Anonym

Äldre 16 Nov 10:58

13 svar

I förhållande, attraherad av annan man

Jag är tillsammans med en fantastisk man, vi har varit ihop i över sex år och planerar bröllop till våren. Han är intellektuell och klok, rolig, snygg och jag vet att han älskar mig. Vi har ett bra förhållande där vi är öppna och pratar om i princip allt. Vi har ett fungerande sexliv och pratar om att skaffa barn om inte alltför länge. Jag tror att vi i våra vänners ögon är det där stabila paret som har koll på sina grejer, helt enkelt.

För ett par, tre år sedan utvecklades känslor mellan mig och en man på mitt jobb. Jag stretade emot det bästa jag kunde, men likväl lyckades han "nästla sig in" i min hjärna och jag tänkte väldigt mycket på honom under en period. Under en personalfest drack jag två glas vin för mycket och gav honom en kyss, vilket jag skämdes otroligt mycket över, och i och med den var hela saken överspelad – jag behövde på något sätt få ur det ur mitt system.

Dock tycker jag att jag hanterade det bra; jag pratade med min sambo om saken redan från början och var hela tiden väldigt öppen med vad jag kände – att jag utvecklat känslor och kände viss attraktion till en annan, men att jag visste att det var min sambo jag ville leva med, och att vi helt enkelt skulle rida ut det. Jag berättade om kyssen (även om jag nog fick det att låta som om det var han som kysst mig), och min sambo förstod. Trots allt tror jag inte på att man, när man är i en relation med någon man älskar, stänger in sitt hjärta i en låda och aldrig mer attraheras av någon annan. Jag tror att det är skillnad på kärlek och passion, och att det är mänskligt att tänka på andra ibland. Och mycket riktigt försvann känslorna för mannen på jobbet rätt omgående.

Nu har det dock börjat pirra i kroppen igen. En annan man, också han från jobbet, vägrar lämna mina tankar. Jag känner en ganska påtaglig attraktion, och jag tror att den är besvarad. Det handlar i nuläget bara om blickar från min sida, och någon gång har han gett mig en komplimang. Dock är det en julfest med jobbet på ingång, och jag vet ärligt talat inte om jag litar på mig själv i den situationen, med tanke på att jag faktiskt kysst en annan man en gång. Jag vill dock hemskt gärna gå på festen av andra skäl.

Jag har inte berättat om dessa tankar för min sambo. Dels för att jag inte vill oroa honom i onödan, men kanske också för att jag faktiskt tycker om det här pirret som väcks av mannen på jobbet. Detta ger mig helt otroligt dåligt samvete – vi ska ju för tusan gifta oss snart. Och jag VILL ju det. Jag vill verkligen leva med min sambo, då han är den bästa människan jag vet i världen. Men hur kan jag då känna mig så ambivalent inför den här mannen på jobbet? När jag ser honom vill jag bara hångla upp honom, jag blir alldeles nervös av hans närvaro, det känns nästan elektriskt.

Vad ska jag göra? Borde jag berätta? Säga upp mig från jobbet (men är det någon garanti för att dessa känslor aldrig dyker upp igen?)? Ge mig lite kloka råd är ni snälla, jag blir knäpp av dessa tankar.

Clotilda

Äldre 16 Nov 11:11

#1

Var snäll mot dig själv, är mitt råd. Du är människa och att vara medveten om att du kommer attraheras av andra men ändå väljer att gifta dig med din man känns som ett sunt förhållningssätt för att ingå äktenskap. Man får sådana känslor titt som tätt, sen om man har kommit överens om att vara monogama låter man bli att agera. Känner man att man inte kan låta bli att agera, då pratar man med sin partner om det.

