Varför vill ni få reda på otroheten?

Det här kommer jag nog ALDRIG att förstå.

I var och varannan tråd om otrohet så gapas det om att man MÅSTE berätta, för den bedragna måste få en chans att bestämma över sitt liv själv och inte bygga sitt liv på en lögn. Och det är så jäkla dumt sagt att man baxnar ibland, för betänk detta:

Du är 96 år och har levt ett långt och lyckligt liv. Du och din partner, ditt livs stora kärlek, har varit lyckliga i många långa år och era barn och barnbarn mår bra och alla har det trevligt. Efter att din partner avlidit får du på något sätt reda på att hen för många många år sedan var otrogen med en kollega på en fest. En engångsföreteelse.

Kan ni sätta er in i den situationen och sedan ärligt säga att allt varit bättre om ni fått reda på det? Att det långa och lyckliga livet ihop bara var "en lögn"?

Det har jag väldigt svårt att tro. Det man inte vet mår man inte dåligt av och många av de som påstår att de minsann aldrig skulle klara av att leva i en lögn lever redan i en lögn då deras partners varit otrogna bara att de inte vet om det. Eller så har de inte varit otrogna, men eftersom man inte vet så är det ju lika troligt vilket som. Realiteten är ju ändå att man inte upplever att de har varit otrogna och kan därför leva ett lyckligt liv. På vilket sätt skulle vetskapen om otroheten vara bättre?

Det jag pratar om är alltså inte affärer på sidan av under långa perioder, utan något enstaka snedsteg som anses vara ett misstag.