Gnällig 2 åring

Jag har en son på två år som går på dagis. Han är en aktiv pojke och har hur mkt energi som helst och han är duktig på att visa sina känslor på både gott och ont. Jag har upplevt honom som lättirriterad ett tag nu, han gnäller över minsta lilla. Jag är sjukskriven för ptsd/utmattningsdepression så jag är väl kanske extra känslig, men största problemet är när jag hämtar honom på dagis. Han är på strålande humör när jag kommer och när jag frågar om han vill följa med hem så är det inga problem, men när ytterkläderna ska på så börjar allt. Först ska han ha sin napp (som han bara har när han sover), får han inte nappen börjar han gnälla och jag får inte klä på honom. Han fäktar med armarna och skriker, der låter precis som att jag skulle misshandla honom. både jag och han är svettiga när alla kläder till slut är på. Han grinar/gnäller och ger sig inte förrän han får nappen och när han väl får nappen så ställer han bara nya krav och det slutar med att jag får bära honom till bilen för att det är hans önskan. Han har väldigt stort behov av närhet, jag ska bära honom istället när han åker vagn och i bilen ska han inte sitta i bilstolen utan i mitt knä. jag brukar kunna avleda honom ganska lätt, men han är verkligen omöjlig då och han är på dåligt humör ganska lång tid efteråt. När vi kommer hem sätter vi oss framför tvn för att "lugna" ner oss. Efter 20 minuter är han redo att äta mellis och efter det brukar han sakta återgå till hans rätta jag och slutar gnälla. Man kan ju tro att han är gnällig för att han är hungrig, men smörgåsen rör han först efter att han har tagit igen sig i soffan. Ibland äter han inte ens upp smörgåsen. Varje gång jag hämtar honom blir det så här mer eller mindre. Det är riktigt påfrestande för både honom och mig, och jag förstår inte varför han är så glad när jag hämtar honom för att sedan vända till någon form av separationsångest? Jag upplever att det är ovanligt mycket gnäll överlag, så jag funderar på om han kanske är sjuk som gör att han är så lättstött, eller är det kanske för att han inte får lika mycket uppmärksamhet längre från mig när jag är sjuk? Vad ska jag göra?

Hej!
Din son och du går just nu igenom en fas som tusentals mammor före dig kan berätta om. Det handlar om ett barn som är i förskolan och har det bra där, som sedan hämtas av mamma, som han eller hon älskar, och som sätter sig på tvären på alla upptänkliga sätt. Det är jättejobbigt för båda parter, precis som du beskriver. Det är en fas som går över och som inte står för att något är fel eller så. Det behöver du inte bekymra dig för.
Däremot krävs det mycket kraft och beslutsamhet från förälderns sida för att hjälpa barnet att komma förbi sina protester. Barnet vill ha gränser och struktur. Men barnet tror att det ska bestämma hur det ska se ut och det ska de inte.
Många är de trötta mammor som burit en halvnaken skrikande unge hem från ett dagis, där barnet lekt och haft det bra hela dagen.
Eftersom din trötthet säkert försvårar situationen just nu så tycker jag att du ska hitta alternativa strategier. Tex kan du ringa till dagis strax innan du kommer och be personalen klä på honom och komma ut med honom.
Du kan också be pappa eller annan anhörig hämta några dagar, för att bryta det här beteendet. Det är alltid svårast att göra det som mamma eftersom barnet lägger mest kraft på att påverka just henne.
Lycka till!
Margit Ekenbark

Gnällig 2 åring

INNEHÅLL