7 månaden med försök.. Fler?

Åh vad jag förstår dig angående det där med att  "experimentera" med kroppen. Jag är ju såpass mycket äldre än du (och min man en fossil;)) så jag känner att det "brinner i knutarna" om vi ska ha någon mer artificiell hjälp men jag vet inte om jag vill/vågar. Tycker det pratas så lite om riskerna och jag vill veta mer innan jag provar något och det känns som det går så fort att ta beslut.
Det tekniska går det ju att läsa på om men just riskerna har jag svårt få grepp om.

Fast för mig är graviditeten viktig (till skillnad från dig) men går det inte med min man tror jag inte heller jag vill. Vet dock en pappa som är mycket stolt till ett underbart barn efter donation av sperma och man kan ändra sig på vägen. Värt att ha i bakhuvudet tror jag.

Smart att tänka på flera vägar som adoption. Ett tips jag kan säga från de vi känner som adopterat är att kolla upp regler för olika länder. Till en del länder kan ni redan vara för gamla, tyvärr. Gifta sig är ofta obligatoriskt också...

Om vi ska söka hjälp tror jag det blir privat just för att det verkar gå smidigare där. Inte ta hur lång tid som helst. Har läst om att man kan få bruttolöneavdrag om arbetsgivaren tillåter det om man gör behandling.

Oj vad mycket det blev om om. Hoppas vi båda slipper men tanken snurrar ju ideligen. Kram

Har också funderat på det där med spolning. Känns som något jag skulle vilja kolla men har bestämt mig för att vänta någon eller ett par månader till. Berätta om du gör det och om det var lätt få tid för det. Kanske borde boka genast om det är lång väntetid.

Tvålen, tack för svar och ursäkta alla stavfel, skrev från mobilen. :)

Jag vet inte om det är något man ber om att få kolla upp själv, jag vet inte heller om det är något som syns på ett vanligt VUL. Nån som vet? Jag skickade ett mail till den klinik där vi var och kollade oss för att höra vad de säger, men har inte fått något svar än.

Är det någon här som vet nåt om sån här äggledarspolning?

När det gäller "egenbehandling" med diverse naturläkemedel och bisolvon etc skulle jag vara väldigt försiktig! De läkare vi pratat med och de artiklar skrivna av läkare som jag har läst har alla sagt att man under inga omständigheter ska ge sig in i det. Om det är något som är fel med ens kropp så vet vi ju ändå inte vad, och då kan det ju hända att du gör något som gör det problemet ännu värre än det var från början.

Nej, försök naturligt är mitt råd och funkar inte det, vänd er till någon som jobbar med att hjälpa till med den här typen av problem och som vet vad de gör.

Kram på er alla kämpande och sov gott!

Ingen fara med stavfel Ebba:) Jag tar igen det själv en annan (eller tredje) gång

Äggledarnas öppenhet syns ej på vanligt VUL. Man måste ge kontrast (=HSG). En del sprutar in koksalt och kollar inne i livmodern (efter polyper och så) men om jag förstått det rätt ser man inte äggledarna då heller. Som jag har förstått det ingår det som "rutin" i infertilitets-utredning i flera län men inte i alla. Privat görs det säkert en hel del. Det ger ju pengar

Är inne på samma idé som du att köra "naturligt" så långt möjligt. Ännu har det ju inte gått sååå länge även om det är frustrerande. Jag tror mycket på sol och avslappning så framåt maj kanske Det här med just munkpeppar har jag dock läst en del om och skulle jag prova något förutom mina MIttVal och Omega3 så skulle det möjligen vara det men i och med att jag blivit  gravid med enkelhet då jag var yngre tror jag tyvärr bara det är åldern som spökar och då tror jag bara vi ska ha tålamod och vänta på "guldägget" hur jobbigt det än är. Trots att det tråkigt att säga det börjar jag så smått förbereda mig på att det inte blir fler barn. Vill ju såklart gärna att naturen visar att jag har fel men känner som att jag inte faller lika hårt om jag ställer in mig på motsatsen.

Kram och godnatt!

Vi håller på och kollar olika regler och länder. Åldern verkar fortfarande vara okej (en del länder går bara på kvinnans ålder och annars är det åldern när man registrerar ansökan i landet som räknas). Vi har snart varit gifta i 2 år, så när vi är igenom processen i Sverige så kommer vi att vara kvalificerade för ett par av våra prioriterade länder i alla fall. Det är mycket att kika på... och jag måste ge min man lite tid. Han tar det här med svårigheterna sämre än vad jag gör.

Jag testar munkpeppar nu. Min cykel är också som en klocka. Men jag tänkte att jag testar det iallafall. 

Jag har läst att man helst ska ta det hela cyklen, och sluta om man får ett plus. Att man helst ska ta det varje dag i några månader för att få full effekt.  Den påverkar ju hur ägget ska fästa, alltså ska göra slemhinnor eller vad det är mer mottagligt. Så slutar man vid ägglossning så missar man ju den effekten. Tydligen säger läkarna i tyskland att man ska ta det hela cyklen. 

Jag känner nog tvärtom. Jag tror på naturläkemedel. Det har använts i så många år innan man hade vanliga läkemedel att tillgå. I flera delar av världen är ju naturläkemedel väldigt vanligt. Har en husmorsbok här hemma med massa tips för olika sjukdomar som jag använder ibland. Det är ju vanligt bland läkare utomlands att tipsa om naturläkemedel just för att de har en annan syn på det än vad vi har. Sen kanske det inte hjälper för att man inte hade just det problemet som det är till för att hjälpa. Munkpepparn som jag testar nu är ju till för att balansera hormonerna i kroppen, att hjälpa till att balansera dem. Har man för mycket eller för lite så ska det hjälpa upp det på något sätt. Jag är villig att testa det iallafall. 

Jag tror att jag under den här perioden vi har försökt bli med barn att ägget har blivit befruktat 2 ggr. Men att det inte riktigt har fäst, eller har fäst men släppt ganska snart. Har fått väldigt svaga plus 2 ggr.  Sen har mensen kommit ett par dagar försent. Så jag hoppas att munkpepparn kan hjälpa till med att göra fästningen mer mottaglig för mina ägg. 

Vi får se om det hjälper. Så länge det inte skapar några problem med min cykel så fortsätter jag att ta dem. 

Kämpa på allihop!!!

idag är jag så otroligt ledsen. En nära vän ringde mig idag och berättade att hon är gravid. dom började försöka precis innan oss, en endaste vecka innan oss tror jag det var! alltså jag borde ju ha blivit glad för hennes skull, jag älskar ju henne och önskar henne och hennes man det bästa men jag kunde inte hjälpa att bli så jäkla svartsjuk och jag känner mig som en jätte elak och dålig vän för det. alltså är jag en så dålig människa? jag förstår ingenting! alltså jag är ju en jätte bra människa, vad har hänt med mig? usch jag blir så ledsen på mig själv...