Sluta fördöma otrohet, när en sanning blir en lögn

Haskel

Äldre 4 Dec 17:47
87 svar

Citera Återställ Anmäl

Sluta fördöma otrohet, när en sanning blir en lögn

Personligen älskar jag min sambo, och enligt henne hon mig. Att vi valt att bo tillsammans och vara tillsammns innebär inte att hon är min ägodel, som jag tvingar till ett visst leverne. Detsamma önskar jag mig själv från hennes sida. Om jag kräver hennes trohet, kärlek, ömhet, är den inte värd någonting för mig. Jag önskar och vill givetvis ha hennes trohet, kärlek och ömhet, men jag vill att den ska komma av hennes fria vilja för att den ska vara någonting värd. Att tvinga någon till något ökar också risken drastiskt för att bli sviken. Dessvärre fungerar vi människor ofta så, det vi inte kan och får lockar, och får oss ofta att begå misstag.
Min sambo får träffa och vara med andra om hon vill, hon får dessutom lämna mig för någon annan, det enda jag önskar henne är lycka. Hur kan jag bli döma den jag älskar för det, den man älskar vill man väl bara det bästa, enligt mig. Hur man kan kasta bort flera års bra äktenskap, pga ett misstag är för mig oberipligt, inget jag kallar kärlek. Tro det eller ej, misstag gör vi alla, även otrohet är misstag som kan hända den absolut bästa. Ni som tror annorlunda riskerar att bli väldigt besvikna eller förvånade. Rätt vad det är befinner ni er själva i en otrohet, endera som sviken eller den otrogne. Tror ni inte att alla kan begå misstag är ni antingen väldigt unga, oerfarna, naiva eller lite av varje.
Förlåta är alltid bästa lösningen! Med det sagt säger jag inte att man ska stanna kvar i förhållandet. Men alla människor förtjänar respekt och acceptans. Främs du själv kommer att må bäst av att förlåta din partner, sedan repara eller bryta upp. Vi ser gott om människor här på FL som berätta hur mycket de hatar sina ex, och försöker få allt och alla som varit med om liknande att omedelbart göra likadant som dem. Nämligen lämna sin partner och sky den som pesten. Väldigt bittra människor som knappast mår bra i kropp och själ. Vill du hämnas på ditt ex, gör du bättre i att skaffa dig ett nytt, genomgående lyckligt liv, något som får ditt ex något att avundas. Att vara bitter och hata sitt ex, skadar enbart dig själv. Dock ska jag säga att jag är emot hämnt överhuvudtaget.
Haskel

Äldre 4 Dec 18:48
#40

Citera Återställ Anmäl

Fool skrev 2012-12-04 18:25:59 följande:
Och hur vet man att att det handlar om ETT misstag och inte repeterade "misstag" under 2 år ?

Sen har jag svårt att förstå resonemanget om ägandeskap , det handlar inte om tvång och ägandeskap , det handlar om överenskommelser som BÄGGE en gång gjort som den ene bryter , gillar man inte sin översnkommelse så borde man väl rimligtvis diskutera det med sin partner och inte göra som man vill bakom sin partners rygg ? Mer komplicerat än så är det egentligen inte , det blir bara komplicerat när man försöker hitta ursäkter till varför man ensidigt valde att bryta sin överenskommelse. Och det har inte med ålder att göra heller ?Skulle man ha svårare att hålla sig till sina överenskommelser när man blir äldre ?

Har väldigt svårt att förstå varför man överkomplicerar saker så mycket när det handlar om sex och kärlek , en överenskommelse om sexuell exklusivitet skiljer väl sig egentligen inte så mycket från andra överenskpmmelser man gör i andra sammanhang , med tex vänner och familj ? När det gäller andra sammanhang så verkar det vara en självklarhet att man inte bryter ett förtroende , men när det kommer tiill sex och kärlek så blir det genast luddigt och extremt komplicerat , och mer eller mindre ok att bryta förteondet man fått av sin partner och man blandar in saker som ägandeskap och tvång etc.. varför då ?

