Vi gravida från RMC Malmö
Detta verkar vara en tråd för mig, så jag joinar er gärna! Om jag får 
Här är min story!
Har genomgått 3 ICSI på RMC.
Starta allt i Januari 2012 med korta protokollet (avbröts ngr dagar senare då inga ägg producerades )
Fick sedan vänta tills mars 2012 med att starta igen, då blev det långa protokollet med Gonal -F och ett nedreglerings hormon i sprutformat som jag ej kommer på.
9 ägg plockades ut endast 1 överlevde befruktningen och återfördes.
Detta sluta negativt
Nästa försök blev inte av förrän i december 2012 då min mens aldrig riktigt kom tillbaka efter stimuleringen, fick köra 3 omgångar pergotime innan den kom igen.
Den gången va de samma, långa protokollet med Gonal-F och nässpray.
10 ägg plockades ut och återigen endast 1 som överlevde och återfördes.
Detta börja bra, fick världens bästa julklapp som tyvärr togs ifrån mig nyårsafton - missfall i v7
Efter allt elände hitta vi orken att plocka upp spillrorna för att ge järnet i sista försöket.
3 gången drog igång i februari 2013, denna gång åter igen långa protokollet
Fast med menopur och nässpray
10 ägg plockades ut och en jätte överraskning där 7 ägg överlevde befruktningen!! Lyckan va obeskrivlig!
När de va dags för återföring hade 4 dött, 2 ägg placerades i min skrikandes livmoder och 1 gick till frysen!
Den 9 april fick vi beskedet att jag va gravid! Herregud, jag va gravid!
Den 7 maj va de dags för vul, hjärtat slog i 100, hade piff och puff tagit sig båda?
Endast en av dem hade tagit sig, jag låg på britsen och grät, inte för att ett hade dött utan för där inne tickade ett litet hjärtat! Bebisen såg ut som en grillad kyckling, min lilla kyckling!
Valde att i v14 betala för ett extra Ul, och min lilla kyckling hade ändrat sig till en liten fin bebbe, ett vackert hjärtljud fick vi höra, vilken melodi
Idag är jag i v18 och om 1v ska jag återigen få träffa min bebbe!
Nångång i december anländer antingen piff eller puff!
Sista försöket hade vi läkaren Margaretha, vilken fantastisk kvinna! Under hela behandlingen kände jag ngt för henne som jag inte gjort med andra!
Hon va så förstående, hjälpsam, lugn och harmonisk. När hon sätter in piff och puff ( det va hon som döpte dom )
Så sa hon, om de inte går så ge inte upp vad ni än gör! Det tog 6 försök för mig att få min son!
Där och då insåg jag varför jag kände som jag gjorde, hon visste exakt vad vi gick igenom. Inte bara det fysiska utan rubbet, alla känslor, glädje, sorg, förakt, avundsjuka ja ni vet alla vad jag menar!
Många gånger ville jag ge upp, IVF/ICSI är verkligen något som är sjukt påfrestande. Undertiden va mannen och jag nära på att dela oss.
Här står vi idag, gravida med vår lilla kyckling
Senast för igår sa mannen, har fortfarande inte fattat att snart blir vi 3
Kram till er alla <3