Inlägg från: Anonym (Bekräftelse) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Bekräftelse)

    Tjej med för stort bekräftelsebehov - vad göra?

    Är det fler än jag som har ett alldeles för stort bekräftelsebehov? Jag är 29 år, har pojkvän sedan ett år tillbaka (vårt förhållande är förvisso är lite upp och ner) men har ett stort behov av bekräftelse av andra män. Jag går inte alls ut så mycket nuförtiden som jag gjorde som yngre, men ibland när jag går ut så flirtar jag medvetet och omedvetet med andra. Oftast omedvetet eftersom jag är genuint intresserad av att prata med folk och börjar någon prata med mig så frågar jag mycket. Detta har jag tyvärr märkt leder till ett stort intresse hos det andra könet.

    Jag ser bra ut, över medel och får nästan alltid någon som blir intresserad av mig. Så var det även när jag var singel, jag har nånting som killar faller för och jag vet inte riktigt ens själv vad det är. Detta ställer till det för mig för även om jag aldrig går ut för att ragga så börjar oftast någon prata med mig, vill bjuda på drink osv. Jag har inte varit otrogen mot min partner, men känner väl själv att jag ligger på gränsen för vad som egentligen är okej. Har bytt facebook med folk jag pratat med ute, men har aldrig träffat dom igen. Jag tror jag mer gillar kicken av att någon blir intresserad av mig, mer än att jag faktiskt vill ha dom.

    Är det någon som har tips på hur man kan göra nåt åt detta bekräftelsebehov? Eller är det okej med lite oskyldigt flirtande så länge man alltid uppger att man har partner? Det gör jag alltid, men killarna fortsätter dessvärre ragga i alla fall...

     

  • Svar på tråden Tjej med för stort bekräftelsebehov - vad göra?
  • Anonym (Bekräftelse)
    Skabetti skrev 2012-11-24 17:59:33 följande:
    Hur ser medel ut i din skala? :-S
    Medel är liksom medel.... Varken jätteful eller jättesnygg. Medel. Hm...
  • Anonym (Bekräftelse)
    Anonym skrev 2012-11-24 18:12:16 följande:
    Jag har också ett nästan omättligt bekräftelsebehov, jag har fått i terapi i typ 3 år och läst diverse självkänsleböcker och så vidare, jag är 22. Det är ett hårt arbete att rätta till, jag har bara kommit en liten bit på väg, men jag tror man mår bäst av att försöka ta tag i det, för det spelar egentligen ingen roll hur många  man flirtar med eller så, för behovet blir i alla fall aldrig mättat, det är som att jaga regnbågens slut.
    Nej, och det gör ju att man blir osäker på sin relation också. Funderar om det verkligen är rätt. "Hade jag verkligen haft behov att flirta om det var rätt". Tror inte det handlar om det. Tror det precis som du säger, behovet blir aldrig mättat. Jag ska också börja gå till psykolog. Men känns jävligt svårt att förändra när man haft så i typ hela ens liv.
  • Anonym (Bekräftelse)
    Anonym skrev 2012-11-24 18:26:57 följande:

    Jag är helt med dig där det är skitsvårt. Jag är fullt medveten om att "nu är det mitt bekräftelsebehov som talar här", men ändå rycks man med, och jag har haft exakt samma problem som du i relationer, att jag tvekar och så vidare.

    Det är nästan så att man blir hög på bekräftelsen, man njuter och mår så bra av den. Jag skulle nog råda dig till att främst vända dig till en KBT-terapeut om du ska gå i terapi, det finns böcker i ämnet också såsom Mia Törnbloms böcker, det ger en bra verktyg men som sagt det är svårt att förändra det.  
    Ja, och det är egentligen inte bara gällande killar utan även annat. Har alltid varit "duktiga flickan" och värderar mig själv efter vad jag presterar. Presterar jag inte bra duger jag inte. Och den känslan finns ju alltid eftersom man "aldrig är bra nog, det finns alltid någon som är bättre". Önskar jag kunde värdera mig själv oavsett vad jag har eller står i livet...
  • Anonym (Bekräftelse)
    Bonanza skrev 2012-11-24 18:42:14 följande:
    Fast jag ser inte problemet? Du pratar och har trevligt med människor när du är ute? Ja gud vad farligt.

    Så länge du inte ligger med nån eller så ser jag inte vad det är som är så farligt?
    Kanske inte. Men känslan att behöva dom kickarna skulle jag gärna vilja ändra. Kunna vara nöjd även om jag inte fick dom. Och det kanske inte riktigt är ok att byta nummer med nån? Även om det inte händer nåt? Eller har jag dåligt samvete i onödan?
  • Anonym (Bekräftelse)
    Anonym skrev 2012-11-25 10:21:54 följande:

    Jag förstår precis din känsla.

    Det blir som en inre rastlöshet.
    Och visst är det väl egentligen inget fel att byta nummer med killar om man inte gör något, men vad är egentligen poängen med att byta nummer med någon om man i alla fall inte gör något?