Om jag bryter ett förtroende jag fått av en vän ska jag försvara det med att "du äger inte mig" ?.... Typ... Nämen gurra då måste väl förstå varför jag bröt ditt förtroende , du äger väl inte mig , du har ingen rätt att tvinga mig till att hålla vår överenskommelse...... i detta sammanhang så låter det ganska absurt , men exakt samma argument blir helt plötsligt giltiga när det handlar om otrohet . är inte det jäkligt märkligt ?
Ja, helt oavsett överrenskommelse är det väl upp till dig att bestämma om du ska hålla dig till den eller bryta mot den. Det bör vara ditt val, inget som något tvingar dig till. Du kan aldrig tvinga någon till att aldrig svika dig/bryta ett löfte, eller? Däremot kan du som sviken givetvis välja att inte ingå fler överenskommelser med person ifråga i fortsättningen. För din egen skull ber jag dig dock helt oavsett förlåta personen, han/hon är som han/hon är och bör respekteras som människa iaf.

Ålder var inget jag talade om som sådant, inget som förhindrar att misstag aldrig sker. Det jag menade med ålder var att låg ålder ofta innebär mindre livserfarenhet och människokännedom. Dock inte nödvändigtvis, finns många "kloka" unga människor, respektive många äldre "naiva" människor.

Hur vet man sedan om det är en engångsföreteelse eller något som skett mer notoriskt. Svaret är att det vet du inte säkert. Men vill din ev. otrogne partner bli förlåten och försöka repara förtroendet och förhållandet, och verkligen ångrar sig, går det ofta att ana. Ger du personen möjlighet att förklara, och du låter henne/honom tala utan att fördöma, är sannorlikheten större, för att inte säga väldigt stor, att det är just sanningen du får höra.
Haskel

Äldre 4 Dec 20:12
#43

Citera Återställ Anmäl

Fröken reserverad skrev 2012-12-04 19:17:01 följande:
För sin egen skull, och sitt eget välmående så bör man försöka förlåta eller acceptera så småningom, oavsett om man fortsätter tillsammans eller inte. Inte hälsosamt att gå och älta oförrätter för länge.
Återigen kommer du in och förklarar vad jag vill ha sagt på ett fullkommligt lysande sätt FRÖKEN.

FOOL: Jag är nästan helt överrens ang ditt resonemang om kritik och fördömande, Kritik av icke fördömande slag är sådant vi kan lära oss av. Alla gånger förstår vi inte helheten av våra misstag, vilket kritik kan hjälpa oss med. Det är ju trots allt våra misstag och erfarenheter vi lär oss av.

Vad gäller förlåtande, hänvisar jag till FRÖKEN RESERVERAD. Men tillägg att att det givetvis är upp till var och en att göra som han/hon vill i det fallet. Jag delar enbart med mig av mina erfarenheter, och försöker inte pådyvla något.

Om du sedan läser ordentligt vad du själv skrivit om ålder, otrohet och svek, kan du läsa vad jag även menar. Det är riktigt att svek och otrohet är något som förekommer i alla åldrar, nu talar jag inte om planerade sådana. Saken är den att svek och otrohet för det mesta just är misstag, sådana vi lär oss av. Som sagt, lär vi oss alla olika saker i olika åldrar. Ges aldrig utrymme för misstag är det svårt att lära sig av några.

Till sist vill jag påpeka att jag inte på något sätt förespråkar svek och otrohet, om jag utryckt mig så. Jag menar på att det är något som kan och bör förlåtas, om vederbörande ber om det och tycks ha lärt sig något av det. Håller även helt med om att man bör skilja på person och handling.
Haskel

Äldre 4 Dec 20:54
#46

Citera Återställ Anmäl

Fool skrev 2012-12-04 20:15:18 följande:

Det är faktiskt inte så lätt att "ana" , speciellt inte om ens partner ljuger ögonen ur sig och gör en väldigt övertygande teateruppvisning. Den första fasen i en kris som ex otrohet är chockfasen , och den känetecknas av förvirring , man har svårt att svälja att ens partner faktiskt har gjort det h*n har gjort , det tar ett tag innan det sjunker in , man är fortfarande kvar i övertygelsen om att ens partner inte skulle kunna göra så och det tar tid at ändra den uppfattningen , den bild man har av sin partner.

Ibland vet den som varit otrogen inte själv vad h*n vill , ex vid de fall där någon har förälskat sig i någon annan.

Det du skriver låter väldigt vackert men oxå väldigt ensidigt till fördel för den som bedragit , den som blivit bedragen ska enligt dig endast visa förståelse och empati och svälja all stolhet , bitterhet och ilska över sveket h*n blivit utsatt för , och allt ansvar för hur förhållandet utvecklas efter det ligger självklart endast på den bedragnes axlar , den som medvetet bedragit sin partner har ingen som helst ansvar för konsekvenserna av sina handlingar och mer eller mindre idiotförklaras pga av sin "mänsklighet".

