Sluta fördöma otrohet, när en sanning blir en lögn

Man glömmer en viktig poäng här. Har man en gång varit otrogen kan man aldrig säga att man inte varit det.

Samma sak som att hävda att man är oskuld.

Det är liksom en gräns man passerar som aldrig  kommer igen. Lite som första av allting förvisso. Men på något plan tvivlar jag på att det är sådant livet handlar om. Snarare det motsatta, neka sig själv så mycket som möjligt och observera hur andra påverkas kanske.

Älskar man sig själv mest vilket på sätt och vis förmodligen är en ganska okonventionell relation och är med någon annan är det ju tydligt att man bedrar sig själv enbart. Men kan man förlåta sig själv så är man en god bit på väg. I det fallet så är det ju så att säga inom samma sfär och i det fallet går otrohet att förlåta och reparera.