt är i full gång och det lär bli värre.

Vill ni ha barnet mera bör ni vara förberedda på att ha honom nästan heltid. Då skolan snart börjar är vv inte ett rimligt alternativ.

Är omöjligt att säga hur det skulle sluta i TR om mamman tar strid. För att förbättra era chanser bör ni redan nu föröka få så mycket umgänge som det bara går. Samarbeter inte mamman kan ni alltid gå till TR och begära mer tid, kanske vv under dagisåret, interremistiskt.

  

Aj, aj, aj Jag lider med er men nu måste ni nog inse att det handlar inte om vad som är "orättvist" utan vad som är bäst för barnet. Boende handlar aldrig om vad som är rättvist mellan föräldrar utan om vad som är bäst för barnet.

Att skilda föräldrar aldrig ska få flytta är inte realistiskt. Ingen förälder har kommunarrest bara för att man har växelvis boende. Förstår att det kan kännas jobbigt att mamman flyttade men min erfarenhet är snarare att det är ovanligt att bägge föräldrarna i längden bor kvar i samma kommun och de separerar. Vuxna måste få flytta om dom vill!

Jättetråkigt att mamman och pappan aldrig kommit överens... men... nu är det som det är, mamman bor 20mil bort och barnet går på dagis där. Det är så klart inte lämpligt att ni håller på och skjutsar 20 mil fram och tillbaka till dagis varje vardag. Att barnet bara skulle gå på Dagis varannan vecka tills skolan börjar är heller inte speciellt bra för barnet. Är det verkligen något att tjafsa om? Vad skulle ni vinna på det menar du? (Du skriver inte heller om du menar att barnet ska börja skolan nästa år alltså åk1 eller om barnet ska börja 6års nästa år. Det är en stor juridisk skillnad.) Ska ni verkligen ha mer umgänge trots att barnet bor 20mil bort måste ni vara beredda på att engagera er i barnets sociala liv där han bor dvs ta honom till kompisars kalas, aktiviteter, föräldramöten osv.

Mitt tips är att försöka få en bra relation med sonen de helger han är hos er. När han blir äldre kommer sonen att behöva en bra kontakt med sin pappa. Kanske vill sonen bo på heltid hos er ett tag. Då gäller det att visa att ni finns där för honom.

Självklart kan man flytta, men måste barnet flytta?
Varför kunde inte han varit kvar hos oss och gått på dagis ist, vrf blir det att hon har rätten att ha honom mer än pappan när pappan ändå haft vv och det finns syskon och pojken själv är ledsen för att han är hemma mindre?
För oss är det självklart att det är något att tjafsa om iom att vi vill ha honom lika mycket och vi ser ingen nytta i denna flytt eftersom vårat umgänge påverkas.
F-klass börjar han.
 

Jag förstår inte. Kunde pojken vara hos er varannan vecka på grund av att du var sjukskriven? Känns inte som en hållbar lösning i längden. Och dessutom är det väl inte meningen att du ska vara barnvakt på heltid under din sjukskrivning.

Nä nu e jag inte sjukskriven längre, just då var det en lösning iom att vi inte hade rätt till dagis o pappan jobbar inte varje dag heller. Har fler barn här hemma så en till spelade för mej ingen roll, snarare en självklarhet att han skulle få vara hemma

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=2770413

Vilka regler och vilken lag är det Michael Alonzo pratar om? Jo, det handlar om regler som står klart och tydligt i föräldrabalken. Föräldrabalken är den lag som reglerar vilket ansvar mammor och pappor har för sina barn. Där står det att skilda föräldrar med gemensam vårdnad också tillsammans ska bestämma var barnen ska bo. Vill en förälder flytta med barnen till en annan kommun, ja, då måste båda vara överens om de

Men vad tänker du om det? Som familjerättssekreterare, att man faktiskt agerar så här som förälder.
- Det är naturligtvis dåligt. För barnet blir det fel.

Och det kan bli så att domstolen bestämmer att barnen ska bo kvar på den nya orten, trots att föräldern som flyttade gjorde fel. När Kaliber ställde den här frågan till familjerätterna sa en majoritet att de har erfarenhet av det, att barnen får bo kvar på den nya orten. Och 34 procent sa att det har hänt flera gånger eller till och med ofta.

Men hur kan det bli så? Att den förälder som gör fel, vinner i slutändan?

 Nej, när domstolarna skall döma till barnets bästa då har man en tendens att inte vilja se den skada som uppstår när man tar ifrån barnet den ena föräldern. Men det är ju en oerhörd skada mot ett barn att ta ifrån den en förälder. Jag förstår inte att man inte verka inse det. Man verkar bara vilja att nån ska ta hand om barnet.

Men skall man behöva sitta i nån kommunarrest bara för att man skilt sig och har barn?

- Nej, det är ju självklart så att alla vuxna har rätt att flytta hur de vill och det är ju det som är hela grejen, att man pratar ju alltid om barnets bästa. Och plötsligt säger man då kommunarrest och då menar man de vuxnas rätt-. Självklart är det så att vuxna har rätt att flytta hur mycket de vill men de får inte ta barnen med sig om det inte är till barnets bästa. Och så står det redan i lagen, Du får inte göra det utan att du kommit överens med den andre föräldern om att det är här bäst för barnet. Problemet är ju bara att när man struntar i det och gör det i vilket fall så vet alla att det här är skadligt för barnet men man gör inget år det. Man låter det bara vara

 
Ja, man låter bara va....säger Michael Alonzo. Och det är faktiskt så - det finns i praktiken inga straff mot den förälder som gör fel och bryter mot föräldrabalken på det här sättet, hur konstigt det än låter.

