Se hit amingsfascister och deras offer

De du ska vara förbannade på om du vill vara arg på nån är sjukvården som inte gav dig rätt hjälp och information. Läkare tex läser inte amning mer än ca 15 minuter på en föreläsning (med felaktig information), de har ingen kunskap om amningsteknik och ska heller inte uttala sig om det. Barnmorskor ska vara kunniga om amning med frågan är ju hur bra är de. Vi vet att BVC-sköterskor är okunniga i de flesta fall. Hur amningsutbildningen hos barnmorskor är vet jag inte men BVC-sköterskor är ofta vanliga distriksköterskor och de läser inte amning. 

Det är inte ok av sjukvården att inte ge rätt hjälp. Det är ett fruktansvärt svek att säga att alla ska amma, men sen inte hjälpa så folk faktiskt kan amma. Kan inte läkaren, sjuksköterskan eller Barnmorskan hjälpa så ska hon remitera till amningsmottagningen.  

Vilka är dessa amningsfachister? Jag har aldrig träffat dem.  

Med amningsfascister menar jag sådana som tycker att om barnet förblir hungrigt ska man inte ge dem ersättning utan bara fortsätta amma mera, även om det knappt kommer någon mjölk alls. För att få igång amningen alltså. Problemet är ju att om jag hade följt deras råd så hade min dotter blivit riktigt dålig eller svultit ihjäl.

Finns det nån som verkligen tycker att barn ska svälta istället för att ha ersättning? Jag har aldrig träffat på nån irl eller läst om nån som tycker det. 

Varför tar de då inte den risken i beaktande då de framför sin propaganda? 

Svar: För att det kan leda till att amningsfrekvensen kan sjunka vilket man inte vill.
Sverige har skrivit på Innocentideklarationen vilket förbinder vård och stat att följa who's rekommendationer och
rapportera positivt om amning. Som vanligt vill ju vi svenskar vara "bäst i klassen" oavsett vad

Fast detta stämmer ju inte i många fall. Jag har stött på många som skriker om ersättning på en gång för att de inte känner till amningspuklar osv. Men det gör inte detta mer rätt. Dessvärre är många inom vården dåligt pålästa om såväl amning som ersättning. Det borde finnas en omfattande kurs i detta för alla som arbetar med spädbarnsvård.

Ammar man så får man höra jäkligt mycket från okunniga sköterskor, och Funderar man på ersättning så kan man också få höra en del. Jag beklagar att det blev som det blev i ert fall, och tycker det är trist att de inte tog din oro på allvar! Är en mamma oroad borde de ju åtminstone kunna erbjuda en enkel provtagning. Det är inte så vanligt att det blir såhär, men det ska självfallet kunna förebyggas. I vissa fall kan det absolut behöva kompletteras med ersättning, den går faktiskt att fasa ut om man kommer igång.

Många är ju oroliga i början och antagligen stötte du på någon som träffat många oroade mammor som egentligen haft en fungerande (hur fungerande den nu är de första dagarna!) amning. Vilket ledde till att hon inte såg till er situation. All har ju olika situationer och jag tycker att det är väldigt trist att man inte anstränger sig för den specifika patienten, utan tar förgivet att alla är exakt lika.

Tycker också det är skönt att höra att det fungerar bättre för er nu och att ni slutligen togs på allvar! Tycker att du ska vända dig till de barnmorskor du stötte på och upplysa dem om vad som hände i ert fall så att de kanske kan få fundera lite på hur de ska förebygga att det händer igen. Man ska inom vården alltid ta en förälder på allvar, så resonerade i alla fall jag när jag arbetade med att boka in patienter. Oroade föräldrar var alltid i högre prio (såvida det inte var något jätteakut, men då hänvisade vi till ambulansen!).

På mitt BB försökte de tvinga mig att ge dottern ersättning eftersom hon ville amma hela tiden och var väldigt missnöjd. Utan att väga och med bra blodsocker, alltså ingen medicinsk indikation. Det tycker jag är värre än att promota amning, eftersom amning tar lång tid att etablera för en del (i vårt fall hamnade inte dottern på någon kurva förrän efter två månaders ålder).

Alla väljer ju själva hur de vill göra, men självklart ska man ge amningen en god chans om man vill amma! Om barnet går ner mer än tio procent i vikt och får dåliga värden ska man såklart tillmata även om man vill amma, så kan man fasa ut det senare. Vill man inte amma så vill man inte, då är det ju bäst att säga det så fort som möjligt så kan man också få hjälp med flasktekniker. Industrin kring flaskmatning är ju helt sjuk, när man normalt kan klara sig på riktigt billiga flaskor och minimalt med attiraljer lockas man att betala multum för "anti-kolik-likt-mammas-bröst-mirakelflaskor" för att man har dåligt samvete över att barnet inte ammas. Även ammade barn har jobbigt med magen i början och det går över, liksom det gör för flaskmatade barn, ÄVEN om man inte använder dyrflaskor. SÅNT kan man få hjälp med och information kring om man bara säger till att man inte vill amma längre, istället för att kämpa för något man varken kan eller vill satsa på till hundra procent.

Jag har faktiskt aldrig sett en enda tycka det är bättre att barnet svälter än att ge det ersättning, kan du inte visa en sådan tråd.

Det finns väl inte en enda vettig person som skulle uttrycka sig på ett sådant frånstötande sätt. I stället använder man förfinade argument. T.ex. misstänkte min syster att dotterns konstanta skrik berodde på kolik och inte på hunger. Det hela slutade med att flickan blev svag och fick läggas in och sondmatas. Ingen sa till min syster att "det är bättre att barnet svälter än att du ger ersättning". I stället fick hon höra: "amma oftare", "det är vantligt att ett så litet barn vill suga hela tiden", "ring amningshjälpen så får du korrekt information" o.s.v....

Om hon hade vetat att risken för konstant hunger kan förekomma vid amning(och i vissa fall vid flaskmatning) så hade hon haft samtliga kort på bordet och därmed så hade hon baserat sitt beslut på flera olika faktorer.

Kvinnors farhågor måste tas på allvar! En helammande kvinna som misstänker att hennes barn svälter skall tas på lika stort allvar som en kvinna som vill få hjälp med en välfungerande amning. Att bli uppmanad till att ge ersättning eller maratonamma är för absurt. Råden skall baseras på lyhördhet gentemot den enskilda kvinnan och inte på vårdpersonalens egna tyckanden och inställningar.

Den vanligaste orsaken till mjölkbrist är att mamman ammar för sällan och att taget inte är optimalt. Forfarande finns det en tro om att amning ca var 3-4 timme är det normala och att intensivamma är varannan timme. Men så ser verkligeheten sällan ut. Det finns massor med kvinnor som måste amma flera gånger i timmen för att upprätthålla en tillräckligt produktion, detta behöver man vara medveten om. Sen kanske man inte tycker det är värt att amma två, tre gånger i timmen. Ja då kanske man faktiskt behöver ge ersättning. Men eftersom man vet att amning för sällan är den vanligaste orsaken så blir ju det första svaret att amma oftare och kolla så taget är bra. Är amningen tillräckligt frekvent och taget är bra men barnet fortfarande inte är nöjd, då är det dags för nästa steg. Då kan eventuellt lite ersättning på kopp, sked eller tillmatningsset (eller flaska, efter information om risken med sugförvirring). Men ersättning ska ju inte vara första handsvalet till en mamma som vill amma.