Någon som har konverterat till islam?

Jag konverterade själv i samband med att jag giftemig med en muslim. Va eg ganska enkelt.
Vi gick till en moské och träffade en imam och en ?assistent?. De pratade om vad det innebär att vara muslim och sen så fick jag säga "trosbekännelsen".
Det va eg allt. Inte komplicerat eller långdraget.
Sen vad det faktiskt betyder i vardagen beror ju på er. Vi är inte direkt religiösa, största inverkan religionen har i vår familj är att vi inte äter gris...

Ja, jag konverterade för ca 5 år sedan. 
Jag träffade en muslimsk kille, men det var som för dig att han absolut inte sa något om att jag borde konvertera. Jag blev intresserad av religion och började först läsa om kristendom, men när jag kom till islam så liksom föll alla bitar på plats. Jag fick kontakt med en tjej som konverterat, genom hennes blogg, och hon hjälpe mig mycket och förklarade om islam för mig.
Jag konverterade "officiellt" i stockholms moské, bara några månader efter att jag först blev intresserad.
Du får gärna inboxa mig om du har fler frågor.

Jag har.

Varför? Jag tror på vad Islam lär ut. I tonåren kom jag till en punkt i livet då jag kände mig ganska vilsen. Började gräva i meningen med livet och söka svar på mina frågor i allt möjligt (både religion och annat). Har nog alltid trott på en högre makt i någon form men det var först då jag började söka mig till Gud. Var "troende kristen" ett tag men kände alltid att något fattades, kristendomen "tillfredsställde" varken mig eller mina frågor fullt ut och pusselbitarna föll aldrig på plats. Jag började grubbla och läsa på allt mer och då väcktes min nyfikenhet för Islam. Efter mycket "studerande" fann jag det svårt att förneka att profeten Muhammed (pbuh) faktiskt var en sann profet precis som profeterna innan honom och att han kom med samma budskap som de alla: dyrka en Gud. Jag har aldrig känt mig så hel och lycklig som sedan jag blev muslim, trots att jag som konvertit fått utstå mycket inte bara av samhället utan även av nära och kära. 

Du ska inte konventera "bara för att", dvs bara för att vara muslim på pappret eftersom din man är det och barn kommer vara det. Det tycker iaf inte jag. Någonstans måste man ju tro på det också.. åtminstone lite, självklart kan man inte ta åt sig allt på en gång. Jag har fortfarande mycket kvar att lära och en lång väg kvar att vandra, men det viktigaste är väl att man faktiskt tror på (en) Gud och det som medföljer (sändebudet/n, änglarna, boken m.m.).

Du får gärna ställa mer frågor!

Jag är tacksam för era ärliga svar, det känns bra att veta att det finns några här som faktiskt har konverterat. Som jag skrev så har jag precis börjat fundera kring det, så det är långt ifrån ett beslut. Men samtidigt så är jag inte kristen, jag är lite orolig för att det ska bli fel då. Min man går i moskén och gör bön hemma. Det är något som jag inte skulle klara av eftersom då känns det fel i hjärtat, nästan som att man ljuger att man är någon man inte är. Annars lever jag nog och är som en muslim, äter inte griskött alls, dricker inte, röker inte, festar inte, tänker på vad jag har för kläder på mig. Självklart inte bara det saker som gör att man är muslim, absolut inte.

Men jag har fått kommentaren från en tidigare arbetskamrat som är muslim, hon sa att sättet som jag har mot min man och personer runt omkring mig är som en riktig muslim.

Samtidigt kanske det inte är så viktigt eftersom jag i dagsläget till stor del lever så som jag känner är bra, min man tycker att vi har det bra, han har flera gånger sagt att jag är en bra tjej som har rätt värderingar. Jag börjar tänka att jag kanske är ute efter godkännande från hans familj, ( som jag aldrig träffat ), eftersom de bor kvar i hans hemland. Men jag funderar på att åka med honom dit nästa år, det skulle vara riktigt roligt.

Nej, det blir nog till att fundera kring det här, kanske prata med min man om det också och komma fram till varför jag eventuellt skulle vilja konvertera. 

"Växa upp som muslimer" alltså? Så det är bara pappans religion som räknas?

För mig så har religion aldrig varit så viktig, men så träffade jag min man som är muslim. Jag började lära mig lite om islam och känner att religionen är så viktig för min man, så JA, det är hans religion som räknas !

