Känner mig nedstämd och får plötsliga gråtattacker utan att jag vet varför. Graviditetshormoner?

Haha ja du det är normalt. Eller vad man ska säga:) jag är likadan. Vilken vecka är du i? Jag har två veckor kvar till bf. Jag mådde som du både i början och nu i slutet av graviditeten. Man blir känslig. Man får ju såna hormoner i kroppen. Jag gråter jätte lätt utan jag ibland vet varför,tror vi behöver extra mycket närhet och förståelse nu. Jag kan lägga mig i sängen och känna hur nedstämd och ledsen ja blir bara för min sambo glömmer pussa mig när han kommer hem från jobbet. Man är över känslig nu..visst är det jobbigt! Du är säkert väldigt trött nu med och om du dessutom är förkyld och inte känner dig riktigt kry så är det ju ännu lättare att tycka det e jobbigt och få till gråten. min sambo brukar fråga mig hur det kan finnas så mycket tårar i mig. Då börjar jag lipa ännu mer bara för ja tycker han inte fattar nåt. Inte lätt för en man att fatta hur det e att va gravid. Så du är inte ensamom att må sådär,hur mycket känslostormar som helst i kroppen har vi nu. Det kan faktiskt vara skönt att ha någon att prata med oxå,om du säger till bm att du vill det så har de en kurator på mvc.

Jag har inte barn själv (än) men mina vänner runtom som skaffat barn har haft väldigt lätt för att gråta. En av mina vänner hade blivit så stor att vi begav oss ut för att shoppa lite mamma kläder. Hon tar några plagg och går in i provrummet och bryter ihop - för en av tröjorna inte passar!

Förstår att det måste vara supersvårt att inte kunna kontrollera tårarna men det är nog normalt.  

Och eller hur oroar man sig lite för allt som är nytt och kommer förändras i litet snart. Hur det kommer bli,allt ansvar,hur det kommer gå i förhållandet. Allt! Bara man tänker på det så blir allt överväldigande och känns jobbigt,men tänk vad underbart att bli mamma! Det känns overkligt men det ska bli så underbart att få leva för någon annan och älska ett litet barn så otroligt mycket. Livet får en helt annan mening.

Jag tycker du ska begära att få prata med nån. Om inte annat för att få höra att det är normalt.

Jag var också sån, mest med andra barnet. Jag var överlag mkt mer känslig den graviditeten än den första. Men båda graviditeterna gick jag o pratade med någon. Första bara ett par gånger.

Andra mer regelbundet då jag fick en förlossningsdepp med första. Men tack o lov inte med andra.

Nåväl, summa sumarum. Det är skitjobbigt att må så där, men inte superovanligt. Att bli mamma är stort. Inte konstigt man blir lite knäpp inför det. :)