    Om man helt bortser från den moraliska aspekten och ser till vilket syfte man gör det. Alla behöver vi lite spänning i vår vardag och det är härligt att känna sig eftertraktad, men för min egen del har problemet varit att jag liksom aldrig får nog av den bekräftelsen, det är nästan så att man måste ha den och det förstör många av mina relationer och gör mig olycklig i största allmänhet.    
    Ja, en inre rastlöshet är en jättebra förklaring. Precis så känner jag. Har du lyckats jobba bort det lite? Hur? Har du några tips?
  • Anonym (Bekräftelse)
    Athene Noctua skrev 2012-11-25 12:24:41 följande:
    Vad har du med dig i "bagaget"? Tex vad satte dina föräldrar värde på, prestation eller att vara den man är? Kompisar, var det samma sak? Vilka "belöningar" har du fått av bekräftelsen och hr känns det att få dem? Vad betyder bekräftelsen i ditt liv - exakt vilken funktion fyller den - och vad kan du ersätta det med?
    Vet att jag påverkats mycket av min uppväxt, fick alltid höra hur duktig jag var och hur bra jag var i skolan osv. Fick beröm. Detta gjorde att jag blev bekräftelsekåt. Sen när jag blev äldre, typ 17, märkte jag att killar fann mig intressant och då började den där jakten på bekräftelse. Kanske det har gjort att jag inte haft någon relation längre än 2-3 år eftersom jag tröttnar. Orolig att det är känsla som kommer finnas med mig hela tiden. 

    Är obotligt rastlös, lite pessimistisk och aldrig nöjd med det jag gör. Men vet inte hur jag ska ändra mina tankar. När man får bekräftelse är det ett bevis för att man är bra och när man inte får det så tror jag automatiskt att jag är dålig. Det suger rent ut sagt. 
  • Anonym (Bekräftelse)
    Lena skrev 2012-11-26 08:28:38 följande:
    Jag blir hög av en bra flirt och älskar att flirta. Är gift tvåbarnsmor på över 30. Med min man är det beteendet helt okej.

    Vad är okej med din pojkvän?
    Det tror jag inte, det är inget vi pratar om eftersom jag skäms lite för mitt behov. Jag har tidigare varit otrogen mot en annan pojkvän och då hade jag så dåligt samvete att jag höll på att dö. Berättade aldrig men lämnade i stället. Är orolig att min "spänningskick" jag letar efter gör att jag tillslut faller dit. Och min nuvarande partner förtjänar inte det.
  • Anonym (Bekräftelse)
    Anonym (Go Girl) skrev 2012-11-26 11:05:52 följande:
    Jag tycker du skall vända din positivitet och sociala förmåga till något du själv får glädje av.
    Prata med din partner och säg att du vill ha ett öppet förhållande och frihet att träffa andra. Om du mår bra av det så är det inget fel i att få bekräftelse av andra könet. 
    Han skulle aldrig vilja det. Han är min totala motsats och har inget behov av varken spänning eller kickar. Han går aldrig på krogen utan gillar det lugna livet. Jag däremot letar ständigt efter att det ska hända nåt och ger upp alla relationer eftersom jag tröttnar. Vetifan hur jag ska kunna ha en långvarig relation om jag inte får bukt på mitt behov av spänning i livet. 
  • Anonym (Bekräftelse)
    Lena skrev 2012-11-26 11:02:01 följande:
    Jag tycker du ska jobba med ditt missnöje med dig själv i första hand
    Åh tro mig, det är inget jag hellre önskar eftersom det förstör så mycket för mig. Vet bara inte riktigt hur man ska göra. Har börjat gå i terapi, men haft en paus. Men dags att ta upp det nu igen.
  • Anonym (Bekräftelse)
    Anonym skrev 2012-11-27 09:15:21 följande:
    TS! Du får väll finna andra sätt att få spänning och kickar på!
    Ja, jo. Kan du ge nåt exempel?
  • Anonym (Bekräftelse)
    Anonym skrev 2012-11-27 09:00:22 följande:
    jag har också jättestort bekräftelsebehov, MEN är dessutom skitful så jag kan inte få någon. Var glad att du slipper det iaf.
    Hur yttrar sig ditt bekräftelsebehov då? 
  • Anonym (Bekräftelse)
    Athene Noctua skrev 2012-11-28 01:55:56 följande:
    Du blir som en marionett. En docka som andra hela tiden måste hålla upp med trådar av bekräftelse för att inte falla ihop. Det bevisar ju att någonting saknas - förmågan att stå på egna ben. Om alla andra alltid har berömt dig har du ju inte behövt verkligen känna in din egen styrka, dina förmågor, vad du är bra på och vad du vet att du kan. Allt det som vi kallar självkänsla (inte självförtroende, läs som sagt Mia Törnbloms böcker så förstår du). Då måste du ha ständig påfyllning. Lösningen är därför att gå rakt motsatt väg. Stå på egna ben och känn att de bär - och bevara känslan av hur det är när de gör det, så att du kan ta med dig den och plocka fram den nästa gång benen blir lite ostadiga.