Hej ,här har du en till som konverterat till Islam.  Jag konverterade för drygt 2 år sedan i Iran ,och blev "slöjis" för 5 månader sen.
Har alltid trott på "något" och läste först om kristendomen. Fick bara ännumera frågeställningar  :- Hur kunde Gud vara 1 ,men samtidigt 3?.  -Och hur kunde Gud, som skapat allt liv, ha en son?Började intressera mig för islam och började läsa. Det kändes helt rätt och jag blev lugn i själen kan man säga. Det är en underbar känsla. 
Egentligen är det inte en stor förändring på mig utåt sett.  Jag klär mig i vida byxor eller lång kjol , en lång tunika  och slöja. Umgås med min familj och har kvar mina gamla vänner.  Men innåt är jag en helt annan person. Ser världen med andra ögon kan man säga,  mer ödmjuk och tacksam för allt som jag har. 
Skulle råda dig om att börja läsa Koranen i första hand. Finns också mycket information på nätet tex Islamguiden eller Konvertitakuten. Där kan du också ställa frågor.   Se om det känns rätt för dig.  Det viktigaste är ju att du gör det för din egen skull, och inte för någon annans.    

Jag konverterade till islam för 4 år sedan, alhamdolillah.

Jag är uppvuxen i en familj som inte bryr sig om religion överhuvudtaget och jag kan väl säga att jag inte heller brydde mig egentligen. Jag ansåg att religiösa människor var gammalmodiga och att religion inte riktigt hörde hemma i ett modernt samhället. Dock är det så att min pappa dog när jag var 4 år gammal så jag har alltid frågat mig "var finns han nu?" och "finns det ett liv efter döden?" samt har jag tänkt att det kanske finns någonting "större" där ute, utan att egentligen bry mig om vad detta något är.
När jag var 16 år gammal så träffade jag min nuvarande man. Vi lärde känna varandra och efter ett tag fick jag reda på att han var muslim. Jag har alltid älskat att diksutera med människor så jag frågade honom vad det innebar och vad han trodde på. Sen började han fråga mig och det var nog första gången jag verkligen fick tänka igenom vad det var jag trodde på. 
I alla fall, jag kom efter ett tag fram till att det måste finnas en Skapare, i och med att det finns en skapelse. Frågan var då bara, varför har Skaparen skapat mig? Vad är meningen med mitt liv?

Jag bestämde mig då att titta in på världsreligionerna för att se om svaret fanns där. Jag valde dock bort buddismen eftersom de inte tror på en skapelse Gud. Sen valde jag bort kristendomen eftersom jag inte trodde på arvssynden, treenigheten, Jesus dö för mina synder osv. Och sen valde jag även bort judendomen. Så då hade jag islam och hinduismen kvar.
Jag började kolla in på islam och i och med att min man var muslim så lärde jag mig mycket om islam. Jag lärde mig att det var en fin religion osv. Dock så blev jag inte övertygad om att islam var sant. Bara för att en religion är fin betyder inte att den är sann. Men när jag tittade in på Koranen så blev jag helt övertygad om att det inte kan ha varit en människa som skrivit Koranen och därför valde jag att konvertera till islam.
Alhamdolillah!

Precis som systrarna ovan har skrivit så är det viktigt att det är någonting DU vill! Att bli muslim är ingen stor process utåtsett, man säger endast trohetsbekännelsen som är "Jag vittna om att det inte finns någon gud utom Gud och att Profeten Muhamma är Gds sändebud". Men du måste tro på det du säger för att det ska räknas inför Gud. Man kan således inte tvinga någon att bli muslim eller bli muslim för någon annans skull.

Här har du tre olika hemsidor om islam på svenska:
www.onereason.se/ 
islam.se/
konvertitguiden.com/

Varför måste de fostras som muslimer och inte som kristna? Det är väl ändå något ni tillsammans bestämmer och kan ni inte komma överens får väl barnen få båda delarna dvs gå både till moskén och kyrkan och sedan ta ett aktivt val som vuxen.
Varför inte ha båda religionerna utan att påverka barnet till det ena eller det andra utan vara vuxna föräldrar och ge barnet båda alternativen.

Så kristendomen räknas inte enligt barnens far?
Om nu inte religionen "spelar någon roll" så borde det ju inte spela någon roll för pappan heller att
barnen växer upp parallellt med det kristna och lär sig om det kristna med så kan de välja själva som myndiga hur de vill göra.

(Ja jag vet att det står något i stil med i Koranen om att "alla är muslimer".)

Har sett dokumentär (för många många år sedan) om en par (från USA), mannen är utövad kristen kvinna är utövande judinna. Enligt den judiska tron är barnen "judar", då "arvet går genom mamman". Inte konstigt alls egentligen om man tänker till då kvinna är den som bär barnet och man kan veta att hon är biologiskt anknuten till barnet. 

Dock så var det paret helt överens om att barnet skulle växa upp med bägge religionerna sida vid sida och lära sig om både det kristna och judiska. Sedan när barnen är myndiga så skulle dessa själv få välja vilken religion de ville. Det enda detta paret fasade sig för var att barnen skulle bli ateist.

(Som de flesta vet som är påläst så skär de om pojkar i USA oavsett religionstillhörighet. )