Tjej med konstigt problem..

Okej!
Ja sålänge du tycker du trivs så är väl allt som det ska vara.
Jag fick bara intrycket av att du inte mådde bra av att äcklas av komplimanger, drömma att människor som gillar dig närmar sig dig på fel sätt osv. 

     

Nej jag hatar när jag får komplimanger.. Mina drömmar är inget vidare de heller..

Men jag blir alltså rädd för personer som verkar gilla mig och drömmer dessa jobbiga drömmar bara för att jag inte gillar mig själv?

Herregud hur ska jag klara mig med dessa grejer hela livet?.. Får väl försöka att ignorera allt dom säger osv. Fast det funkar ju inte för mig. Hm.. Nu blev det lite jobbigt.      

Antagligen. Det är ju rätt logiskt att om du tror att du inte förtjänar komplimanger så tror du att de som kommer med komplimanger ljuger. Folk som ljuger kan du ju inte lita på.
Eller så är du rädd för närhet?

Förlåt, känner mig som världens töntigaste amatörpsykolog.

Mitt tips, alla förtjänar att tycka om sig själv, alla förtjänar att få höra bra saker om sig själv.
Så du kanske borde prata med kuratorn på skolan och höra vad hon säger?

Annars får du gärna fortsätta prata med mig om du vill. Jag tenderar att ha ett rätt stort ego så jag kan komma med många tips på hur man uppskattar sig själv :)

Ja - antagligen :/ Säger som ovanstående - om du ej tycker bra om dig själv, så kommer du heller inte förstå hur andra kan tycka om dig! Verkar inte direkt ovanligt att man försöker skrämma iväg människor som visar intresse för en, just för att man själv inte kan förstå att de vill lära känna en när man ändå är så ful, dålig, blablabla (vad man nu tänker för negativt om sig själv). 

Det är svårt att ändra attityd, det vet jag, men kan det ej vara värt att se det som ett TEST iaf ?
Typ - "under 1 månad ska jag försöka tycka bättre om mig själv". Handlar inte om att du ska vakna en morgon och tänka "fan vad jag är snygg", utan att du ska försöka mota bort dom där dåliga tankarna du har om dig själv. 
Nu vet jag inte vad det är för dåligt du tänker ang. dig själv - men tänker du t.ex. "fan vad ful jag är" - så försök tänka "Jag kanske inte är så ful ändå" - förstår du hur jag menar ? 

En annan grej som är värd att veta är att du inte kommer vara 17 och ha dessa tankar hela livet. Det är mycket möjligt att du förändras med tiden .... Vad jag vet så är det inte många som är samma personer när de blir vuxna, som de var när de var 17 år gamla.
Man utvecklar sitt tankesätt hela tiden, och man ändrar sig plötsligt ang. saker och ting livet ut.         

Jag tror att jag är rädd för närhet också :/ jag blir rädd när någon kommer för nära mig likom. När det gäller kroppskontakt och när någon som gillar mig försöker bli mer än vän med mig. Då blir jag bara rädd för den personen och tycker det är läskigt. :P

Jag har pratat med någon kurator på skolan men dock pga andra skäl, men vi kom in på detta ämne då också. Kuratorn försökte säga hur vacker jag var/ge mig komplimanger. Men detta ledde bara till att jag fick ångest (tror jag) och så blev jag rädd. Ville bara springa därifrån. Tyckte att hon kom för nära mig på något sätt..
 

 
    

Du säger "mer än vän", då har du vänner? Funkar de relationerna bra tycker du?

Jo på något sätt kan jag väl försöka tänka att jag kanske är bra på någonting iaf.. Hehe, har jag lovat många gånger men inget ändras. Men kan ju alltid försöka igen. Däremot kan jag inte ändra mitt tankesätt angående mitt utseende :P Men det är väl som du säger också, om några år kanske jag ändrar mitt tankesätt och då kanske allt annat försvinner också. 

Jag får väl vänta och se helt enkelt.  Tack för dina bra svar iaf! :) 

      

Vet hur det känns, känner igen allt du har skrivit, vill inte prata "öppet" om det men om du vill får du inboxa mej :) Det kan bli bättre!

Varför tycker du det är bättre att inte tycka om dig själv?

När du inte tycker om dig själv betyder det troligen också att du inte behandlar dig själv särskilt väl, att du inte ger dig själv de chanser du skulle ha gjort om du tyckte om dig själv och insåg ditt värde.

Tycker du det är schysst? Skulle du behandla någon annan, en kompis, på samma sätt?

För övrigt kan jag garantera dig att du har fel när du säger att inget kommer att ändra ditt synsätt. Ditt synsätt kommer ändras fler gånger än du kan räkna till, ibland på pyttesmå vis, ibland på större. Till den dag du dör.
Så det är absolut klokt att ställa sig frågan "På vilket sätt är det bättre att inte tycka om sig själv?"