Min ståndpunkt är nog att låta bli att berätta, njut av känslorna som finns där och försök projecera dem på din man istället. Attraktionen kommer alltid att försvinna, eller mattas ut. Om du ändå väljer att berätta för din man så kan det vara en idé att tala om hur mycket ni vill veta i framtiden. För mig skulle det kännas helt ok om min man blev attraherad av andra och inte sade något, så länge han inte gjorde något. Vi är mänskliga, som sagt.

jonte02

Äldre 16 Nov 11:19

#2

Vad tror du själv att det beror på? Inget konstigt med att känna olika grader av attraktion till andra än den man lever tillsammans med om du frågar mig, men från det till att agera blir något helt annat, tycker jag. Lever du i ditt första långa förhållande? Vill du leva ut innan du stadgar dig? Triggas du av det "förbjudna"? Saknar du något i ert förhållande trots att du skriver att allt är bra!?

Eller är det bara så att du har lätt för att känna attraktion till andra, många, flera? Är det ren attraktion i passionens tecken eller är det något annat?

Fröken reserverad

Äldre 16 Nov 11:26

#3

Det är ok att känna attraktion till andra

Har ni pratat lite om sånt du och din blivande man? Vad som känns tryggt och otryggt osv.

Försök låt bli att gör sånt som du inte vill ta konsekvenserna för.
Jag resonerar som så att ja, jag blir attraherad av andra..och allt jag gör ska jag kunna berätta för min partner, vill jag då inte berätta för honom så bör jag låta bli handlingen.

Anonym Trådstartaren

Äldre 16 Nov 11:29

#4

jonte02 skrev 2012-11-16 11:19:42 följande:

Vad tror du själv att det beror på? Inget konstigt med att känna olika grader av attraktion till andra än den man lever tillsammans med om du frågar mig, men från det till att agera blir något helt annat, tycker jag. Lever du i ditt första långa förhållande? Vill du leva ut innan du stadgar dig? Triggas du av det "förbjudna"? Saknar du något i ert förhållande trots att du skriver att allt är bra!?

Eller är det bara så att du har lätt för att känna attraktion till andra, många, flera? Är det ren attraktion i passionens tecken eller är det något annat?

Det är mycket riktigt mitt första långa förhållande. Däremot, att "leva ut" innan jag stadgar mig är inte helt rätt, jag har haft många kortare förälskelser och legat med ganska många män innan jag träffade min sambo. När jag träffade honom kände jag att det var väldigt skönt att få släppa den sortens leverne och i stället få dela en vardag med någon man litar på och älskar.

Men så är det det där med spänningen. Det elektriska i luften när man möter en blick. Spänningen när man inte riktigt är säker på vad som kommer att hända. Känslan av att kyssa någon för första gången. Det kan jag sakna.

Men just den biten är ju ganska oförenlig med att leva i ett långt, monogamt förhållande, vilket ju faktiskt är vad jag vill.

Kanske har jag bara lätt att känna attraktion, jag vet inte. Som sagt tycker jag att det är helt okej att känna så, så länge det inte tar över helt, och det har det inte gjort. Däremot tycker jag att det är väldigt jobbigt att jag inte riktigt litar på mig själv. Skulle jag hamna lite avskilt med denne man med lite alkohol i blodet vet jag ärligt talat inte om jag skulle kunna stå emot.

Fröken reserverad

Äldre 16 Nov 11:34

#5

Anonym skrev 2012-11-16 11:29:23 följande:

Det är mycket riktigt mitt första långa förhållande. Däremot, att "leva ut" innan jag stadgar mig är inte helt rätt, jag har haft många kortare förälskelser och legat med ganska många män innan jag träffade min sambo. När jag träffade honom kände jag att det var väldigt skönt att få släppa den sortens leverne och i stället få dela en vardag med någon man litar på och älskar.

Men så är det det där med spänningen. Det elektriska i luften när man möter en blick. Spänningen när man inte riktigt är säker på vad som kommer att hända. Känslan av att kyssa någon för första gången. Det kan jag sakna.

Men just den biten är ju ganska oförenlig med att leva i ett långt, monogamt förhållande, vilket ju faktiskt är vad jag vill.

Kanske har jag bara lätt att känna attraktion, jag vet inte. Som sagt tycker jag att det är helt okej att känna så, så länge det inte tar över helt, och det har det inte gjort. Däremot tycker jag att det är väldigt jobbigt att jag inte riktigt litar på mig själv. Skulle jag hamna lite avskilt med denne man med lite alkohol i blodet vet jag ärligt talat inte om jag skulle kunna stå emot.

