Misslyckat fostervattensprov
Då jag fått risken för trisomi 21 1:89 på kub så valde jag och min man att gå vidare med fostervatensprov. I går var den 4 veckor långa väntan över, det var nervöst och lite ångestladdat, men barnmorskan som tog mot mig var mycket gullig och lugnande. Först gjordes ett UL för att fastställa hur långt gången jag var, sedan kom läkaren. Allt förbereddes, det tvättades ordentligt med sprit och sedan satte man igång. Läkaren letade efter bästa stället med ultraljud och förde sedan in nålen. Ett pyttelitet stick i magen när nålen gick in och sedan blev det lite mensvärkliknande känsla när de kom in till barnet. Men de fick inte upp något fostervatten. Läkaren tog ur nålen och gjorde om det hela. Sticket i magen kändes knappt men nu gjorde det ont när de kom till barnet. Även denna gång fick de inte upp något vatten. Nålen togs ur och man kallade på en läkare till, har man misslyckats två gånger kommer en annan läkare och gör ett tredje försök. De förklarade att dessa två läkare gjorde på olika sätt, den första med ul och den andra på frihand! Jag fick panik, frihand... Men så visade det sig att nålen hade blivit igensatt så den första läkaren försökte igen, men med samma resultat som innan och sticket denna gången kändes nu ännu mer. Allt slutade med att de stuckit mig 3ggr och jag skall tillbaka om en vecka igen för att göra om provet. Nu är jag livrädd, jag har ont imagen och det strålar ut i ryggen, man har stuckit mig flera gånger och skall göra det igen, min missfallsrisk borde öka med allt detta. Det finns inget som säger att nålen inte blir igensatt även nästa gång när den nu blev det på alla tre försök, vad gör man då? De sa till mig att de aldrig misslyckats en andra gång, men detta är ju inget någon kan påverka. Sedan är jag livrädd att det blir läkaren som kör på frihand,hon kommer alltså inte se barnet när hon för in nålen, kan man kräva att de har ul samtidigt? Jag är så rädd nu, dels vad dessa tre stick kan gjort eftersom jag har ont och känner mig mörbultad, dels att utsätta sig för risken igen och sedan att få en läkare som använder en gammal metod. Någon som har något råd att ge?