Hej!
Jag hävdar 1000% att barnen inte mår bra med oss föräldrar med enormt svåra kommunikationsproblem.
Om jag går in i rättssalen och bara hävdar att detta inte fungerar längre. MÅSTE inte rätten ta ett beslut om vem av oss som är mest lämplig som boendeförälder?
Hmmm... så enkel är inte frågan. Först - skilj på umgänge och gemensam vårdnad. Umgänge har BARNEN rätt till om det är lämpligt oavsett om en förälder har enskild vårdnad eller det är gemensam. Man kan omvänt säga att den förälder som inte har vårdnaden eller är boendeförälder fortfarande har rätt till umgänge. Så vi börjar med umgänget... Först, har ni varit på samarbetssamtal hos familjerätten? Om inte - det är första steget. Och OBS!!! Ni BÅDA TVÅ måste skilja på vad som handlar om barnen och om er. Om ni med stöd av familjerätten kan komma överrens om umgänget är det kanon. Om inte och det är den andra partnern som vägrar alla förslag, då har du lite bättre på fötterna. Nästa steg är att du lämnar in en stämningsansökan på umgänget, eventuellt även vårdnaden beroende på vad din advokat råder dig till. Se till att få detaljerat vilka dagar/klockslag överlämning ska ske, om på dagis etc. Glöm inte heller lov, helger och semesterfördelning. Då kommer troligtvis Tingsrätten att begära en utredning från familjerätten. Alltså en ny sväng hos familjerätten men nu jobbar dom med en annan infallsvinkel. Nu går dom igenom hur era situationer ser ut, lite om er historik och hur ni ser att ett umgänge med båda föräldrarna kan fungera. Dom lämnar sedan en rapport till Tingsrätten som underlag för beslutsfattning. Man ska komma ihåg att i och med att Tingsrätten beställt utredningen så väger utredarnas ord tungt i Tingsrättens beslut. Det kan till och med vara så att Familjerätten i denna utredning förordar enskild vårdnad just på grund av samarbetssvårigheter. Sen.... Nu vet jag att jag är lite elak.... Att du inte alltid får rätt innebär inte att det är den andra föräldern som har fel. Då går vi över till enskild vårdnad. Vårdnaden handlar just om det juridiska ansvaret för barnet så som pass, dagis, skola, vaccinationer etc etc. Är det klara samarbetssvårigheter så talar det för att en förälder ska ha enskild vårdnad. Lagen ändrades lite (tror det var 2006) vilket därefter gör det lite enklare att få enskild vårdnad. Men fortfarande... det ska mycket til!!!! Sen undrar jag - vad är det för kommunikationssvårigheter ni har. Rent logiskt behöver ni inte prata med varandra om det inte är något särskilt som rör barnet. Ni kan ha överlämning på tex dagis och slipper då träffas. Många hänger upp sig på att dom inte "vet" vad barnet och den andra föräldern gör när barnet är där, vem som passar barnet, vad dom ätit etc etc. MEN - vad dom gör när barnet är hos den andra har man ärligt talat inte med att göra så länge barnet inte mår dåligt. Mår barnet dåligt gör man istället en orosanmälan, man håller inte på och frågar ut den andra personen. Du och den andra föräldern är som individer lika oberoende av varandra som någon du möter på gatan, det ENDA är ert gemensamma barns intresse, välfärd, utveckling. Inget annat.
Tack snälla för ett bra inlägg med många tankeställare.
Vi har kört en ganska lång "veva" med familjerätt 3 gånger, socialtjänstutredning, familjeterapeuter, sammarbetssamtal och medling i rätten. Polisutredning. INGET blir bättre. Vi var uppe i rätten tidigare i år. Vi kom fram till att jag skulle få större delen av boendet. Vi kom överens om detta och fick ett domslut.
Problemet är bara att det äldsta barnet fick det jobbigare. Hon har helt plötsligt blivit en medlare mellan oss föräldrar och tyvärr så spelar pappan på hennes känslor. Lockar fram skuldkänslor hos henne som gör att hennes egen person bleknar.
Skolan har gjort en orosanmälan pga att äldsta dottern verkar frånvarande, bryr sig inte om något. Ordagrant, tappar sin personlighet. Det andra barnet har berättat för skolan att hon blir slagen av pappa. Alla barnen intygar på att det försegår tung bestraffning men att det är deras eget fel. Barnen ser sig själva som problemet till att pappan mår dåligt. De vill inte att han ska ta livet av sig, för de älskar honom. De vill träffa honom så de vågar inte längre prata med nhågon utomstående. Pappan har sagt till barnen att han kommer åka i fängelse och gråta ihjäl sig för att de skvallrar, han har intalat dom att de är deras fel allting. För om de inte varit så djävliga från början så hade han inte behövt göra illa dom. Barnen köper allt med hull och hår.
Dottern får ofta sms om att det är jag som hindra pappan från att älska dom osv.
