Fel att gråta inför sitt barn?

Just vid det tillfället så var det fel att börja gråta, anser jag... din dotter behöver se att du är stark och att det inte är hela världen att behöva leta nya kamrater, detta kommer hända henne många fler gånger i hennes liv....

Jag vet inte hur läraren tänker men jag vet hur jag tycker att hen borde tänka.

Det är inte farligt, skadligt eller dåligt att visa barnen hur man känner. Det som är viktigt är hur man sedan hanterar det. Det vill säga, du kan prata med ditt barn om att du grät för att du kan känna dig in i hur jobbigt hon har haft det och hur jobbigt du själv tycker att det är att det inte fungerat bra för henne på sistone. Men du bör också förmedla och göra tydligt att även om du är ledsen över detta så betyder det inte att du inte också har kraft att hjälpa henne med att lösa de problem som uppstått. Det behöver barn höra. Det är inte viktigt att visa sig stark, det är däremot viktigt att visa att man också efter att ha känt sig svag, arg, ledsen, besviken eller vad nu ens känsla är kunna komma igen och antingen själv ta itu med det som hänt eller - när det behövs - inhämta hjälp och kunskap från andra. 

Då är man den förälder man behöver vara.  

Jag tycker att jag visar mig stark för det mesta för henne.....trots att jag är allt annat än en stark person egentligen.

Frågan är då bara hur man gör för att hålla igen och klistra på sig en mask?  Har det varit jobbigt en tid och man hållit sig stark många gånger så brister det ju till slut....

Sen så har jag sagt henne att hon kan skaffa nya kompisar; men ett sånt här beteende ska hon inte behöva tåla. Som tur var höll läraren med om det. Ignorering är en form av mobbing och hon ska ta upp detta med nämnda barn.      

Tror jag inte, att vara stark är att också kunna visa sig svag.

Jag tror att det värsta vi kan lära våra barn är att vi perfekta och utan känslosvängningar.

Jag har gråt inför dotter och jag och maken har haft mindre gräl som hon också hört, det vi alltid är noga med  är att prata med henne och förklara i efterhand så hon inte bara blir förvirrad eller tror det är hennes fel. Vår dotter är i dagsläget drygt 5 år.

Det skulle väl i så fall vara om din dotter tar på sig skuld för att du är ledsen. Barn gör lätt så. Då känner hon sig ännu mer misslyckad. Hon har svårt att få vänner och hon gör sin mamma ledsen...

Nej jag tycker absolut inte att det var fel, du visade din dotter att du gör vad du kan för att få till en förändring, du visade också att du är väldigt ledsen för dotterns skull, det måste ändå kännas skönt för henne att se att du bryr dig så mycket, sen gäller det ju att man visar att man blir glad igen och tar tag i saken men det känns det som att du själv redan vet.

Att gråta för sina barn tror jag bara är bra (om det inte sker hela tiden) de ser då att alla männsikor kan bli ledsna ibland men att man faktiskt blir glad igen och kan må bra, det är inget farligt att vara ledsen, farligt är att bli handlingsförlamad när man är ledsen, inget annat.

Jag kan lova dig att du inte har skadat din dotter pga det

Hoppas verkligen att det löser sig till det bästa för din dotter.

Nej, det var inte fel av dig av dig att gråt alls. Du älskar ditt barn,du oroar dig och det bara kom. Du verkar dessutom vara en reflekterande förälder! Gråt som bara blir för din skull inför barnet,där hon ska trösta och känna ansvar är såklart destruktivt. Men så är ju inte fallet. Jag hade en period för ett tag sen då jag grät av stress. Då sa jag bara när de frågade, alla gråter ibland och ibland helt utan orsak. Du gjorde inget som helst fel! O du, det kommer gå bra.