Anonym (vi)

Äldre 3 Dec 19:55

46 svar

vi är 25 och 28 år och har fått godkännt att bli familjehem. tips tack!

vi har nu fått veta att vi är kvalificerade att bli familjehem ! vi är jätte glada framför allt jag som själv bott i familjehem under en tid i mina vilda tånårs år. jag är 24 just nu men kommer inte vara klar med utbildningen och få placeringar förens jag fyllt 25 år så vi är unga men tror oss ha goda kvaliteer och erfarenhet för att kunna vara goda förebilder och ge värme och kärlek till ett barn som placeras hos oss. jag känner handläggaren som äger detta företag (dom sammarbetar med komuner i sverige) då han en gång hanlaggt mitt ärende en gång i tiden så vi vet vart vi har varandra och han vet vad jag gått igenom. han tror vi kommer kunna göra mest nytta med en tonåring 12-14 år som behöver en stabil tillvaro och starka individer att se upp till och få vägledning av.

ni som e familjehem idag och har tonåringar placerade ! dela med er av tips och råd och gärna berättelser om hur det är och kan vara, positivt och negativt..det är viktigt för oss att få ta del av olika fall och få olika vinklar på hur det är att vara familjehem. !

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-04 12:01
Ett litet tillägg !

vet ni som är familjehem något forum som e speciellt till för familjehem ? jag känner att detta forum va lite fel väg att gå, nu blir det mest massa spekulationer och förutfattade meningar i minsta ord som jag skriver . jag vet att det kommer finnas många åsikter bra som dåliga när man blir familjehem, det hör till ! människor älskar att spekulera och prata ;D det är en del av våran natur och alla har ju rätt till en åsikt, även jag som ska bli familjehem har många sånna, inget fel eller konstigt i det ;) fullt normalt . Men jag tror man gör bäst i att inte ta åt sig för mycket av folks negativa tankar om ens val för mycket utan försöka focusera på det som är viktigt å det är vår familj och det barn som om nått år kommer placeras hos oss :D Det kommer vara jätte tufft mellan varven och jag tror att det e bra att grunda med mycket positivitet och god stöttning inför en sån stor och viktig uppgift. lägger man ner sin tid på att försvara sig och försöka hävda sig mot människors åsikter och tråkiga tankar om en är det att kasta bort tid å energi i ett svart hål! den gör ingen nytta där och peronerna i fråga kommer troligtvis inte ändra uppfattning om dig endå utan bara suga åt sig av din värdefulla tid å energi och kanske bli ännu mer negativ mot dig..så med dom orden sagda förstår ni säkert att vi ska vara glada å positiva här, även om ni vill berätta om situationer som vart tvärrt om!

min tanke med denna tråd var att få lite råd tagna från era erfarenheter och några sådanna har jag fått ! STORT TACK till er ! det var väldigt givande och väckte en å annan tanke hos oss . vi tar med oss era goda råd och berättelser och förhoppningsvis kan vi använda dom i nytta !

vi får hoppas att tråden jag startade återhämtar sig lite så jag kan få ta del av mer erfarenheter !

mikipiki

Äldre 5 Dec 11:50

#31

Anonym (vi) skrev 2012-12-04 11:15:23 följande:

Nu handlar inte denna tråd om vi är lämpade eller inte för det är vi, och det är inte grundat på någon familjelivs undersökning ;) vi vet att vi ska ha ett nära arbete med föräldrarna men för det kan man ju han en anonym åsikt. precis som personen som skrev tidigare kommentar hade. den åsikten har inget med att vi är mindre lämpade eller inte. jag vet att alla familjehem tycker och tänker massor kring placerade och soc, plus deras bio föräldrar, det måste man få göra och man måste få känna irritation och ilska kring visa situationer, vi är ju människor och inga känslolösa robotar.

Den där åsikten har faktiskt med det att göra eftersom den kommer att lysa igenom.

Jag bodde i ett familjehem i tre år som resonerade likt dig. Dom sa aldrig rakt ut att dom tyckte att dom var bättre än mina riktiga föräldrar, men det märktes ändå. Jag var ganska lättpåverkad som tonåring och till sist ville jag inte längre åka hem till mina föräldrar för att jag inte vågade stå för att jag tyckte att min mamma var bäst hur mycket fel hon än hade gjort mot mig under min uppväxt.

