Vår anknytning till barnet

En tanke till, i början av 70-talet när min mamma adopterade fick man vara hemma 3 månader med barn som var adopterade. Idag lika länge som en person som fått egna barn? Ett spädbarn vill många mammor amma och det kan man inte lämna bort hur tidigt som helst. Men ett barn som är adopterat och flera år, då borde man inte behöva vara hemma lika länge som med ett nyfött barn. Varför blir ni inte fosterföräldrar? Är ingen skillnad mot att adoptera förutom ersättningen. Vid äggdonation eller spermadonation blir barnet i vart fall den ena förälderns. Det är så roligt med föräldragruppen som snart startar, babyrytmik, babysim, grupper på Facebook med personer som alla fått barn samma månad. Alla hormoner, närheten av att amma. Jag skulle gärna kunna vara gravid och ha spädbarn hela livet, även om jag vet att många andra inte upplevt det så mysigt. Varför är det så svårt att förstå att det betyder mycket för mig att ha någon som är min riktiga familj och släkting för första gången?