Jag klarar inte längre att bara stå här och vänta på att ett mirakel sker och pappan inser att barnen måste få vara barn och vi dra föräldraransvaret TILLSAMMANS. Det kommer inte ske, jag har väntat i 3 år nu.
Varför jag vill ha vårdnaden är för att det kan minska konflikter mellan oss föräldrar när det ska fattas beslut som sport och samtalsgrupper för barnen. bara som ex. Jag vill även kunna sätta barnen hos psykolog för att ge dom verktyg att hantera det dom varit och är utsatta för. Endast för att bygga upp barnen utan att vi föräldrar får veta vad som sägs. Sålänge vi båda har vårdnad så måste psykologer/terapeuter meddela oss föräldrar om vad barnet sagt om det rör sig om ex misshandel. Det vore fruktansvärt om de ringer pappan och berättar, det har hänt förr. Jag vill inte längre ge pappan mer anledningar att straffa barnen.
Självklart är min högsta önskan att det skulle fungera varannan vecka med gemensam vårdnad. Tänk vad skönt! MEN inte till priset av barnens självkänsla och livvsyn.
Var jag än vänder mig, så ska det hela tiden jobbas på att pappan ska må bra. Pappan måste få sina chanser Bäst för pappan och barnen.... MEN det blir inte bättre. Tiden går....
Om en av er begär växelvis boende så kan detta utdömas. Dvs om han vill fortsätta ha växelvis och begär det så kan det alltså bli domen.
Man skulle ju inte ha nåt behov av en domstol om du bara kunde bestämma dig för att ha hela boendet och han får finna sig i det, eller hur?
Vad de sa till mig var att de kunde inte döma till VV om en av föräldrarna inte ville ha det och att om det visar sig att bägge föräldrarna är lika lämpade så är det oftast så att den föräldern som är för VV får hela vårdnaden.
Tack för svar.
Pappan kommer inte vilja ha barnen på heltid. Det vet jag. Det var alldeles för jobbigt för honom och det resulterade i att det blev onda tag i barnen.
Jag vet att detta är mycket riskaelt från min sida, jag kan förlora allt. Men samtidigt kan jag inte stå här i säkerhet med vetskapen om vad som händer barnen. Att INTE agera är också ett sätt att vara aktiv barnmisshandlare. Jag har vissa skyldigheter jämte våra barn.
Tack för svar.
Pappan kommer inte vilja ha barnen på heltid. Det vet jag. Det var alldeles för jobbigt för honom och det resulterade i att det blev onda tag i barnen.
Jag vet att detta är mycket riskaelt från min sida, jag kan förlora allt. Men samtidigt kan jag inte stå här i säkerhet med vetskapen om vad som händer barnen. Att INTE agera är också ett sätt att vara aktiv barnmisshandlare. Jag har vissa skyldigheter jämte våra barn.
Det där lät nästan bittert frånh min sida haha. Det jag menar är att allt hade varit perfekt för oss alla om det fungerat MEN han kan inte skilja på hatet mot mig och barnen. Hans hat mot mig går ut över barnen, dels får de medla eftersom vi inte kan prata och dessutom så spelar han på deras skuldkänslor.
Hej TS, Om barnen får medla mellan er, så kan jag - tyvärr - inte tolka det annat än att det finns konflikter mellan er som är outredda. Han har ett hat mot dig som du, troligtvis omedvetet, fortfarande underhåller. Nu till barnen... Ditt yttersta ansvar är att skydda dina barn från att må dåligt och fara illa. DU måste agera och inte fundera längre. Jag tycker att du direkt ringer till soc, förklarar hur han agerar, berätta vad han gjort, om sms'n till dottern. Förklara att du som mamma inte kan lämna barnen till honom som läget är nu. Att barnen mår dåligt och att även andra har sett detta. Har skolan gjort en orosanmälan så kan dom ju inte vara ovetande. Har barnet berättat i skolan att hon blir slagen av pappan så måste skolan ha anmält även detta, har dom inte det så berättar du det. Förklara för soc att din yttersta skyldighet som mamma är att måna om barnens säkerhet och att du nu inte kommer att lämna barnen till pappan för umgänge. Att det är ok med dig om han träffar barnen men att det då måste ske med översyn. Se också till att spara ner flickans sms från pappan så att du har dom. Lägg över dom på en dator. Dottern är inte myndig och du som förälder kan därför ta hand om denna kommunikation. Sätt dig ner med barnen och förklara att det INTE är deras fel att pappa mår dåligt och är arg. Förklara att han inte har rätt att lägga skulden på dom för något han gör. Förklara att tills pappa mår bra så ska dom vara hos mamma. Ring även din advokat. Ja, jag förstår att det är jobbigt men tyvärr är det dax för en ny runda. Den här gången kräver du enskild vårdnad på grund av samarbetssvårigheter och att pappan har umgänge med översyn. Ställ in dig på att ha barnen boende hos dig heltid!!!