• Anonym

    Fortsätta spela eller lägga korten på bordet?

    Jag har hamnat i en väldigt underlig situation med en person från det förflutna. Vet inte säkert vad jag vill ska hända, vad jag känner. Men vi har hamnat i en slags gråzon. Jag tror att båda är osäkra, på de egna känslorna och på den andres känslor och avsikter. Den ena är rädd för att bli sårad, den andra är rädd för att såra.

    Under en lång tid har jag spelat efter spelets regler och äntligen fick jag nästan som jag ville. Men nu står det stilla. Är det dags att lägga fram korten på bordet? Eller ska jag ha is i magen och fortsätta spela?

    Vad säger era erfarenheter, vad fungerar långsiktigt?   

  • Svar på tråden Fortsätta spela eller lägga korten på bordet?
  • Anonym

    intressant frågeställning. Jag var i samma sits , också med en från det förflutna. Det gick fint så länge jag spelade spelet. Men efter ett par månader orkade jag inte längre. Jag var så kär och led av att inte få leva ut och berätta om hur jag kände. Samtidigt märkte jag hur han drog sig undan. Då brast det för mig, jag ötse ur mg som ett vattenfall, det gick inte att stoppa mitt niagarafall av känslor. Öste på ohämmat tills jag var tom. Nu är han borta, jag gjorde slut och han blev livrädd för att jag känt/sagt.

    Kanske skrämde jag bort honom, kanske hade jag fått ha honom kvar om jag fortsatt att spela. Men hur ärlig relation hade det blivit? Hur dåligt hade jag inte mått då av att inte få vara mig själv?

    Tycker detta är tillräckligt bra svar på din fråga. Man kan inte "spela sig " till kärlek. Finns den så kommer den naturligt. 

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-11-26 23:00:33 följande:
    intressant frågeställning. Jag var i samma sits , också med en från det förflutna. Det gick fint så länge jag spelade spelet. Men efter ett par månader orkade jag inte längre. Jag var så kär och led av att inte få leva ut och berätta om hur jag kände. Samtidigt märkte jag hur han drog sig undan. Då brast det för mig, jag ötse ur mg som ett vattenfall, det gick inte att stoppa mitt niagarafall av känslor. Öste på ohämmat tills jag var tom. Nu är han borta, jag gjorde slut och han blev livrädd för att jag känt/sagt.

    Kanske skrämde jag bort honom, kanske hade jag fått ha honom kvar om jag fortsatt att spela. Men hur ärlig relation hade det blivit? Hur dåligt hade jag inte mått då av att inte få vara mig själv?

    Tycker detta är tillräckligt bra svar på din fråga. Man kan inte "spela sig " till kärlek. Finns den så kommer den naturligt. 
    Jag förstår vad du menar. Det känns rent logiskt sett som att man ska klara av att hantera kärlek och relationer utan spel. Men jag har hittills i mitt liv alltid, alltid, alltid agerat efter mina känslor och det har alltid blivit fel. Varenda förhållande har gått åt helvete eftersom jag inte har kunnat hålla mina känslor i schack. Jag var så ung och dum.
  • Anonym (ärlighet)

    Ärlighet varar längst så lägg korten på bordet.

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-11-26 23:19:20 följande:
    Jag förstår vad du menar. Det känns rent logiskt sett som att man ska klara av att hantera kärlek och relationer utan spel. Men jag har hittills i mitt liv alltid, alltid, alltid agerat efter mina känslor och det har alltid blivit fel. Varenda förhållande har gått åt helvete eftersom jag inte har kunnat hålla mina känslor i schack. Jag var så ung och dum.
    man ska kunna vara sig själv utan spel..annars är det ingen bra relation att satsa på. Så enklet är det.
  • Anonym

    Såklart ska man inte kväva den andre med att kasta sig på vederbörande direkt, men att uttrycka sina känslor om man blir besviken, ledsen arg eller att man längtar, att man tänker på den andre hela tiden, att man är förälskad eller kär är väldigt naturligt efter ett par månader. Inte ska man gå runt och spela så lång tid! Om det är besvarat så är det härligt, om inte så lägger man ju ned...

    Det fungerar inte att vara ytlig och förtränga det man känner. Det lär knappast bli en bra relation då.

    Har en väninna i mogen ålder om blev uppvaktad av en kollega. Han gav henne rosor, presenter, sade att han aldrig känt så starkt för ngn som för henne. Hon bara fnös och föraktade hans uppvaktning, och sade att han verkligen inte var hennes typ. Han gav sig inte... förklarade sin kärlek för henne igen.. efter ett tag började de dejta... och nu flera år senare är de sambo, har ett litet barn. Min väninna föll för hans ärlighet för hans omtänksamhet, hans uppriktighet. Han blottade hela sig, öppnade sitt hjärta för henne. Och till slut släppte hon in honom i sitt.

    Jag säger inte att det är så man ska göra men dessa fåniga spel tror jag definitivt inte på om det är fråga om sann kärlek...möjligtvis i oseriösa sammanhang kan man spela men inte om man vill vara seriös... 

Svar på tråden Fortsätta spela eller lägga korten på bordet?