Anhöriga till deprimerade!
Min sambo har sen mellanstadiet mått psykiskt dåligt & har haft panik attacker. Men har ändå tack & lov fungerat i vardagen med hjälp av medicin. Sen plötsligt i våras så slutade medicinen att värka & han blev skit dålig rent ut sagt! Så fort ja ska i väg & göra nått eller åka & jobba så får han panik. Jobbar inom vården & har obekväm arbetstid bla. natt. Kan inte ens åka till affären själv utan att han ska känna panik. Jag har blivit hans trygghet .Men ja måste ju kunna sköta mitt jobb. Men det är fruktansvärt jobbigt att lämna honom varje gång. Han går hos en psykolog på vc & pratar. Han gjort det nu kanske i 3 månader. Men va har det hjälpt? Inget snarare så har han blivit sämre. Men nu äntligen har han fått en remiss upp till psyk & ska dit om 1 månad! Han måste få riktig hjälp! Börjar tycka det här är fruktansvärt jobbigt! Det tar verkligen på en att se någon som man älskar må så dåligt!
Är det någon som känner igen sig?