Hur ändra sovplats? 21 mån börja sova egen säng...
Sonen är snart 21 månader och har alltid gillat att känna på vår hud, sitta i sjal/sele o närhet. Antingen tar han på armen eller så kör han ner den mellan brösten, ner på magen på mig. Han sitter inte o pillar på mina bröst utan mer på dekolletaget. Det är liksom hans mys och trygghet verkar det som. Han gör så även på dagispersonalen när han är trött, på mor- och farföräldrar och ibland på sin pappa. Det är rätt drygt för han blir riktigt arg när han inte får och jag har väl inte tyckt att det är ett jätteproblem innan. Men nu håller han på hela nätterna. Det var mkt förut men nu är det varje natt och även om han sover och jag vänder mig bort så vaknar han till och måste få hålla på mig. Ryggen duger inte utan jag måste va vänd mot honom. Pappan duger då inte.
Han har sovit mellan oss som bebis men vi har alltid lagt han i sin säng när han somnar och vi ska vara uppe. När han sen vaknar vägrar han somna om och vi har ju provat att hålla på honom, ha mörkt, inte prata osv. men vanan har blivit att ta in honom till oss (har provat ha honom i eget rum och nu står hans säng i vår fotända). Då blir han nöjd och sover ganska bra och alla orkar gå upp på morgonen. Men han rör sig mycket nu och måste som sagt hålla på mig hela natten. Jag håller på att bli tokig! Men för att alla bara ska få sova (men nu sover ju inte jag själv längre!) så låter jag honom hålla på. Jag är helt enkelt hans snuttefilt!
I juni får han ett syskon och då får han ju konkurrens av att jag vill amma liggandes osv och kan inte ha två barn på mig. Men vi ska nog ha spjälsängen brevid då så jag kan hålla på bebisen utan att den ligger mellan oss. Men jag har liksom känt att jag förstår att han vill sova mellan oss o inte helt själv. Har inte tyckt att det varit hela världen för han har sovit så ba, vi har orkat jobba osv. Men nu är han så rörlig och man kan få en fot i ansiktet osv plus att han hela tiden måste hålla på mig. Dessutom harhan börjat vakna tusen ggr för att han tappat nappen, så var det inte förut. Men han liksom letar inte efter den själv längre. Har jag tröja på mig, letar han sig fram till hud.
I övrigt är han en glad och pigg kille som verkar glad att gå till förskolan nu (var jobbigt med mycket tårar i början och stor miljö mm) och han pratar om fröknarna och tittar gärna på deras gruppbild och säger barnens namn. Han kan leka en del själv på dagarna om vi är hemma, han sitter liksom inte ihop med oss varje sekund. Men jag blir snart galen. Är ju extra trött nu som gravid också och jag bara måste få sova på natten!! Hans små naglar river mig på natten och jag känner mig så hemskt som vill va ifred. Hur går vi till väga, nån som provat nåt bra? Vore skönt om han sov i egen säng hela eller större delen av natten.