Varför skulle det vara mindre mänskligt att känna sorg , avsky och ilska över att ha blivit bedragen än att få känslor eller kåtslag på någon annan än sig partner ?
Det kanske inte är lätt att ana, iaf inte utan att lyssna ordentligt på sin partner. Dock har jag svårt att tro att din partner skulle sitta och ljuga dig rakt upp i ansiktet om en sådan sak. Enbart om han/hon ville lämna förhållandet, och vill ursäkta/förmildra sina misstag. Den som svikit eller varit otrogen, men vill bli förlåten och reparera tror jag inte ljuger dig rakt upp i ögenen. Möjligen förvränger sanningen en aning för att inte bli för hårt dömd, men finns det ingen rädsla för det, finns det ingen anledning till att ljuga. Då vill de flesta helst lätta på sitt hjärta.

Ang. att det låter som om jag bara tar svikaren/den otrognes parti är en aning fel. Det beror på att du och några andra enbart talade om otrogna som "svin" som omedelbart ska lämnas och inte förlåtas. Jag tar ofta, för att inte säga oftast den sviknes parti, det hela beror på vem som behöver mest stöd för tillfället. När en otrohet uppdagas är det i regel den svikne som behöver det. Det är något oerhört svårt och jobbigt att gå igenom, inget man heller kommer över på en natt. Det hela behöver tid, att få prata, någon som lyssnar och ävnen någon som kan ge stöd och råd. Förhoppningsvis är man då efter en tid stark nog att förlåta sin partner. En tid senare kan man förhoppningsvis acceptera och förlika sig med handlingen. Efter det bör beslutet om att stanna och reparera alt. gå skiljda vägar tas.

Det är absolut mänskilgt att känna sorg, avsky och ilska efter en otrohet. Mänskligt men enligt mig, även det ett misstag som jag lärt mig av. Jag har lärt mig att det enbart ger bitterhet och svårighet att lita på människor i övrigt, vilket enbart skapat olycka för mig själv i slutändan.
Men låt oss även leka med tanken att det var du som varit otrogen. Anser du då att bör bli dömd för alltid, eller önskar du bli förlåten, så du istället kan dra lärdom av ditt misstag?
Haskel

Äldre 5 Dec 23:51
#48

Citera Återställ Anmäl

Dreambrother skrev 2012-12-05 23:13:12 följande:
Haskel!

Du låter otroligt vettig i ditt resonemang och jag delar dina åsikter fullt ut!

Efterlyser dock en diskussion runt kärnan av trådstarten, vad som är mest sant, att berätta eller inte?
Tack!

Dessvärre tror jag inte det finns något generellt svar på din huvudfråga. Man måste alltid se till det individuella fallet. Klarar man att bära på lögnen och inser vikten av sitt misstag, tror jag att man i de flesta fall gör bäst i att inte berätta. Klarar man inte att bära lögnen, gör man i de flesta fall bäst i att berätta för sin partner. Förstår man inte riktigt vad en otrohet/svek innebär, är det svårt att ge ett råd. Det är svårt att ge ett råd till någon som inte inser att han/hon gjort något fel. Känner man dock att det är fel för ens partner, men inte för en själv bör man nog berätta. Ge din partner valet att lämna eller stanna kvar, det är inte rätt att låta en sin partner leva i en lögn som ständigt upprepas. Den lögnen kommer dessutom en dag att uppdagas.

Nu ropar säkert någon att det är lika fel att låta någon leva i en livslång lögn av en engånsföreteelse. Jag anser dock att det är skillnad, händer det vid ett eller ett fåtal gånger som man sedan ågrar bittert, är det vad jag vill kalla ett misstag. Men alla är vi olika, några skulle nog föredra att få veta, och några vill inte veta. Man får nog se till sin egen partner i det fallet. Som nämnts är det tanken bakom en otrohet som gör ont, inget annat. Ingen har ju ont av sin partners otrohet förrän den uppdagas.
Haskel

Äldre 6 Dec 00:52
#50

Citera Återställ Anmäl

Anonym (nädu) skrev 2012-12-06 00:40:22 följande:
Där förenklar du nåt otroligt. Så enkelt är det bara inte.
Därmed inte sagt att det alltid och utan undantag är bäst att berätta, men det är bara inte sant att ett svek inte skadar så länge den svikna inte vet vad som hänt. Sveket verkar liksom bakvägen också. Annars vore det väldigt enkelt att vara människa, och det är det inte.
Jag håller med om att jag förenklar, och gör det av flera anledningar. Dels vill jag lämna lite till dig som läsare att skapa din egen åsikt kring, dessutom har jag inte möjlighet att skriva en text likt en roman här. Mänskligheten är långt för komplicerad för att kunna generalisera på några få rader.