    Det konstiga är att jag är väldigt självständigt på ett sätt. Men jag påverkas för mycket om vad andra tycker om mig och vill inte göra folk besvikna. Min terapeut pratade om att öva på att säga ifrån och säga nej och lyssna på vad man själv tyckte, men tycker det är svårt. Jag vill för mycket att folk ska tycka om mig och att jag är bra och därför blir jag ledsen av kritik och tar det personligt även om jag gärna vill få det att verka som om jag inte bryr mig. Utåt sätt kan folk uppfatta mig som väldigt självständig och ambitiös, men innerst inne är jag väldigt orolig och behöver bekräftelse. Har läst Mias bok förut och även andra. Problemet är att det har bara blivit bättre för stunden. Jag behöver redskapen för att bygga upp mig själv från grunden. Vetifan hur bara...
  • Anonym (Bekräftelse)
    arvids skrev 2012-12-15 00:40:52 följande:
    Av ren nyfikenhet.. Flirtar du med vem som helst, eller enbart med killar du attraheras av?
    Det beror på hur man menar. Jag kan prata med nån som jag inte är attraherad av och fråga massa saker om dom vilket gör att dom kan tro att jag kanske är intresserad när jag absolut inte är det, utan bara nyfiken. Och sen finn det ju dom jag attraheras av som jag kanske flirtar mer med. Fast vet inte heller vad som räknas som flirta. Att vara trevlig och fråga saker? Jag sitter knappast och smeker deras lår eller säger att dom är heta. Det är nog mer själva grejen att jag tycker det är roligt att någon finner mig intressant, och så spelar jag vidare på det. 
  • Anonym (Bekräftelse)
    Indianica skrev 2012-12-15 18:03:56 följande:
    Du skriver att ditt förhållande går lite upp och ned och tyvärr tror jag att du också utstrålar det. Är man helt nöjd och stabil med sitt förhållande är min erfarenhet att man inte utstrålar den öppenhet för flirtar och förhållanden som man annars gör ifall man periodvis är lite missnöjd med saker i förhållandet. Man blir mindre attraktiv hos det andra könet om man är stabil i sitt förhållande är min tes.

    Mitt idiotiska svar (?) är att du ska fokusera på att prata och ha trevlig med män och kvinnor, men som din terapeut säger måste du sätta ned foten om någon vill gå längre och att du ska strunta till 100% i hur de då reagerar. Om en kille inte tar en diss, är det ett tecken på att du avvisat honom fel, för vem som helst, hur snygg man än är, kan dissa en kille så han far och flyger. Öva dig på att dissa och tänk att det räcker med bekräftelsen du får av att prata med folk. Tror alla har behov av bekräftelse och av att ha trevligt med folk, men man får inte vara för gränslös.
    Ja, du har rätt. Det är det här med att tydligt sätta ner foten som är jag så dålig på, förmodligen för att jag gillar bekräftelsen för mycket. Det är ju ganska enkelt att vara kall och hård för att avvisa någon, men ändå gör jag det inte.
  • Anonym (Bekräftelse)
    arvids skrev 2012-12-16 10:23:53 följande:
    Ja, alltså när du flirtar medvetet med andra män, är det då såna du attraheras av?

    Jag tror inte att jag skulle uppfatta att enbart prata och ställa frågor till någon är en flirt, men det beror nog på i vilket sammanhang och hur intensiva och personliga frågorna är. Om tjejen samtidigt tittar mycket på en, ler mycket och kanske tar på en osv, då är det klart att jag skulle uppfatta det som en flirt. För mig är blickar och leenden på avstånd mellan det att man pratar med varann mer en signal. Jag upplever att en del kvinnor kan vara fysiska utan att mena nåt med det.

    Jag tycker mig ha råkat ut för det där ibland. Att tjejen flirtar och så har det visat sig senare att hon kanske både har sambo, hus och barn. Och då undrar man först varför och sen, gjorde hon det för att hon faktiskt tyckte jag var attraktiv, eller var det bara en bekräftelsegrej?
    Ta på någon gör jag inte, däremot ler jag mycket och frågar mycket, men det är faktiskt helt ärligt talat för att jag är sjukt nyfiken på människor och gillar att diskutera. Folk tenderar att öppna upp sig för mig, lockar väl fram det i folk. En del kan man ju tycka är attraktiv och flirta med just pga det, men tror för många att det också handlar om själva bekräftelsebiten. Att det är kul att någon finner intresse för en. Och i stället för att sätta ner foten (se tidigare inlägg) så spinner man vidare på det hela och tangerar hela tiden på gränsen för vad som är ok eller inte. 
Svar på tråden Tjej med för stort bekräftelsebehov - vad göra?