Farmödrar, vad gör ni istället för att träffa barn och barnbarn?

Mina bonusar är jättetajta med sina farföräldrar, sover över hos dem ofta, åker med dem på semester, osv. Mormor har problem med spriten och är snäll och älskar dem men ingenting att räkna med.

Vårt gemensamma barn kommer snart och där kommer vi låta min mamma, alltså mormor bli huvudpersonen lite mer. Hennes andra barnbarn bor lite längre ifrån medan vi bor nära, farmor och farfar har redan de befintliga barnbarnen mycket som sagt och de börjar bli till åren, medan min mamma inte ens är 60 år fyllda.

Själv var jag jättetajt med min farmor, hon var allt för mig och jag saknar henne varje dag.

Vet flera farmor som har närä relation med sina barnbarn.Så det behöver ju inte stämma.

Jättebra att det fungerar nånstans i alla fall. Vet ej varför svärdöttrar behandlar sina svärföräldrar på det sättet, självklart så finns det undantag. Det kanske är så att den som skrev tidigare att svärdöttrar pinkar revir att det stämmer. Vi som svärföräldrar har varit försiktiga med relationen till svärdottern o våran son för att just inte stöta oss med dem. Vi skulle gärna vilja veta hur det blir så att man undanhåller barnbarnen från svärföräldrarna, det finns ju säkert undantag i de fallen också. 

Mina barn har ingen farmor, hon hann gå bort innan jag och sambon träffades. Hann träffa hans moster under något år innan hon också gick bort och han säger att hans moster och mamma var väldigt lika till sättet. Hon var en fantastiskt snäll dam. Jag tänker ofta på att varken farmor och farfar finns i livet längre och jag sörjer det. Min mamma, barnens mormor, har fullt upp med sitt eget liv och morfar har knappt funnits i mitt. Han håller gärna med prylar till barnbarnen men tid finns aldrig. Jag skulle älskat barnens farmor, det känns tomt att alltid bara vara vi och våra barn. Hoppas du får snälla svärdöttrar som uppskattar dig!

Jag tror det hänger på personkemin, mellan svärmor och svärdotter.. min man är iofs enda sonen med två systrar. Jag upplever att våra barn har mer och bättre kontakt med farmor och farfar än de andra barnen.jag som svärdotter kommer väligt bra överens med dom och ser dom som min familj. Nu är svärföräldrarna forfarande arbetande så dom har sin vardag och även sina egna intressen och vänner, nen vi försöker att ses iaf varannan helg. Har aldrig nekat dom att träffa barnbarnen eller att komma hit, lika så med mina föräldrar.

Och många mammor uppskattar den hjälpen dom får från sina svärmödrar-Hjälp med barnen,få barnvakt ibland.

Då jag jobbar mycket med människor så upplever jag att det är finns mycket skam i att det inte fungerar mellan familjerna ( svärdotter o son ). Det är inte så lättpratat om just det ämnet. Det finns då ett stort mörkertal i det här ämnet. Det är då mycket lättare att prata om det när det fungerar mellan familjerna. Barnbarnen andvänds ofta då som SLAGTRÄN för att såra svärföräldrarna. Även om personkemin inte skulle stämma så får det inte gå ut över barnen. Man måste däremot underlätta så mycket det nu går att underlätta umgänget mellan familjerna o barnbarnen. 

Skulle vilja ha åsikter från SVÄRDÖTTRAR där det INTE fungerar med svärföräldrarna o vad det finns för olika orsaker till det. 

Oj,det värsta är väl att utgå från att det blir problem för då blir det säkert så... Min egen farmor hade jag jättefin kontakt med, men hon var en otrolig översittare viket till slut ledde till att min mamma inte orkade ha någon kontakt med henne efter att min pappa dog (ca 9 år efter). Min mamma är en ganska försiktig person så hon valde att gå undan istället för att fajtas med min farmor (satte du dig inte i respekt blev du  överkörd)vilket jag tycker är synd för farmor var förutom sin dryga sida också en väldigt stark och fantastisk kvinna som jag gärna hade haft kvar i mitt liv. Jag förstår min mamma, det gör jag, det går inte att umgås med någon som skiter i dina åsikter, men jag önskar att hon slagit näven i bordet och krävt att ha en jämlik relation med min farmor

Min egen dotters farmor har helt enkelt annat att göra än att vara barnvakt. Hon vill inte, vi har erbjudit henne gånger men hon har alltid annat. Hon har haft dottern max 10 ggr på snart 3 år. Ändå vet jag att hon är besviken på mig för att hon, som hon uttrycker det, missade den första tiden i vår dotters liv. Hon bor 2 mil från oss och när dottern var liten ville hon absolut inte vara i vagn och gallskrek så fort man satte henne i en bilstol. Det vet farmor men ändå är hon sur för att jag och dottern inte kom ut till henne under min föräldraledighet. Själv tog hon aldrig kontakt och  erbjöd aldrig sin hjälp under den här tiden. Min mamma ringde och sa att hon fanns tillhands när jag behövde, att jag bara kunde ringa så kom hon och hjälpte till. Det gjorde hon också. Så hade dotterns farmor bara kunnat ta sig HIT själv (hon har körkort och bil och är pensionär) så hade jag gärna tagit emot hjälp från henne också. Men sen är det också så att hennes egen son är kass på att kommunicera till henne att det finns möjlighet att se vår dotter, När planeringsdagarna på förskolan meddelas, så meddelas ofta 2 tillfällen samtidigt. Då säger jag alltid till maken att jag ska be min mamma ta ena tillfället och han får be sin mamma ta det andra. Sen påminner jag honom, men ofta  glömmer han tills det är väldigt nära i tid och då kan inte farmor och då tar min mamma henne istället. Men jag VÄGRAR bli en sambandscentral, maken måste kunna meddela sin mamma själv att det finns möjlighet att träffa vår dotter. Min mammaskulle ställa in vad som helst få vara med sitt barnbarn och har också på eget bevåg frågat om hon får hämta en gång/vecka för att få egentid med vår dotter. Det fick hon såklart och vi föreslog farmor detsamma och det har hon gjort EN gång.

Jag hade gärna haft en varmare och mer dedikerad farmor till dottern men det är ändå OK som det är. Jag vet att farmor älskar sitt barnbarn,på sitt sätt.

 

Här bor farmodern i ett annat land och har svår MS och av den anledningen träffar hon inte barnen lika ofta som mina föräldrar gör som bor i samma stad eller tar samma ansvar som mina föräldrar när de träffas. Mina föräldrar träffar våra barn en eller flera gånger i veckan, åker på gemensamma semester osv. De är friska och vill och bor 5 minuter bort.
Själv har jag en dotter och en son och jag sitter inte och tänker på barnbarn, de kanske inte ens vill ha barn? Det finns massor jag vill göra när de flyttar ut. Skaffar de barn hjälper jag gärna till men ett eget liv kommer jag alltid ha oavsett om jag får barnbarn eller ej, blir mormor eller farmor.