De gånger vi har bråkat inför barnen har vi skrikit rejält på varandra. Jättedumt, men i stridens hetta, och vi har de gångerna bett om ursäkt till barnen, som verkat relativt oberörda. De flesta familjer har säkert minst ett par bråk om året som barnen inte undgår?
Var kan man få en åsikt från någon annan? Utredaren är totalt partisk och föreslår tom att exet borde behålla barnen under utredningen. Situationen är vidrig och helt absurd.
Förlåt att jag inte svarat på allt, varit hos barnmorskan.. Smurfelina, tack för att du förstår.
Vi var första gången hos utredaren gemensamt, på eget bevåg, och sen har min man varit där 1 gång till, detta på ca 2 veckor.
10 åringen ( och 6-åringen för den delen) har uttryckt att dom vill stanna längre hos oss när det varit dags att åka till mamman. Det är när hon haft inflytande över dom som 10 åringen blir avig. Hon sitter ( enligt 10åringen) konstant i telefon m sina väninnor och pratar om oss.
Jag tror inte att hon hade velat vara med min man igen, däremot har hon, långt innan barnen var inblandade, uttryckt att hon minsann ska hämnas, så hennes motiv är att göra vårt liv till ett helvete, vilket hon nu har lyckats med.
Jag försökte under 1,5 år att vinna 10 åringens tycke. Efter det har jag lagt ner lite, eftersom jag bara blev ledsen och besviken. Vi har många ljusa stunder, främst om vi är själva. Han slits sönder av att han känner att han bör vara lojal mot sin mamma när han och jag trivs ihop. Jag tar sällan en konflikt med honom och låter honom komma undan med saker som jag hade tillrättavisat mina egna barn om.
En annan sak är att självklart är det mer bekvämt att vara hos sin singelmamma, än i ett hem med 3 andra att ta hänsyn till. Självklart krävs det mer regler i ett hem med snart 5 barn, än i ett med bara 2..?
Min man är bestämd med att han inte kommer att flytta för att tillgodose dessa sjuka idéer. Vi har ju ett gemensamt barn på väg dessutom? Att låta 10 åringen vara hos sin mamma mer hade varit förödande eftersom det är hon som lägger grunden till oviljan gentemot oss.
Som sagt, det har varit 4-5 bråk på två år, senaste var i augusti, innan dess var det förra året.
Jag och min man gick på familjerådgivning pga stressen från exet och de olyckliga bråken inför barnen. Min man ville gå med exet också, för att få fred, men hon tvärvägrade. Han har velat gå till bup m 10 åringen och exet, eftersom 10åringen bevisligen hanterade skilsmässan dåligt, men det ville hon inte heller.
Soctanten säger nu att det har gått långt förbi att det skulle hjälpa om vi gick i familjerådgivning. När min man påpekade att istället för att sitta på ett socialkontor borde dom sitta på bup, då sa hon att nej, detta är vad 10 åringen behöver???! Hopplöst?