Vår anknytning till barnet
Första barnet 130825 skrev 2013-10-08 16:20:41 följande:
Jag tror dessutom det är mycket lättare och knyta an och tycka om ett barn som varit med en från början. Om man läser här på FL så läser man inte sällan att adoptivföräldrar själva helst vill ha barn som är mycket små och många drömmer om ett barn, vars utseende inte skiljer sig alltför mycket från föräldrarnas. Har ni missat att adoptivföräldrar inte sällan själva tycker så?Kan inte låta bli att tycka synd om dig som verkar må så dåligt! Jag är mamma till två fantastiska barn som inte liknar mig överhuvudtaget till utseendet och där den ena var under året medan den andra var dryga två när jag fick dem i famnen. Och som jag älskar dessa barn! Så lycklig jag är över att få vara deras mamma och så oändligt ödmjukt tacksam inför livet. Jag tänkte faktiskt för en liten stund sedan på hur fantastiskt det är att min lille tvååring med sådan självklarhet ropar på sin mamma när han vill ha närhet i sömnen. Och tänk så fantastiskt det är att få uppleva allt nytt tillsammans med honom. Och vilket ansvar det är och vilken lycka det föder att få honom att känna tillit och kärlek. Vad underbart det är att han nu inte bara tar emot närhet utan kräver den. Jag älskar mina barn så att det gör ont! Kära "första barnet". Njut av ditt barn och ditt föräldraskap! Men försök förstå att andra också gör det - även om deras historia ser annorlunda ut. Det är lätt att få för sig att ingen annan kan älska så mycket som man själv gör
