Jag avskyr min dotter! (långt)
TS, jag tänkte skriva men hittade ett inlägg som är så väl skrivet! 
Det säger allt.
Inteutanproblem skrev 2012-11-28 02:38:39 följande:
Det är nog något mer än ADHD som kan vara boven i detta dramat. Multidiagnoser är inte ovanligt, eller att hon kan ha ADHD symptom men ej är detta utan det är del av hennes personlighet.Instabil personlighets störning. Kolla upp det TS. Det hjälper inte din dotter om hon inte vill ha hjälp men kan eventuellt svara på många utav dina frågor, frågor på varför hon är som hon är. Varför det svänger så fruktansvärt och varför hon skyller ifrån sig. Borderline personligheter har den tendensen, antigen är det hat eller euforisk kärlek nästan men det genomgripande är att det aldrig är deras eget fel någonting.
Detta kan man tillfriskna ifrån, köerna är långa och även rehaben. Men vill man så finns där hjälp till att faktiskt bli frisk.
Annat är det med vad jag själv antagligen har (utreds just nu, är 24 år) - manodepressiv (Bipolär). Detta blir man aldrig "frisk" från och livslång medicinering krävs ofta för att kunna ha ett normalt och drägligt liv. Borderline och bipolär är ganska lika med vissa skillnader främst i hur måendet yttrar sig och - en bipolär är oftast "normal" perioderna mellan mani/hypomani och depressionerna. En borderline person är konstant i en turbulent humörstormning som kan pendla otroligt snabbt, flera gånger per dag.
Borderline och Bipolär yttrar sig ofta i tonåren. Ofta är det ett känslomässigt trauma som utlöser insjuknande, har man inte haft någon riktig trygghetskänsla i sin barndom är också det många gånger en riskfaktor.
Jag känner igen mig i en del av det jag kan läsa mellan raderna. Minus alkohol och droger då och misshandel. Jag är dock en väldigt rationell och logisk person med högfunktionella autism drag - vilket säkert är min "räddning".
TS även om din dotter inte vill bli hjälpt, inte vill inse att hon har problem tycker jag du skall läsa på om Borderline och Bipolär. Tycker också du själv bör gå och få prata av dig, ventilera, få stöd och ha ett bollplank.
Det skriker en tjej som inte kan rå för sitt beteende om det du skriver. Man "blir" inte bara sådan som hon verkar vara utan att något är fel, att man är sjuk på något vis.
Det är varken ditt eller någon annans fel att dottern är som hon är, det är inte hennes fel heller.
"Det är varken ditt eller någon annans fel att dottern är som hon är, det är inte hennes fel heller."
Kontakta soc så din dotter får en stödperson, hon behöver någon som tar över ansvaret, någon som kan ta över där ditt föräldraansvar "avslutas" iom att din dotter blev myndig. Klart man har ansvar och känner för alla sina barn efter de blir myndiga men det som gör att hon skulle ha klarat sig själv som vuxen finns inte riktigt hos henne än och det är inte du som ska ta set, det är soc uppgift, ingår i SoL.
Det är inte bara för att du ska "slippa" ansvaret, utan det är för att er relation ska kunna utvecklas till vad den borde vara, som mellan två vuxna människor.
Det är även viktigt för hennes självkänsla. Att hon klarar sig själv, att hon kan stå på egna ben.
Lycka till
