Stödet är inte ömsesidigt...

Jag har själv varit ofrivilligt barnlös (första barnet tog nästan fyra år, har nu två ivf-barn). Jag förstår din kompis och har själv under långa perioder mått fruktansvärt dåligt över min barnlöshet MEN det är inte ok att bete sig som hon gör. Det finns fler problem i livet och alla kan inte tassa på tå kring den barnlöse. Självklart måste man tänka sig för i relationen med sina vänner och tex inte klaga för någon vaknatt när man vet att den andra skulle göra nästan vad som helst för både en och flera nätters vakande. Du verkar dock ha haft det betydligt tuffare än så och behöver stöd du med. Det går inte att mäta olycka och det är lätt att tro att man har det värst. Jag tror att din vän skulle behöva få veta hur du känner. Kanske kan hon lyfta blicken och se att även du behöver stöd och att livets problem inte försvinner i samma stund som man blir gravid. Vänskap går åt båda håll och jag tycker att det verkar som att du har visat henne mer hänsyn än hon förtjänar. Fundera på vad vänskapen är värd. Vill du verkligen vara hennes sopkorg och inte få något tillbaka?