För att förklara lite iaf så menar jag följande. Så länge inget annat i förhållandet ändras och du inte känner till något svek eller otrohet, så är ju allting som vanligt. Du känner ingen avsky, hat, ilska har svår att lita på din partner då. Dessa känslor uppkommer först då det uppdagas.
Dock är det som du säger att annat kan förändras, din partner kan ev. må dåligt av sitt snesteg vilket tär på förhållandet...
Haskel

Äldre 6 Dec 11:03
#52

Citera Återställ Anmäl

Fool skrev 2012-12-06 03:57:21 följande:
Du förenklar saker o ting väldigt mycket och verkar vara fast i din övertygelse om att ALLA som är otrogna ångrar sig enormt och vill inget annat än att berätta sanningen för sin partner , dvs att det finns en viss grundärlighet i botten. Men så är det tyvärr inte alltid , i vissa fall ja , men lång ifrån alla. Otrohet kan vara ett misstag som man ångrar djupt , men det kan oxå vara planerat och iskallt utan samvete eller ånger.Att prata sig igenom en kris fungerar endast om bägge är ärliga och lägger alla korten på bordet , och fungerar sällan bra om den ene ljuger sig igenom hela processen.

Som sagt du ger en alldeles för förenklad och förskönad bild av otrohet , där allt löser sig om man bara överöser sin otrogne partner med kärlek och inte på något sätt kriticerar personens svek för att h*n inte ska känna sig obekväm eller pressad. Sorry med så enkelt är det bara inte.

Dessutom drar du alla otroheter efter just dina egna erfarenheter , möjligen var din partner ångerfull men det gäller långt ifrån alla , att bli ledsen , sårad och arg är absolut inget misstag , det är precis lika naturliga känslor som att bli förälskad ,och något som antagligen är skadligt att trycka ner , jag tror tvärtom att det är undertryckt vrede som ger upphov till bitterhet. Jag tror snarare att det är nyttigt att ge utlopp för sin ilska och sorg , en del av läkeprocessen , problemen uppstår om man fastnar i det och inte kommer vidare.

Om jag hade varit otrogen mot min partner så skulle jag acceptera all kritik och skit jag får för det , precis som jag accepterar kritik när jag begår fel i andra sammanhang. Helt enkelt acceptera konsekvenserna av mina handlingar. Tyvärr fungerar människor oftast så , vi har lättare att lära oss av våra misstag om det blir konsekvenser av dem än om vi kommer undan med dem,

Du måste nog förväxlat mig med något annan , jag brukar inte utala mig om otrogna människor som "svin" , men jag tror inte heller på att idiotförklara dem som slavar för sin "mänsklighet" eller göra dem till offer.
Jag får nog lov att säga att jag är skyldig dig en ursäkt FOOL. Jag tror jag missuppfattat dig väldigt mycket. Jag har tolkat dina inlägg och frågor som mer generella. Ämnet är för stort och komplicerat för att ge ett exakt svar på. I mina svar till dig har jag hela tiden försökt återspegla på det TS efterfrågar, och jag har trott att dina frågor återspeglat din syn på saken. I TS fråga har jag helt enkelt varit tvungen att förenkla och generalisera, det går helt enkelt inte att ge ett svar som fungerar för alla.

Efter att ha läst i en annan tråd, där du skriver att du blivit utsatt för otrohet utan ånger från din partner, förstår jag att dina frågor gäller dig själv. Om du vill prata och ta del av mina erfarenheter och tankar, ber jag dig att beskriva din situation lite närmare. Hur erat förhållande sett ut, vad som hänt, era respektive känslor efter att det uppdagats. Du får gärna inboxa, eller om du öppnar en egen tråd.

Det kan även hända att jag förväxlat dig, tidigare men jag tror snarare att jag även där misstolkat dina inlägg. Jag tror du har beskrivit dina egna känslor, vilka jag förstår innehåller mycket sorg och även ilska. Jag har hela tiden tolkat dig som debattör, som försökt ge din syn i respektive inlägg.

