Vår anknytning till barnet

Nu är inte min dotter adopterad, men jag känner igen det där med att inte känna kärlek vid första ögonkastet. När dottern precis kommit ut och låg på mitt bröst kände jag mig väldigt förvirrad. Jag undrade för mig själv var den där bebisen kom ifrån (jag svisste självklart att jag precis fött fram henne, men ändå). Den första månaden var jag extremt känslig pga hormoner, och kände mest att jag bara lånat hem henne och snart skulle lämna tillbaka henne. Men sen växte kärleken fram undan för undan. Hon är nu snart tio månader och jag älskar henne, hon är mitt allt, jag skulle göra vad som helst för henne. Tycker det borde pratas mer öppet om att inte alla känner ögonblicklig kärlek till sitt barn (oavsett om det är biologiskt eller adopterat) och att det för vissa växer fram med tiden istället.