• Anonym

    Hans ex försöker sära på oss

    Min mans ex har gjort en anmälan till socialen om att deras gemensamma barn far illa den veckan de är hos oss. Hon har från början lovat att han ska "få för" att han träffar mig och att hon ska ta barnen ifrån honom. En utredning startades utan att utredaren hade pratat med oss, helt grundat på hennes lögner.
    Det ena barnet, 10 år, har från början mått dåligt av skilsmässan och haft svårt för att acceptera mig. Hans 6-åring och mina, 4 och 7 år, har däremot trivts bra med situationen och älskat att vara hos oss.
    Det som hävdats är att vi under våra 2 år tillsammans har bråkat vid 4-5 tillfällen inför barnen. Detta är givetvis väldigt olyckligt och inget vi är stolta över, och som vi alltid försöker undvika. Bråken har alltid kommit ur att exet har svartmålat oss på olika sätt för barnen och försökt påtala att det är onaturligt och obehagligt att vara hos oss. Barnen verkar nöjda och glada när de är här, förutom de första timmarna efter mammans vecka, då 10 åringen verkar sur och obehaglig till mods, antagligen pga mammans svartmålning under hennes vecka.

    Under utredningens gång har utredaren tydligt visat att hon inte bryr sig om något än mammans utsago.

    Och nu påstår utredaren att om min man flyttar ifrån mig, så finns det inget problem, att det är vårt förhållande som är osunt för barnen. Nu undrar jag om detta är möjligt?? Ska ett svartsjukt ex ha makten att bestämma över vårt liv grundat på dessa lösa anklagelser? Förra gången hon var besvärlig var när vi skulle gifta oss..Vi väntar vårt första gemensamma barn om ca 1 mån..Någon som har erfarenhet av dylikt?

  • Svar på tråden Hans ex försöker sära på oss
  • Anonym

    Hur skulle du själv beskriva ert förhållande? På vilket sätt kan det uppfattas vara osunt?

  • Anonym

    Svårt att tro att soc bara skulle lyssna på henne, ni kanske måste lyssna bättre annars får ni be om åsikt från en annan.

    Jag skulle lämnat min man på en gång om hans ex drog in soc och det drabbade även mina barn

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-11-21 08:47:15 följande:
    Svårt att tro att soc bara skulle lyssna på henne, ni kanske måste lyssna bättre annars får ni be om åsikt från en annan.

    Jag skulle lämnat min man på en gång om hans ex drog in soc och det drabbade även mina barn
    Ja, det skulle jag inte heller vara så intresserad av att utsätta vare sig barnen eller mig själv för. Å andra sidan skulle jag inte heller utsätta mina eller min mans barn för vårt förhållande om det inte var harmoniskt och bra för alla inblandade. 

    Jag har väldigt svårt att se att en utredare bara går på vad en annan person hävdar, hen tittar garanterat också på vad hen själv ser och tar in under utredningens gång.  
  • Anonym
    Anonym (Trådstartaren) skrev 2012-11-21 08:48:11 följande:
    De gånger vi har bråkat inför barnen har vi skrikit rejält på varandra. Jättedumt, men i stridens hetta, och vi har de gångerna bett om ursäkt till barnen, som verkat relativt oberörda. De flesta familjer har säkert minst ett par bråk om året som barnen inte undgår?
    Så 4-5 gånger på två år har ni skrikit på varandra, medan all övrig tid har fungerat väl?
    Var ni fulla när ni bråkade? Grälade ni på offentlig plats? Är det de relativt oberörda barnen som berättat för sin mamma om bråken? 
  • Anonym
    Anonym (Trådstartaren) skrev 2012-11-21 08:51:12 följande:
    Var kan man få en åsikt från någon annan? Utredaren är totalt partisk och föreslår tom att exet borde behålla barnen under utredningen. Situationen är vidrig och helt absurd.
    Och inget annat har framkommit än det du uppger här? 
  • Anonym
    Anonym (Trådstartaren) skrev 2012-11-21 08:55:18 följande:



    Nej, det tycker jag ju uppenbarligen inte, men frågan är om det är grund för en utredning. Det är, iaf för mig, uppenbart att exet bara är ute efter att förstöra för oss, när hon tycker att allt blir frid och fröjd om han flyttar ifrån mig?
    En inställning som delas av utredaren vad jag förstod?
  • Anonym
    Anonym (Trådstartaren) skrev 2012-11-21 08:48:11 följande:
    De gånger vi har bråkat inför barnen har vi skrikit rejält på varandra. Jättedumt, men i stridens hetta, och vi har de gångerna bett om ursäkt till barnen, som verkat relativt oberörda. De flesta familjer har säkert minst ett par bråk om året som barnen inte undgår?
    Hur ofta har det hänt? Varför kan ni inte behärska er framför barnen? Skulle du tillåta dig själv att uppföra dig på samma sätt framför din chef?

    Vissa barn är känsligare än andra och om barnet inte är trygg i hemmet så kan barnet inte vara trygg någonstans. Det är inte okej att barn ska leva i labila familjer.
  • Anonym
    smurfelina76 skrev 2012-11-21 09:25:37 följande:


    Att tappa humöret under stress är rätt lätt.. Dessutom har ju TS sagt att dom ångrar d.

    Jag har oxå tappat humöret framför mina barn, något jag verkligen skäms för. Men ibland så tänker man inte längre än så. Det viktiga då är att jobba på att d inte ska hända igen
    I detta fall måste det vara mer än att "tappa humöret". Det måste ha varit bråk som barnen tagit illa vid sig av annars hade mamman inte vetat något och socarbetaren hade inte tagit det på så stort allvar.
  • Anonym

    Tycker barnet gjort rätt som talat om att den inte mår bra hemma hos er och mamman gjorde rätt som följde upp det. Tydligen är det nåt då soc valde att gå vidare med en utredning. Så kanske borde du och pappan ta till er det och rannsaka er själva. De små funkar säger du enl dig kanske den stora känner att du är avig mot den och därför känner att du inte gillar den för den passar inte med de små då den är äldre. Rannsaka dig och hur du är mot den äldre vs de yngre och framförallt välkomna utredningen och ta emot lärdomen av det

Svar på tråden Hans ex försöker sära på oss