Stödet är inte ömsesidigt...

Hej!
Förstår att det är frustrerande att trösta och trösta och inte själv få prata av sig och få stöd. Självklart ska du kräva att hon även ska lyssna på dina problem!

Att ha svårt att bli med barn, gå igenom utredningar och behandlingar, är oerhört psykiskt krävande. Om du söker på nätet kan du hitta sammanfattningar från avhandlingar som behandlar de psykologiska aspekterna med barnlöshet. Det som ofta gör barnlöshetssituationen extra svår att hantera är att (såvida man inte lyckas få barn) inte naturligt kommer till en slutpunkt där man kan sörja och så småningom gå vidare. Istället befinner sig många i en konstant krissituation som återaktualiseras vid varje misslyckat försök. För många blir det mao inte lättare att hantera barnlösheten iaf inte medan man fortfarande försöker få barn. Så ha i åtanke att din vän kanske är i en (eller gång på gång hamnar i en) akut krisreaktion och att du kanske inte, hur empatisk och sympatisk du än är, kan förstå vilket oerhört trauma det är för många att behöva kämpa i åratal för att få barn. I vissa avhandlingar jämförs krisen med att förlora en närstående - utan att någonsin komma till sorgefasen.

Jag tycker det låter som om du är en fantastisk vän, som har varit så delaktig och lyssnande. Jag skulle råda dig att först och främst besluta dig för hur mycket du orkar stötta, så att du känner dig trygg i vilka situationer DU tycker det är okej att säga nej till henne. Det är inte alltid så lätt att förstå när man går över gränsen när man befinner sig i kris, så för att vara en så bra vän som möjligt behöver du vara tydlig med dina gränser och behov. Vi alla är ju olika, men jag skulle också ha svårt att dela dina sorger över hur jobbigt det kan vara som förälder ibland (även om jag förståss förstår att det verkligen kan vara det). Om du vill ge din vän en riktigt chans att visa hur mycket hon bryr sig och vill finnas där för dig, låt henne i första hand få stötta dig i det som inte rör barnet. Hon skäms förmodligen över att hon är avundsjuk och inte klarar av att dela din upplevelse av föräldraskapet - det betyder itne att hon inte kan vara en bra vän (även om hon, utifrån vad du skriver, behöver påminnas om hur hon bör vara för att vara en bra vän till dig)

Så säg ifrån tydlligt när hon går över gränsen, be henne att stötta dig i situationer där hon inte direkt påminns om barnlösheten och glöm inte att din vän förmodligen är i kris (då kanske det är lättare att inte bli lika sårad när hon gör fel). Var rädd om dig, hoppas ni kan rädda er vänskap!

Ibland orkar man kanske inte ge mer i en relation. Vänskapen är inte alltid tillräckligt stark för att klara av att hantera en svår kris. Men att döma och kategorisera en vän i kris, som att vara än det ena än det andra är både onödigt, grymt och orättivst. Ni är två i relationen och har båda ett lika stort ansvar för att den ska fungera. Om du inte orkar Anonym (På tå) är det också okej, men äg beslutet och skuldbelägg inte din vän mer än vad hon i så fall redan skulle göra själv. Fast det låter som ni varit fina och nära vänner länge, så ni kan säkert lösa det med en ärlig och öppen dialog.

Ano Nymast och Olympia: Kanske lite livserfarenhet kan hjälpa mot den småsinta dömmande attityden?!

Ano Nymast: Och det är just där barnlösheten skiljer sig åt; man kommer aldrig till krissituationens efterspel eftersom den akuta krisen återaktualiseras gång på gång. Och att anklaga och dömma då... kom igen!

Men om man mår bättre av att slippa försöka förstå och istället peka finger och dömma, för att känna sig som en riktigt god människa... tragiskt om det är det du lär dina barn!

Ingen människa VÄLJER att uppleva ett akut krisläge! Bristen på respekt för det trauma som barnlöshet innebär för många är tyvärr stor och utbredd. Att dömma den som befinner sig där och inte kan hantera situationen är inte bara oempatiskt och respektlöst, det är också okonstruktivt. Det är att trampa på den som ligger! Man kan gott säga ifrån utan att kalla någon för än det ena än det andra. 

En viktig lärdom är också att man inte alltid KAN sätta sig in i någon annans situation eller förstå den bättre genom att jämföra den med sin egen. Ibland är det enda man kan göra att bara lyssna och FÖRSÖKA förstå. Att säga ifrån om man själv upplever att man blir illa behandlad ger inte frikort att kalla någon för barnlös hagga, egocentrisk eller energitjuv. Det är ju också troligt att TS vän kanske upplever situationen annorlunda än TS själv, så vad är det för fel med att prata och försöka lösa situationen utan att direkt springa och peka finger och skrika fula ord?!

Jag upprepar: så vad är det för fel med att prata och försöka lösa situationen utan att direkt springa och peka finger och skrika fula ord?! För civiliserat?

Nej, det måste man inte - det är jag också mycket tydlig med. Men om man är bra vänner/vill vara en bra vän bör man, i mitt tycke, först försöka prata om det som är fel och ge sin krisande och kanske otrevliga vän en chans att göra bot och bättring - innan man väljer hur man vill gå vidare. Och att ägna sig åt kränkande ord... varför?; om TS vän beter sig illa är det för att hon mår väldigt väldigt dåligt - TS gör nog både sig själv och vännen illa om hon följer den inställningen.

Och TS kanske har betett sig exemplariskt, men tycker vännen det? Vännen kanske upplever det olika och har gett sina snäsiga kommentarer i ett sammanhang där hon känt sig påhoppad. Det vet inte vi. Och genom att prata med vännen och kanske få lite extra kunskap om hur en barnlöshetskris kan upplevas i relation till andra livskriser (finns många avhandlingar på området) så kanske vänskapen kan räddas och båda få det stöd de behöver och förtjänar.

Tror samtalet med vännen blir lysande om TS inleder med orden egocentrisk och energitjuv, du har rätt det är inte alls kränkande utan bara informativa. För att verkligen försöka lösa konflikten tycker jag att hon sen ska avsluta med "du din barnlös hagga"!

Eller sa pratar TS som en vuxen människa och berättar hur hon mår i vänskapen, utan att anklaga sin väninna. 

Nej, Anonym(X) du har inte gett TS några råd alls - bara dömt ut vännen andra barnlösa som har svårt att hantera sin situation. TS ber om råd för att kunna hantera situationen med sin vän, som hon beskriver att hon älskar som sin egen syster.