Inlägg från: Anonym (undrande) |Visa alla inlägg
  • Anonym (undrande)

    Kan det vara otrohet?

    Vet inte riktigt vad jag ska tro om en del händelser i mitt förhållande sen ett tag tillbaka och vill därför gärma ha andras tolkningar och uppfattningar om det hela. Tar det från början, och berättar på kronologiskt så gott det går.

    De sista 2.5 månaderna under min graviditet bodde jag och min make inte ihop, p.g.a. hans jobb. Vi träffades 4 gånger under den här perioden, men hade kontakt så gott som dagligen via telefon. La märke till att han fått några nya tjejkompisar på Facebook under denna tid, gemensamma vänner med hans ena vän där hans manliga vän bett tjejerna adda honom. Frågade om lösen och sagt och gjort fick jag det (vi båda har fri tillgång till FB och annat, men han hade konstigt nog bytt lösenord).

    Alla konversationer med tjejer var borttagna, men tänkte inte mycket på det.

    Efter att lillan kommit så bad jag återigen om lösenord, som blev bytt under tiden jag var inloggad vid tidigare nämnda tillfälle. Han var ute så hade gott om tid att kolla runt, och tala lite med gemensamma vänner. Hittar konversationshistorik till en viss tjej (vi kan kalla henne Hannah) där han skrivit kyss på dina läppar, att han ska tatuera in en hennes namn på fingret, när de ska träffas och lite andra kärleksförklaringar. Blev helt galen men förklaringen från honom blev att det var min makes kompis som hade chattat via hans konto.

    Hans bror fick reda på problemen oss emellan och valde att byta hans lösenord och undanhålla det från oss.
    Vi skapade en gemensam Fb profil. När jag en dag satt inne kom en vänförfrågan från en okänd tjej, ovetande om att hans fru har tillgång till kontot. Jag accepterade och det hon frågade var varför svarar inte Hannah på telefonen. Jag frågade lite allmänt hur jag skulle kunna veta det, vi är ju inte ihop direkt. Hon frågar varför inte?

    Talade om att jag är hans fru och undrar vad som försiggår. Hon blockerade illa kvickt och Hannah skriver inom några minuter och säger att hon aldrig träffat honom och dylika saker. Hon själv är gift och har barn. Accepterar hennes förklaring (min mans vän har chattat med sin tjej, hennes syster, genom deras konton) och tänker på detta ibland.

    Loggar in en dag och ser hur min make förklarat för sin kusin att han är med henne och hon är hans allt. Frågar honom, men konversationen tas bort under samtalet (har det dock sparat). Han säger sig vara oskyldig. Denna gång har ingen annan än jag, han och hans brorsdotter lösenord till hans konto enligt honom.

    Kan nämna att han ett tag var otroligt hemlig med mobilen, en natt fick sms från ett killnamn om att lyssna på en låt en av deras gemensamma kompisar skickat, och hur denne älskar min man, avslutat med puss. När jag ifrågasätter blir han galen. En annan telefon han hade var fylld med kärleksfulla sms där namnet på hennes dotter förekom. Den slängde han sönder innan jag hann läsa mycket i den.

    Vi är båda troende och han har svurit mångt och mycket på sin egen dotter att han inte gjort något vilket väger tungt hos mig, men det gör även allt som hänt.

    Så med denna infon, vad tror ni?

  • Svar på tråden Kan det vara otrohet?
  • Anonym (undrande)

    Menade mer om hans ursäkter är plausibla, att det är en killkompis som skrivit till sin tjej, killkompis som smsar fel, att någon annan skrivit att han är ihop med denna tjej låtsandes vara honom för att skapa problem.
    Om det som hänt varit han så är det enligt både mig och honom otrohet enligt våra åsikter vi talat om kring detta.

  • Anonym (undrande)

    Kan tillägga att telefonen var en begagnad present men visst tar man väl bort gamla meddelanden om man ger bort den?

    Jag håller ett litet avstånd till honom i tankarna att han kan ha varit otrogen och är beredd att separera men kan inte tänka klart kring detta ibland, därför ville jag ha andras åsikter innan jag tar ett beslut.

    Kan ju även berätta att han tränar ibland 3-4 timmar. Tränar själv styrka och vet att det inte tar 3 timmar för 4 övningar...

  • Anonym (undrande)

    Har bett han om att bevisa att något han säger är sant. Senast när jag såg det om att han är ihop med henne skulle han ringa sin kusin. Tog en vecka tills han gjorde det, och kusinen svarar konstigt nog inte?

  • Anonym (undrande)

    Jo precis ville mest höra andras åsikter innan jag verkligen avslutar förhållandet för gott. Tycker också det är sjukt befängda bortförklaringar när dom hopas in i en text. Lättare att acceptera dom när dom kommer med lite mellanrum. Om jag ber honom förklara säger han nuförtiden att han inte orkar förklara för en hora och skiter i mig och vår dotter. Säger väl allt när han inte ens orkar hitta på mer ursäkter och bortförklaringar.

  • Anonym (undrande)

    Såna ord är vardagsmat för mig. Vi kan båda kasta ur oss en massa om vi är arga, men varför bli arg om man är oskyldig? Borde man väl försöka tala vett i den som frågar om otroheten , inte häva ur sig ilskna påhopp.

    Trots att jag vet att han tyvärr säkert är otrogen är det oerhört svårt att göra sig av med honom så att säga. Tycker synd om honom när jag måste kasta ut honom, men vet ju att han har ställen han kan bo (bland annat hos sin kompis som ju självklart chattat med sin tjej via hans Fb... Obestämd)

    Han ringde för övrigt nyss upp sin kusin efter 2 veckor, som blånekade till att han har två Facebook konton. Orkade inte lyssna vidare vid det, vilken patetisk lek. Varför fortsätta bortförklara när allt ändå är över?

  • Anonym (undrande)

    Precis, skulle ju förstått om jag tog anklagelserna ur tomma intet, men har aldrig förr ens tänkt tanken på att hinta om otrohet från hans sida tills jag såg hur han hölls med FB. Varför då ta till våld, som ofta vid konflikter, och bara upprepa skiter i det? Jag skulle ju gärna förklara mig som oskyldigt anklagad i alla fall.

    Han är på "gymmet" nu en "snabbis" men har fått lite fina sms om att han skiter i sin dotter, så vårdnaden lär ju inte vara svår att få grepp om. Klart jag vill att dom ska träffas, bara inte att han har henne på heltid, ens varannan vecka. Räcker ju gott och väl att dom ses om dagarna. Dock tror jag han inte vill ha kontakt alls med henne om vi gör slut, men visst klarar man ett snällt litet barn själv också.

    Fattar bara inte varför alla ska skydda honom som otrogen. Folk som fått sova i mitt hem. Varit hos oss. Konstig känsla. Nu har jag haft tid att smälta möjligheten om en defenitiv separation, så känns inte så främmande som tanke att vara singel. Är bara 24 så har ju alla möjligheter att starta familj med någon annan i framtiden.

  • Anonym (undrande)

    Angående Fb är det möjligt att ta bort på datorn, man öppnar konversationen och sen går in på händelser- ta bort konversation! Poof så är allt som bortblåst Flört

  • Anonym (undrande)

    Har talat med honom igår men det leder ingenstans. Samma som vanligt alltså. Det känns ju så självklart och lätt att lämna när man tänker över allt ensam sen händer något.

    Börjar undra om kanske han faktiskt är oskyldig trots allt och tankar om att lämna försvinner. Hur gör man egentligen?

    Vet ju innerst inne att något inte stämmer...

Svar på tråden Kan det vara otrohet?