Fel att gråta inför sitt barn?
Är det fel att gråta inför sitt barn?
Min 8-åring har det jobbigt i skolan sedan en tid, hon vill inte gå dit och vi har tillsammans med lärare, kurator bl a försökt komma fram till vad som är fel. Hon har svårt att uttrycka det.
Nu har det emellertid kommit fram att hon på senaste tiden blivit ignorerad av sin allra bäste vän som hon hängt ihop som ler o långhalm med sedan förskoleklass. H*n har börjat vara med andra kompisar, och så långt är det ju okey. även om min dotter tycker det är jobbigt så kan hon ju inte tvinga honom att leka med henne.
Men igår framkom det äntligen, att hon upplever att h*n ignorerar henne. pratar knappt med henne.
I morse tog jag upp det med fröken, och dottern var med. När jag skulle berätta började jag gråta. Nu efteråt funderar jag om det kan ha "skadat" dottern på något sätt...men det är ju inte så lätt att hålla igen gråt...och det har varit oerhört tufft och jobbigt i flera veckor nu, och det gör mig så ont att se henne må dåligt. Jag blir både arg, ledsen, frustrerad, maktlös...ja allt!!
Förstår ju att hon mår dåligt att gå till skolan, att hon känner sig utanför. Inte världens lättaste att bara skaffa en ny kompis heller. Hon har ju verkligen hängt ihop med ovan nämnda kompis väldigt tajt i ett par år minst; och de andra i klassen har ju också sina "grupperingar" och kompisar. Är ju inget konstigt med det.
Tror ni läraren tyckte jag var dålig som började gråta istället för att visa mig stark?