Sambons ex kräver att han ska göra slut med mej ! (långt)

Mamman är säkert en häxa, helt galen, egoistisk, psykopat osv, osv men om jag bara håller med dig här så blir du nog inte så hjälpt. Jag tänker faktiskt försöka se det ur mammans synvinkel.

6månader är ganska kort tid då någon har tagit ens partner och ens barn ifrån en. Att mamman är upprörd beror kanske på att hon faktiskt älskade din sambo! Jag tycker faktiskt det är väldigt tragiskt när föräldrar skiljer sig med en axelryckning och alla är artigt korrekta trevliga. Då kan jag inte låta bli att undra om det ens var någonting över huvudtaget. Om man inte sörjer ordentligt så har man ju aldrig satsat ordentligt heller.

Mamman jobbar inom handikappomsorgen skriver du. Då har hon antagligen inte speciellt bra lön. Ni har två löner antar jag? Ni kommer alltid att kunna spela ut henne ekonomiskt. Ni kommer alltid kunna köpa ett bättre boende, köpa häftigare TV-spel, ordna häftigare semestrar och aktiviteter. Hos er har sonen dessutom en jämngammal lekkamrat!!! Självklart kommer mamman att förlora detta barn till er. Varannan vecka kanske fungerar en tid då barnen är små men att bolla tonåringar fram och tillbaka det är en helt annan sak. Jag kan nästan slå vad om att det här barnet kommer att bo på heltid hos er inom ca 5 år och det är nästan ingenting mamman kan göra åt det mer än att vädja till pappan (eller ta till mycket fula knep som jag inte skriver om hur som helst).

Vi kanske pratar mycket om jämlikhet i Sverige men fortfarande lever könsrollerna kvar väldigt mycket. Kanske är det därför just mammor "spårar ur" när dom förlorar sina barn. Jag tror fler pappor låter sin nya partner ta över ansvaret för hem och barn än vad mammor gör. (Jag tycker ibland det är nästan komiskt hur ofta mammor och styvmammor har gemensam vårdnad medan pappan engagerar sig mest för sin karriär.) 

Oavsett allt du skriver så förstår jag verkligen att den här mamman känner sig hotad. Hon är hotad.

Oavsett varför man gör slut så tycker jag att man är skyldig varandra att bearbeta skilsmässan för att kunna gå vidare. Därför kan familjeterapi vara bra även om det absolut inte är till för att rädda förhållandet. När någon gör slut så har den personen ofta varit missnöjd en tid och hunnit bearbeta situationen och sina känslor en tid. För den som blir lämnad kommer det hela troligen mer som en chock. Det måste man förstå och respektera.

Jag ska inte skälla på dig men jag tycker din sambo är väldigt feg egoistisk och elak som går in i en ny relation innan han avslutat sin gamla ordentligt. Att avsluta sin gamla relation innebär också att man hjälper den man lämnar att bearbeta sina känslor. Det tycker jag man kan unna sitt barns andre förälder. Rent generellt tror jag det är bra om man väntar med att introducera nya partner för tidigt efter en separation. Det kan lätt annars bli rörigt och som att man bara kastar sig mellan den ena till den andre utan att hinna bearbeta och hinna växa som person.

Problemet med att pappan åker till mamman för att natta sonen tycker jag enbart verkar vara pappans fel. Han har inte gjort klart separationen med sin fd. Han verkar inte vara intresserad av det heller eftersom han inte verkar vilja stanna upp och samtala med sitt ex. Han verkar ju inte heller vilja driva igenom ett umgängesavtal så om han målar upp sitt ex som en häxa skulle jag dra öronen åt mig om jag vore du. Kanske tror han bara att du blir mindre svartsjuk om han målar upp sitt ex som galen och ond?

Om du ringer och pratar med hans fd  chef så var beredd på att om chefen är det minsta normal så kommer det att vändas mot dig och pappan. Risken är väldigt stor att chefen tar det som att du gör allt för att smutskasta mamman.... vilket du nog gör om du går så långt att du ringer hennes chef. Det innebär ju verkligen att mamman får ännu mera bevis på att du försöker ta barnet från henne om du också försöker få  henne arbetslös.

Mitt tips till dig är att försök att håll dig utanför det här så mycket som möjligt. Låt din man visa ryggrad och reda ut det här själv. Försök också att inse att även om det vore så att du är en mycket bättre mamma än någon annan så har du inte rätt att ta hennes barn för det. 

... en sak till. Du skriver:
" Men han kommer till mej kryper upp i knät och sätter sig o myser o pussar o kramar och säger att han tycker om mej och är allt annat än ett otryggt barn.  Han o min son leker förfullt och är som bröder som dom själva säger."

... då har ju alltså mamma accepterat att sonen kommer till er.... men nu plötsligt vill hon inte det länge. Då har ju alltså något hänt. Var ärlig mot hela situationen. Vad har hänt som fått mamman att vägra lämna ut sonen?

(Vad har hänt förutom att du försöker ta över mamma rollen från mamman och helt spela ut henne? För jag förstår faktiskt inte varför du som styvmamma sen bara 6månader tillbaka ska hålla på och pussa(!) på ditt styvbarn.)