Inlägg från: Feltryck01 |Visa alla inlägg
  • Feltryck01

    Fortfarande problem...

    Nej, det ger ännu mer orolighet och tveksamheter vid din mognadsnivå. Är inte tjejen villig att komma till dig? På så sätt kanske föräldrarna känner sig säkrare, om de vet vem hon är. Jag bor i Stockholm och min första kärlek i Luleå och det gick fint att han kom över till mig (vi var också 16), våra föräldrar pratade med varandra och det krävdes flera förfrågningar innan det blev av.

  • Feltryck01
    berggrenemil skrev 2012-11-24 22:56:03 följande:
    tack för svar, hon e 14 btw, hon får inte åka, och för mina föräldrar e de helt utom fråga, de går inte ens diskutera de med dem, att rymma känns som ända utvägen
    Vad har du lagt fram för argument? Du måste ha starka argument för att få åka, hur länge ni pratat, har ni pratat i telefon, camat med varandra, så ni/du är helt hundra på vem du pratar med, med mera? Den andra tråden är tre månader gammal, jag kan säga att jag argumenterade för min sak i dubbelt så lång tid innan det blev verklighet. När jag frågade sista gången hade jag flera argument klar för min sak och hon tittade länge in i mina ögon för att syna hur seriös jag var, när jag visade med hela mitt kroppsspråk att jag var orubblig gick hon till slut med på det.

    Gissar på att du är deras första/äldsta barn, föräldrar har en tendens att vara mer nojiga då. Jag hade turen att ha tre äldre galna syskon, så min mamma var ganska van vid våra upptåg... Vem är mest orubblig av dina föräldrar, kanske kan du prata med den som är lite mer "vek" och lägga på argument efter argument om varför du ska få åka, så denne kan prata för din sak.
    Hur är de annars, får du vara ute länge på kvällarna med vänner? Åka buss sent eller spårbana eller vad ni nu har i Skåne..? 
  • Feltryck01
    berggrenemil skrev 2012-11-24 23:22:56 följande:
    vi har snackat i 1 år totalt, jag försöker lägga upp argument, jag har kollat tågtider och allt, har sagt att de kan prata med hennes föräldrar o åtminstone diskutera saken, de säger bara med deras sten- känslolösa ansikte "nej", båda e i princip lika dana

    jag e deras tredje barn, alla tre väldigt ordentliga, jag får vara ute längre på kvällarna, till 12 o efter, med folk vi känner  väl, buss åker jag två mil varje dag, till skolan, till malmö får jag inte åka själv alls.
    Resten? Cam, telefon?

    Något som vann till min fördel var att jag och killen hade pratat i tre, nästan fyra år.
    Ett argument har du där i citatet, du löper egentligen större risk att något ska hända dig när du är ute på gatorna än på ett tåg fullt med folk.
    Vad är deras motargument? 
Svar på tråden Fortfarande problem...