Om du känner att du saknar att ev få kyssa någon annan någon gång så går det ju att ordna utan at någon behöver bli sårad eller behöver ljuga. Gemensamma lekar eller bjuda in någon annan ibland tex.

Ang att du inte litar helt på dig själv. Om det är så att du är rädd att göra sånt du inte vill ta konsekvenserna av får du helt enkelt se till att skydda dig. Låta bli att hamna avskilt med honom. Låta bli att flirta tills du har kontroll över dina handlingar. Inte dricka alkohol med honom i närheten. Gå därifrån kort och gott.

jonte02

Äldre 16 Nov 11:42

#6

Anonym skrev 2012-11-16 11:29:23 följande:

Det är mycket riktigt mitt första långa förhållande. Däremot, att "leva ut" innan jag stadgar mig är inte helt rätt, jag har haft många kortare förälskelser och legat med ganska många män innan jag träffade min sambo. När jag träffade honom kände jag att det var väldigt skönt att få släppa den sortens leverne och i stället få dela en vardag med någon man litar på och älskar.

Men så är det det där med spänningen. Det elektriska i luften när man möter en blick. Spänningen när man inte riktigt är säker på vad som kommer att hända. Känslan av att kyssa någon för första gången. Det kan jag sakna.

Men just den biten är ju ganska oförenlig med att leva i ett långt, monogamt förhållande, vilket ju faktiskt är vad jag vill.

Kanske har jag bara lätt att känna attraktion, jag vet inte. Som sagt tycker jag att det är helt okej att känna så, så länge det inte tar över helt, och det har det inte gjort. Däremot tycker jag att det är väldigt jobbigt att jag inte riktigt litar på mig själv. Skulle jag hamna lite avskilt med denne man med lite alkohol i blodet vet jag ärligt talat inte om jag skulle kunna stå emot.

Jag tror att man gemensamt faktiskt kan skapa både spänning och elektricitet i ett långt förhållande och ni verkar ju ändå ha bra förutsättningar till det. Visst blir det inte riktigt samma grej. Nu när du lever i ett bra fungerande förhållande låter det mer som att det förbjudna är tilltalande och spännande även om jag inte uppfattar det du skriver som att det skulle kunna vara det.

Kanske är det vardagen som har kommit i kapp dig, kanske inte. Hur som helst så verkar det som du går igenom något. En fas där du kanske är "rädd"/osäker inför det du inte vet om kommer att bli. Det där med att gifta sig och skaffa barn o så!?

Anonym Trådstartaren

Äldre 16 Nov 13:26

#7

Fröken reserverad skrev 2012-11-16 11:26:01 följande:

Det är ok att känna attraktion till andra

Har ni pratat lite om sånt du och din blivande man? Vad som känns tryggt och otryggt osv.

Försök låt bli att gör sånt som du inte vill ta konsekvenserna för.
Jag resonerar som så att ja, jag blir attraherad av andra..och allt jag gör ska jag kunna berätta för min partner, vill jag då inte berätta för honom så bör jag låta bli handlingen.

Vi pratade ganska mycket om det när det här "problemet" dök upp förra gången. Vi var då ganska överens om att man inte kan rå för hur man känner, och det viktigaste är att vi är ärliga mot varandra och BERÄTTAR hur vi känner.

Men det är ju lite svårt, det där. Jag håller med dig om att man ska kunna berätta om sina handlingar. Men ska man berätta om alla känslor man har, även om de skulle få som enda konsekvens att JAG mår bättre eftersom det får mig att känna mig som en ärligare människa, medan det endast sårar och oroar honom?

Och hur mycket jag än önskar att jag kunde, har jag svårt att se hur jag skulle kunna få till ett bra samtal av min oro inför just den här situationen. "Du älskling, nu är jag attraherad av en kille på jobbet igen. Jag är lite rädd att jag kommer hångla upp honom om vi skulle bli ensamma någon gång. Men jag tycker att det är himla viktigt att vi kan PRATA OM DET."

