Stödet är inte ömsesidigt...

Att vara ofrivilligt barnlös är oerhört jobbigt så tyvärr är det nog så att din vän inte orkar med att stötta dig nu. Om du skulle beklaga dig över saker som är besvärliga i föräldraskapet så är risken stor att du skulle såra henne djupt, däremot kan du ju försöka prata med henne om din separation och annat som inte direkt har med barnet att göra. Jag har erfarenhet av att kämpa för att bli gravid (lyckades tillslut på 3:e provrörsförsöket) och är nu mamma till en tvååring. Även om det stundvis har varit mycket jobbigt att vara förälder, då tex sonen under sitt första år nästan alltid vaknade flera gånger per natt, så är det en bagatell jämfört med den oro och sorg vi kände innan vi äntligen fick honom. Man oroar sig för att man aldrig kommer att få barn och då kan det vara jobbigt att umgås med folk som har barn och många ofrivilligt barnlösa drar sig undan från vänner med barn, så att hon fortfarande söker ditt stöd ska du se som ett tecken på att hon ser dig som en oerhört värdefull vän som hon vill umgås med trots att du nu har barn.

Kommentaren ovan från Olympia om att din vän är en energitjuv blev jag illa berörd av. Den som skriver så förstår inte vilken livskris man går igenom som ofrivilligt barnlös. Alla vänner som går igenom något oerhört svårt tex barnlöshet eller anhöriga som dör blir förstås tillfälligt sådana som kräver mer än de kan ge tillbaka. Sen behöver trådstartaren själv förstås också stöttning. Mitt bästa råd till trådstartaren är nog att försöka orka fortsätta stötta din vän men samtidigt se till att du själv hittar någon annan att prata med om dina egna problem, det kan ta ett bra tag innan din vän orkar med att stötta dig på samma sätt som förut. Försök hitta nya vänner, kanske någon annan ensamstående mamma som kan förstå din situation.