Hoppas jag tolkat dig mer rätt nu och återigen en ursäkt till dig.
Haskel

Äldre 6 Dec 21:37
#55

Citera Återställ Anmäl

Fool skrev 2012-12-06 19:25:26 följande:
Ingen fara , jag har varit med för länge på FL för att ta illa upp av sådant , och min sorg och ilska etc har jag bearbetat sedan länge , det var trotts allt snart 3 år sedan min kris och skilsmässa , lever idag i ett nytt förhållande med en underbar kvinna och har ett bra samarbete med mitt ex ang barnen , dock kommer jag aldrig någonsin förlåta henne och vi kommer heller aldrig vara vänner , vissa kanske ser det som bitterhet jag ser det som en naturlig reaktion , allt går inte att förlåta , speciellt inte om man agerat illa som hon gjorde. Däremot har jag som sagt sedan länge accepterat det och gått vidare med mitt liv. Som sagt , acceptans och förlåtelse är två skilda saker där acceptans är nödvändigt men förlåtese valfritt

Mina erfarenheter av otrohet skiljer sig antagligen kraftigt från dina och det är oxå därför jag argumenterar emot bilden av en otrogen partner som ångrar sig bittert och mår väldigt dåligt av det , jag har ju själv upplevt att så är inte alltid fallet. I mitt fall ahde hon tex snackat ihop sig med sin älskare om en story ifall jag skulle konfrontera honom , hon satt i etthalvår och skådespelade på FR med tårar , löften etc samtidigt som hon ljög om allt från dag ett och fortsatte vara otrogen bakom kulisserna ,väldigt kallt och utan någon som helst ånger eller skuldkänslor och otroligt manipulativt..Som sagt efter att själv upplevt detta under ett halvår så är det ju väldigt svårt att hålla med om den bilden du och TS beskriver.

Det finns säkert många fall där den bilden stämmer , men långt ifrån alla , och i de fall som mitt fall tex så är förlåtelse osv inte ett bra alternativ eftersom det enda det leder till är mer svek och mer lidande , jag kan i mitt fall lungt säga att det hade varit mycket bättre för alla inblandade om jag inte gett henne en ny chans och avslutat förhållandet från början , det var ett stort misstag från min sida ,inte bara för mig utan även för våra barn som fick utstå ett halvårs turbulent tid som de mådde väldigt dåligt av. Men det är iof alltid lätt att vara efterkok
Tack FOOL, för att du delar med dg av din historia och erfarenhet. Efter att ha läst den har jag absolut inga förstår jag din syn på otrohet bättre. Särskilt förstår jag att du aldirg skulle lita på någon som varit otrogen mot dig igen, efter dina erfarenheter. Tragiskt när en människa kan vara så genomgående falsk. Självklart vet jag att de existerar, det finns egentligen lika många fall av otrohet som individer. Dock tror jag inte fall som ditt är direkt vanligt, som du säkert förstår måste jag generalisera och skriva om de fall som iaf jag tror är vanligast.

Problemet är även att det jag skriver ibland tycks låta som jag förskönar otrohet. Egentligen är det så att jag alltid ställer mig på den svages sida. Som du säkert märker i de flesta trådar om otrohet, demoniseras den otrogne väldigt mycket av flera personer. Därmed är faktist den otrogne den svaga i det fallet, och jag menar att även han/hon har rätt till ett försvar.
Men även i vissa andra situationer talar jag om att förlåta den som gjort fel, för sin egen skulll. Egentligen tror jag du håller med mig i det fallet. Ditt fall är däremot extremt och jag förstår att du inte vill/kan förlåta ditt ex. I ett sådant fall som ditt, eller då man av annat skäl inte kan/vill förlåta, är nog det bästa att göra som du lyckats göra. Nämligen acceptera "läget", väljer man att separera är väl egentligen det en typ av förlåtande. Man accepterar händelsen, accepterar att människan i fråga är som den är, men har så lite som möjligt att göra med personen fortsättningsvis.
Väljer man däremot att stanna kvar i förhållande, krävs dock en annan typ av förlåtande. Förr eller senare måste man ju då börja lita på sin partner igen.

Hursomhelst blir jag glad att höra att du lämnat det bakom dig, och även träffat en ny. Jag tycker också om att höra att du kan samarbeta med ditt ex för barnen skull. Det är kanske inte mycket till val, men ändå storsint och starkt av dig.

Ta hand om dig. (vi hörs säkerligen snart igen)

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Sluta fördöma otrohet, när en sanning blir en lögn

Sluta fördöma otrohet, när en sanning blir en lögn

INNEHÅLL