Det känns liksom... inte bra.

Fröken reserverad

Äldre 16 Nov 13:32

#8

Anonym skrev 2012-11-16 13:26:29 följande:

Vi pratade ganska mycket om det när det här "problemet" dök upp förra gången. Vi var då ganska överens om att man inte kan rå för hur man känner, och det viktigaste är att vi är ärliga mot varandra och BERÄTTAR hur vi känner.

Men det är ju lite svårt, det där. Jag håller med dig om att man ska kunna berätta om sina handlingar. Men ska man berätta om alla känslor man har, även om de skulle få som enda konsekvens att JAG mår bättre eftersom det får mig att känna mig som en ärligare människa, medan det endast sårar och oroar honom?

Och hur mycket jag än önskar att jag kunde, har jag svårt att se hur jag skulle kunna få till ett bra samtal av min oro inför just den här situationen. "Du älskling, nu är jag attraherad av en kille på jobbet igen. Jag är lite rädd att jag kommer hångla upp honom om vi skulle bli ensamma någon gång. Men jag tycker att det är himla viktigt att vi kan PRATA OM DET."

Det känns liksom... inte bra.

Jag tycker det är ok att hålla känslorna för sig själv. Syftade mer på att prata om vilka handlingar som känns ok och inte ok. Både vad som känns ok för din partner och vad som känns ok för dig.
Vill du vara med din man så vill du ju inte äventyra det förhållandet för mycket menar jag.

Anonym (vet)

Äldre 16 Nov 13:39

#9

Anonym skrev 2012-11-16 13:26:29 följande:

Vi pratade ganska mycket om det när det här "problemet" dök upp förra gången. Vi var då ganska överens om att man inte kan rå för hur man känner, och det viktigaste är att vi är ärliga mot varandra och BERÄTTAR hur vi känner.

Men det är ju lite svårt, det där. Jag håller med dig om att man ska kunna berätta om sina handlingar. Men ska man berätta om alla känslor man har, även om de skulle få som enda konsekvens att JAG mår bättre eftersom det får mig att känna mig som en ärligare människa, medan det endast sårar och oroar honom?

Och hur mycket jag än önskar att jag kunde, har jag svårt att se hur jag skulle kunna få till ett bra samtal av min oro inför just den här situationen. "Du älskling, nu är jag attraherad av en kille på jobbet igen. Jag är lite rädd att jag kommer hångla upp honom om vi skulle bli ensamma någon gång. Men jag tycker att det är himla viktigt att vi kan PRATA OM DET."

Det känns liksom... inte bra.

Sanningen är inte alltid bäst i alla lägen. Jag förstår precis hur du känner det, är i samma situation själv. Skillnaden med mig är att jag har gått längre med Den andre mannen. Började med blickar, sedan hångel och sedan sex. Vi är gifta båda två på varsitt håll. Visst finns det en del känslor med i bilden, men på något sätt så försöker man skuffa undan risken att bli kär(!) Nej, jag tror inte att min man skulle må bättre av att veta. Dessutom har jag mina misstankar att han också har haft fuffens för sig (vilket han förnekar). Dock hade jag kanske på en direkt fråga från honom erkänt vad jag gjort, om jag var i ett svagt läge (för det dåliga samvetet gör sig påmint ibland). Men, precis som du TS, så saknas passionen och åtrån i mitt äktenskap. För min man är det inte något problem, han verkar nöjd med situationen som den är. Och till er som skriker "lämna" så är det ju faktiskt inte så enkelt. När man är själsfränder, bästa vänner, har varit tillsammans i 18 år osv. Gemensamma intressen, barn, hus och allt det där. Men....Den andre mannen gör mig helt tokig och ger mig den där sista pusselbiten som min man inte förmår ge mig. Jag har absolut inte letat efter någon att vara otrogen med, men nu blev det som det blev liksom. Visst har jag som sagt var, dåligt samvete men samtidigt hade jag inte velat vara utan den här upplevelsen. Hemskt att säga, men jag ångrar alltså inte det jag har gjort. Man lever ju bara en gång. Eller nåt :-/

