Hur ska jag få honom att vilja/ samt ta ansvar?
Hej !
Jag hoppas att du kan hjälpa mig , för mitt ex håller på att driva mig till vansinne.
Vi separerade för 3 år sedan och har två barn, 5 och 6 år gamla.
D vs, barnen var väldigt små när vi separerade.
Vi har delad vårdnad 50 % och barnen är skrivna hos honom , då han bor närmare förskola och dagis.
Ingen av oss har någon ny partner i vårt liv , i alla fall inte som är involverade med barnen.
Vi separerade efter lång tid på familjerådgivning , och till saken hör att han inte ville separera. Men han ville heller inte förändra sig inför det faktum att vi nu inte var bara ett par, utan även en familj med två barn där båda behöver ta ansvar och dela på uppgifterna.
I hans värld skulle vi fortfarande vara tillsammans, oavsett hur dåligt vi har tillsammans. Jag är osäker på att någonsin kommer gå vidare.
Sen vi separerade har hans liv enbart gått ut på en enda sak , att vara så jävlig han bara kan mot mig. Motarbeta och göra precis tvärt om vad jag önskar eller tycker.
Han älskar barnen över allt annat , DET VET jag. MEN, hans agerande är INTE för barnens bästa utan enbart för att göra mig ledsen, förbannad eller irriterad.
Samt att han inte tar konflikter med barnen, och inte ställer krav på dem som börs utifrån deras ålder.
T ex, så bär han konstant omkring på vår 5-åriga dotter som om hon vore 2 år.
Vilket resulterar i tuffa strider hos mig då jag inte kan och vill bära omkring på henne.
Han låter dom göra som dom vill, har inga regler , låter dom äta vad dom vill , när dom vill och säger i princip aldrig ifrån. Pratar med bebisröst till dom och behandlar dom som om dom vore 2 år när det gäller det meste.
Detta resulterar i att barnen reagerar väldigt hårt när jag säger ifrån. Då börjar dom gråta och springer iväg och vill vara hos sin pappa. ( mest 5-åringen ) . Och jag vet inte hur jag ska bemöta detta. Jag blir såklart ledsen och vet inte vad jag ska göra. Samtidigt som jag känner att jag måste säga ifrån och ha gränser hemma hos mig. Jag vill att mina barn ska veta vad som är rätt och fel. Och att dom ska lära sig att uppföra sig. Men ibland känner jag att jag ger upp , jag orkar inte med att vara den "elaka" föräldern hela tiden.
Vi är båda mycket kärleksfulla mot barnen, och uppmuntrar dom på det dom är duktiga på , och ger dom mycket beröm , kärlek och närhet mm .
Jag vet inte hur jag ska få mitt ex att förstå , att det han gör mot barnen inte är det bästa för dom, utan snarare gör det svårare för dem. Och att gränser är bra och att barnen mår bra av rutiner. Jag har försökt få honom att läsa saker, men det fungerar inte. Jag vet att hans kompisar försöker prata med honom , men han lyssnar inte på dem heller och väljer hellre bort dem om dom inte tycker som han. Jag får alltmer ( efter att barnen blir större ) höra, hur dom lurar pappa till dittan och dattan, allt ifrån att inte behöva gå och lägga sig till andra saker. Så dom är väl medvetna om att dom kan linda honom runt sina fingrar.
Och det känns som om dom ( jag vet att det här låter hemskt ) älskar och vill vara med honom mera och jag vet inte vad jag ska göra för att förändra det , ska jag också sluta med mina regler och rutiner ? Vad tusan ska jag göra ?
Sen så är det det här med att ta noll ansvar vad gäller viktiga saker som t ex , om vi kommit överens om att han ska lämna in frånvaron på lov ( för att han ska kolla upp hur han kan vara ledig ) ,så struntar han i det, vilket är respektlöst mot pedagogerna. Till slut mailar skolan till mig. Till , att han inte köper och bryr sig om att barnen har bra kläder till olika väderlekar. Han kan lämna barnen med tunna överdragsbyxor och ofodrade gummistövlar på dagis när det är minusgrader. Utan att ens bry sig eller tänka efter.
Jag ser till att barnen har de kläder som de behöver och har det på dagis / skola, men varje gång jag hämtar eller lämnar, så saknas det kläder / skor för att de ska vara rätt klädda, och jag ber honom gång på gång att se till att allt finns på plats, men han bara struntar i det.
Sen är det saker som kommer till honom då dom är skrivna hos honom, jag får inte informationen, förrän det ofta är för sent.
Om han ska fylla i saker , t ex inför BVC besök, eller utvecklingssamtal så struntar han i det och rycker på axlarna och säger att han glömt. Så får jag göra brandkårsutryckning om och om igen. Jag vill inte att det ska få konsekvenser för barnen såklart.
Det är så med precis ALLT, och jag överdriver inte.
Hur ska jag få honom att vilja och ta ansar som han sig bör.
Kan jag vända mig någonstans.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till :(