Det här är inte helt lätt att förstå. Två lagar krockar, föräldrabalken och folkbokföringslagen. Och mitt emellan står förtvivlade föräldrar med sina barn. Och över häften av familjerättsbyråerna som alltså träffar många som kommit i kläm tycker att någonting måste göras

Jag förstår inte riktigt problemet. Barnet är fortfarande hos er varannan vecka just nu. Nästa höst börjar han skolan och kan inte längre bo halvtid hos er. Då kommer han automatiskt erbjudas plats i närmaste skolan, om han är skriven på mammans adress kommer han gå i skolan där.

Det hjälper inte att gå till Tingsrätten eftersom de oftast går på den sociala tryggheten, dvs dagiskompisarna. Så boendet kommer med största sannolikhet gå till mamman i alla fall.

För hon tog honom och flyttade bara så där = vårat umgänge minskas eftersom hon inte vill att han ska komma hit längre förutom vh. 

Är det INGEN som ser felet i att bara flytta med sina barn och då påverka umgänget med pappan? 

Hade hon stannat kvar så hade han kunnat få ha ett jämt umgänge med båda föräldrar även när han börjar skolan

Är pappan vårdnadshavare?

Jag tror att det är försent nu. FR sa fel till din man, hade han agerat direkt så hade kanske inte killen flyttat med. Men eftersom pappan fick höra fel av FR så är tiden förbi nu kan man säga.

VIsst han kan stämma på boendet, men så länge inte pojken far illa hos sin mamma så ser jag ingen orsak till att stämma för rättvisans namn.

Men däremot så bör pappan gå vidare för att få ett fastställt umgängesschema. Via FR och kanske ev via Tingsrätten   

Jovisst är det fel, men hur tycker du det ska lösas?
Genom att pojken flyttas till er? Då missar han ju kontakten med mamman.
Hur man än gör så blir pojken lidande.

Försök göra det bästa av situationen istället och gör era helger och andra umgängestillfällen trivsamma så kanske pojken själv väljer att flytta till er när han blir äldre. Eller inte.     

Det finns ju väldigt många olika sätt att hålla kontakten nuförtiden. Se till att pojken har en dator så kan ni hålla daglig kontakt den vägen.
Om mamman krånglar om det så hota med att stämma henne på boendet. Att undanhålla ett barn kontakten via dator kan mycket väl vara tillräckligt för att ifrågasätta boendet. I alla fall kan ni säkert få mamman att tro det.

Det är ett jäkla sätt att ta ett barn och flytta så där. Fruktansvärt egoistiskt och inte alls med barnets bästa i åtanke, i alla fall inte i de flesta fall. Problemet är just det de tar upp i det där radioprogrammet du citerade. Skulle man flytta tillbaka barnet så är det två fel istället för ett rätt. Poängen är att hindra sådant här innan det sker. Nu är det för sent, såvida det inte går att motivera modern att flytta tillbaka.

Det han bör göra är att vända sig till familjerätten i barnets hemkommun och om det inte funkar till domstol och fastställa ett umgänge som är lämpligt för barnet. Alltså inte något rättviseumgänge för en förälder, utan det som gynnar barnet. Helger, lov och högtider. Varannan vecka är förstås helt uteslutet. Barnet ska snart gå i skolan och det börjar i praktiken redan med förskoleklass. Det kan vara tufft nog för ett barn att börja där och att då börja i två är sju resor värre och alltså inte på något sätt förenligt med barnets bästa.

I det här fallet ska mamman också betala hälften av kostnaderna för umgängesresorna. Hon kan välja mellan att köpa biljetter, ge pappan pengar eller köra minst hälften av sträckan.

Nu är det som det är och då är det enda vettiga att försöka göra den faktiska situationen så bra som möjligt, inte att krångla ännu mer med barnet. Att få det att fungera och att förbättra relationerna är också vanligen den väg som funkar om man vill få till någon förändring längre fram.

Samtidigt så förhindras umgänget då han ska komma vh = resa nästan hela fredag, en dag hemma sen resa nästan hela söndag.

Skönt att åtminstone en tycker att det är förjävligt, verkar som att de flesta tycker att mamman alltid har/gör rätt.... 

Om det börjar stöka med umgänget bör ni fixa ett fastställt schema via FR eller TR snarast. Om detta dra ut på tiden och ni inte har något umgänge kan det bli bevärligt för er när det till sist blir en förhandling och dom. Men framförallt kommer barnet missa kontakten med den andra förälderna.

Men om mamman tog barnet och flyttade så innebär det oockså en adress ändring skrev pappan på dessa papper och godkände att mamma tog boendet för barnet så tappar han folkbokföringen på barnet. Hade han inte skrivet på så hade skatteverket enligt deras lagar och paragrafer skrivetbarnet på "ursprungbostsden" den bostaden som barnet sovit flest nätter i sedan födsel. Skrev han på det?