Anonym

Äldre 16 Nov 13:52

#10

Anonym (vet) skrev 2012-11-16 13:39:39 följande:

Sanningen är inte alltid bäst i alla lägen. Jag förstår precis hur du känner det, är i samma situation själv. Skillnaden med mig är att jag har gått längre med Den andre mannen. Började med blickar, sedan hångel och sedan sex. Vi är gifta båda två på varsitt håll. Visst finns det en del känslor med i bilden, men på något sätt så försöker man skuffa undan risken att bli kär(!) Nej, jag tror inte att min man skulle må bättre av att veta. Dessutom har jag mina misstankar att han också har haft fuffens för sig (vilket han förnekar). Dock hade jag kanske på en direkt fråga från honom erkänt vad jag gjort, om jag var i ett svagt läge (för det dåliga samvetet gör sig påmint ibland). Men, precis som du TS, så saknas passionen och åtrån i mitt äktenskap. För min man är det inte något problem, han verkar nöjd med situationen som den är. Och till er som skriker "lämna" så är det ju faktiskt inte så enkelt. När man är själsfränder, bästa vänner, har varit tillsammans i 18 år osv. Gemensamma intressen, barn, hus och allt det där. Men....Den andre mannen gör mig helt tokig och ger mig den där sista pusselbiten som min man inte förmår ge mig. Jag har absolut inte letat efter någon att vara otrogen med, men nu blev det som det blev liksom. Visst har jag som sagt var, dåligt samvete men samtidigt hade jag inte velat vara utan den här upplevelsen. Hemskt att säga, men jag ångrar alltså inte det jag har gjort. Man lever ju bara en gång. Eller nåt :-/

Anade du att han hade fuffens för sig redan innan du fick fuffens för dig eller är det något du anar nu när du själv har fuffens för dig!?

Verkar din man nöjd med situationen? Har du frågat honom?

Anonym (vet)

Äldre 16 Nov 14:05

#11

Anonym skrev 2012-11-16 13:52:45 följande:

Anade du att han hade fuffens för sig redan innan du fick fuffens för dig eller är det något du anar nu när du själv har fuffens för dig!?

Verkar din man nöjd med situationen? Har du frågat honom?

Ska besvara dina frågor i tur och ordning

1. För cirka tio år sedan (alltså långt innan jag inledde min affär med Den andra mannen) så fanns det en hel del saker i min mans beteende som jag i efterhand har förstått tydde på otrohet. Jag har dock inga bevis. Vid den tidpunkten var jag själv som en trogen hund, gravid var jag också

Jag har många gånger efteråt frågat honom om han var attraherad av någon annan vid denna tidpunkt, men han nekar (såklart...). MEN jag är alltså inte 100% säker.
2. Ja, min man verkar nöjd med vårt äktenskap (om det är det du menar med ordet "situationen"?). Däremot så tycker jag att det är lite underligt att han inte har märkt vad som pågår. Men som personlighetstyp så är han "stoppa-huvudet-i-sanden"-mentalitet, om du förstår vad jag menar? Han undviker obehagliga saker (typ otrohet, sjukdomar, död och annat elände). Han klarar inte heller att se "eländiga" TV-program t ex.

Spacefrog

Äldre 16 Nov 14:11

#12

TS problem heter monogami. Alltså föreställningen att "riktig" kärlek handlar om att förbjuda varandra saker, och att känna skuld och skam för godtyckliga saker (som att bli attraherad av människor).

Hoppas du lyckas lösa problemet. Det finns bra litteratur och det är inte så svårt. Lycka till.

Anonym (monogam kille)

Äldre 16 Nov 20:33

#13

Jag tror inte det är bra att prata ut varenda gång du spanat in någon. Det kommer bara skapa otrygghet och din kille kommer sluta lita på dig.

Att känna attraktion till någon måste kunna vara en hemlighet så länge man inte låter det gå för långt. Man kan inte stänga av hela sitt känsloliv bara för att man lovat att vara monogam.

Har du kännt mannen på jobbet länge?

I förhållande, attraherad av annan man

INNEHÅLL