Stödet är inte ömsesidigt...

Att människor i kris inte skulle orka vara stöttande är bara bullshit. Empatiska människor i kris kan stötta, medan oempatiska människor i kris inte kan det. De hade förmodligen inte kunat stötta även då de inte varit i kris.

Exemplen är många på hur stödgrupper för tex anhöriga och offer av olika slag hjälps åt att stötta varandra igenom kriser. Det finns även sådana för barnlösa.

TS vän verkar vara en person som inte kan se andra problem än sina egna. En separation med ett nyfött barn är sanneligen ingen dans på roser det är en stor livskris att bryta upp särskilt med små barn i bilden. TS har haft ett oerhört tufft år och vem ska man annars lita på än sina vänner?

Jag tycker du ska hitta andra vänner vars tankar inte bara kretsar kring sig själva TS. Och för dem som inte trodde det så har jag även en egen anhörig som lider av barnlöshet sedan 8 år tillbaka, och jag kan garanetra er att hon är så oerhört stöttande när jag hamnar i egna problem och hon kan verkligen se att andra också kan ha problem. Så visst är de allra flesta barnlösa inte lika egocentriska som din väninna TS. Hon verkar kort och gott rätt ego.

Jag tänker lite så här. Det är ungefär som att du sitter och säger att det är så jobbigt att städa alla 10 sovrum i villan, till någon som är hemlös. För dig kanske det är ett reellt problem, men inte för den du klagar för.

Jag tycker att vänskap ska gå åt båda hållen, men din vän kan aldrig sätta sig in i din situation då hon inte har barn. Det kunde inte jag heller innan jag fick barn. Så varför inte prata med någon som har barn som kan stötta dig? Du däremot är nog lite mer lämpad att stötta henne för du vet vad det är hon går miste om. Barn är ju det finaste man kan få, och du har fått det.

Nej man kan inte alltid sätta sig in i den andres sits om man inte upplevt det själv. Men upplevelser av barnlöshet är lika många som antalet barnlösa dvs det är individuellt hur man handskas med sorgen. Inte alla väljer att bli värsta egot jag lovar dig, jag har 8 års erfarenhet av ämnet.

Till och med är det så att ens egna sorg kan dämpas och akuta krislägen finns inte en enda människa som orkar genomleva i 8 år så hade man dött för aktur sorg tar mycket energi. Sorgen går i olika faser och för det mesta så lindrar det faktiskt (tro det eller ej) att sätta sig in i någon annans kris, för då kan det till och med hända att man glömmer av sina egna problem för en sekund. Man mår till och med ibland lite bättre av att så att säga "glömma av" sina egna problem för ett tag.

Med den logiken så borde ju även TS väninna låta bli att älta sina barnlöshetsproblem med TS, men det gör hon ju inte.

Det är fel att en grupp ska ta på sig ensamrätten till sorg och ältande om sina problem, med motiveringen att min sorg är ju störst. Det är fel att bagatellisera andras problem. För i så fall om man ska dra det till sin spets så har inte heller barnlösa rätt att sörja för att det finns värre saker i livet än att drabbas av detta.

Det finns många typer av livskriser här i världen. Den som ältar barnlöshet kan ju förövrigt sätta sig in i ett ensamkommande flyktingbarns verklighet med krigstrauman där de sett sina föräldrar våldtas och mördas, och själv tvingats ut i krig osv, kvinnor som sett alla sina barn bli halshuggna osv, osv, helkroppsförlamade personer som inte ens har en möjlighet att ha sex och således inte ens kan drömma om barn från första början osv osv.

Eftersom säkert det flesta håller med om att detta är värre problem än enbaert barnlöshetsproblem, så borde väl inte heller barnlösa få klaga då????