Germany! Jag sitter med exakt samma tankar som du, just nu. Mest arg blir jag, när jag läser om alla de som gång, på gång får fina embryon återförda men utan graviditet, som tillslut bekostar ÄD, även det om och om igen, utan graviditet, eller med mf. Och läkare som kör på i samma spår, med en nästan religiös övertygelse om att "ny" forskning inte har svaren, trots att de själva inte har några teorier om varför det inte tar sig. De letar ju inte ens efter förklaringar!
Ang. D-vitamin finns det en färsk studie från Karolinska, t.o.m. nyheterna rapporterade om det. Att man som läkare, i detta läge fortfarande tror att vi i Sverige bara behöver gå utomhus för att undvika D-vitaminbrist, är så sjukt inkompetent att man undrar varför personen i fråga ens valt att bli läkare med detta ointresse för sin profession.
När jag talat med gynekologer om vilka olika aspekter som skulle kunna påverka fertiliteten har jag ofta fått följande svar: "kvinnor har fött barn i alla tider, under mest svåra omständigheter; under krig och svält, så om stress eller olika bristsjukdomar hade någon påverkan, skulle de inte ha fött barn". Jag har köpt den förklaringen. Men inser nu att dessa kvinnor som fött barn, trots dessa svåra omständigheter troligtvis var ganska fertila, troligtvis ganska unga. Man bortser alltså från de kvinnor som har fertilitetsproblem, p.g.a. eventuella sjukdomsstillstånd, eller ålder... som om det inte riktigt vore värt att lägga resurser på oss, inte ens när vi bekostar det själva. Ibland känns det som det finns en mer eller mindre underliggande uppfattning att vi får skylla oss själva, som väntat så länge.
Nu ska jag iväg och ta mitt D-vitaminprov, det enda som jag lyckades få remiss till.