Tack allihopa!

Jag har följt dig en del här och vad skönt att ni äntligen fått en diagnos.

Tack, ja det är det faktiskt. Som att andas ut, att få konstaterat att det inte bara är en själv som inbillar sig.

Va skönt för er att det har gått bra nu. En diagnos trollar ju inte bort problematiken men det är lättare att hantera det. 
Jag har också mycket att tacka alla föräldrar här på FL, i Barn/funktionshinder och alla andra trådar runt omkring i det här forumet som har kommit med synpunkter.
De dagar man känner att man inte orkar en minut till och bara vill lägga sig under en sten eller de dagar som man ser att de finns en mening med allt. Tack ni alla också från mig

Oj, men "grattis" hörrö... Jäklar så tidigt! Ja, allt blir bättre med diagnos brukar jag tycka, skönt att du är "nöjd" med hur det blev. Kram!

(Och ja, vad i hela världen skulle man gjort utan FL ibland?! ) 

Tack allihopa! Det är lättare nu, men samtidigt är det så definitivt. Jag försöker att inte tänka på framtiden, utan tar det en dag i taget. Min gullige "bebis" är kanske inte riktigt lika sockersöt när han är 20 år, men det får vara det

Det är kanonskönt att kunna säga något övertygande till folk och inte bara vad man själv misstänker. Då förstår de plötsligt att jag inte bara hittar på.

MINST två "Jaha? Autism? Men det växer nog bort ska du se." sagt med huvudet på sned, kommer du att få inom det närmsta halvåret. Det svär jag på!

Kan du länka till dina gamla trådar? Läser gärna på lite om hur saker kan upplevas med mindre barn och från föräldraperspektiv. Jobbar själv inom gymnasiesärskolan och är delaktig i utredningar om exempelvis autism. Men då handlar det om tonåringar och man kollar på helt andra saker än hos småbarn

Okej visst kan jag det. Kanske situationen är lite annorlunda för de barn som har en utvecklingsstörning, det kan man ju inte diagnosera så tidigt. Jag tänker att i allmänhet så är utvecklingen mycket långsammare i tidig ålder om man har, säg, autism + måttlig utvecklingsstörning. Därför syns inte symptomen på samma sätt.

Mitt barn har varit någonstans mitt emellan. Väldigt sen på många plan, normal på andra. Han gick i normal tid.

Även hos de tonåringar som utreds så tar man en ju anamnes där man får berätta om graviditeten och utvecklingen i tidig ålder. Och förresten så kan symptomen bli starkare när en pojke blir tonåring pga ökat testosteron (barn med autism uppmäter ofta högre nivåer)

Här kommer trådarna:
www.familjeliv.se/Forum-3-24/m59827622.html
www.familjeliv.se/Forum-3-60/m66195715.html (leta efter mitt namn o klicka på Visa endast)
 www.familjeliv.se/Forum-3-60/m50563666.html ('')

     

Vi behöver verkligen en hel tråd för det här! Typ "här kan vi skratta och gråta och knäppa saker som folk tror om våra barn och deras funktionshinder". Finns den eller ska jag starta upp den?

Jag har även haft elever som har autism utan utvecklingsstörning, de har ju varit välkomna till särskolan till för något år sen, och de som börjat innan lagändringen får gå kvar och slutföra sin gymnasieutbildning. Tack för länkarna!

Nu har jag läst en del av dina inlägg, det är intressant att få läsa ur föräldraperspektiv. Reagarade direkt på din sons flaxande i första tråden, det hade fått mig att haja till också och inte bara vifta bort det som många gör i din tråd

Jag visste ju då med mig att det var en störning i utvecklingen. Det har jag vetat sedan han var 5 månader, så jag har varit beredd på att han behöver extra stöd. Men inte visste jag om det var autism eller något kromosomknas. Om man hade sagt till läkarna att man misstänker autism på sin 6 månaders så hade de skrattat en rakt i ansiktet. Ja, inte de allra största specialisterna, men de får man inte komma till då. Vid 10 månader gjorde jag det däremot och blev såklart misstrodd, trots att autism ligger i släkten. Nu är jag så himla glad för att slippa kämpa med att övertala alla!

Den första tråden jag skapade när han var 6 månader är så viktig för mig för den sammanfattar allt. Jag hade med den på utredningen och läste ifrån. Läkarna var fascinerade. Det rådde inget tvekan om att han har autism så vi fick reda på det redan innan det formella resultatet. De tyckte inte att vi behövde gå på några fler besök. Och då har han ändå många symptom men de är inte så extremt intensiva att han är helt innesluten i sig själv.
Hoppas att någon kanske ramlar över tråden som har en bebis med samma knas, och får mod till sig att kolla upp det hela.    

Den finns nog inte (eller jag har aldrig sett ngn sådan iaf) om den inte startats på senare tid....hur som helst...starta en du =))

Skönt att äntligen ha fått diagnos i alla fall, stå på dig om hab osv tramsar med stöd.... 

www.familjeliv.se/Forum-3-60/m67562572.html

Kanoners =)) Ska läsa sen framöver när jag får lite tid till det ;) (Bristvara hos mig)