Förövrigt så var jag ganska bråkig som tonåring och jag hade haft väldigt svårt att ta ett par fosterföräldrar i er ålder på allvar. Visst, det är ju skitbra för er att ni är nära i ålder och kan relatera till tonåringen, men jag hade inte haft samma respekt för er som för en äldre person.

Mamma till många

Äldre 6 Dec 01:00

#32

Hejsan =)

Nu har jag inte läst igenom hela tråden men vill berätta min historia:
Redan som ganska ung började jag fundera på att bli familjehem, jag tog kontakt redan när jag var 21 med en kommun. Väntade dock mitt andra barn vid den tiden men ville lämna en intresse anmälan.
Dom blev förvånade men glada att jag hörde av mig =)
När jag var 28 bestämde vi oss för att slå till....nu har vi varit familjehem i tre år och vi trivs hur bra som helst.
jag var orolig i början att min ålder skulle vara emot mig då ålderskillnaden inte var så "himla" stor.
D klart att ungdomarna såg mig som gammal ändå, men att realistiskt inte kunde vara deras "bio" mamma om jag inte var super tidig att skaffa barn då typ14 =)
Men vi har haft bra uppdrag kan man säga som passade oss...vi har jobbat för att ungdomen ska få flytta hem så tidigt som bara går. Då har jag inte behövt axla "mamma" rollen utan blivit en "annan" vuxen bara.
Jag hoppas du förstår vad jag menar =)
Idag har vi en helt annan roll idag har vi en uppväxt placering också en tonåring men där mamman inte finns med i bilden alls, där kan jag känna att jag kommer bli en "mamma" figur. Men han kommer nog aldrig kalla mig det med namn.

Jag tycker det är ganska bra att man har varit ung, man hänger med lite fortfarande och de flesta ungdomar vi har mött har försökt "lura" oss lite =) Men det kan vara svårare när det inte var så länge sen man var ute i svängen själv =)
Jag känner också att nu när vi har våra bio barn som är mellan 2- 13 år....så är vi redan så mycket uppe i barn så en mer eller mindre gör inte så stor skillnad. Klart att alla barn är speciella det var inte så jag menade...men i det här stadiet i livet andas vi barn känns det som. Vi lever för barnen och när dom är vuxna så kommer tiden då barnen ska rå om oss
Det är nu i livet som första prioritering blir barnen så då passar det bra att ha fler att gnata å tjata på =)

Jag har sagt det förut men säger det igen familjehem är det bästa som hänt mig- att hjälpa trasiga familjer att bli hela eller ett ensamt barn att få en familj.....har gjort mitt liv värdefullt och mening i livet.

Kör på och lycka till =)

Mamma till många

Äldre 6 Dec 08:05

#33

Ett tips om du har fb där finns familjehems grupper som oftast är mer positivare ön familjeliv faktiskt

Anonym (A)

Äldre 6 Dec 08:09

#34

Min mamma har haft jour hem hela mitt liv (jour hem är dit barnen kommer när det är akut innan de flyttas bestämt om barnen ska hem, till familjhem osv)

www.faco.nu/ är en organisation där familjehem samlas.

Anonym (syster)

Äldre 6 Dec 08:23

#35

Hej,

Jag blev familjehem för mina två bröder 12 o 15 år när jag var 21 år, ett enormt ansvar som blev lite för mycket för mig, då min bror på 15 år var väldigt strulig och jag hade ingen erfarenhet av det då, han blev iallafall placerad på annat håll efter ca 6 mån, vi pratar ofta om det nu idag, han är nu 21, han tycker att det var det enda rätta och göra, men jag hade enorma skuldkänslor då att jag gav upp på honom.

Min andra bror bodde hos mig och min man, gifte mig och skaffade barn senare =)...han flyttade från oss till mamma när han var 17 år.
Kan säga att detta var en erfarenhet som jag behövde då och nog det bästa jag har gjort, inget jag ångrar.

Men kan tycka idag att soc kunde hanterat det hela lite annorlunda,vi blev utredda som familjehem först efter 2 år, då soc sa att det var en ren formalitet, jag och min pojkvän gifte oss, skaffade en större lägenhet till en 4:a , sen kom beskedet, då hade dom beslutat att vi inte var lämpade! Då gick jag i taket, överklagade och jag fick rätt =).

Lycka till!

Anonym (vi) Trådstartaren

Äldre 7 Dec 19:44

#36

Mamma till många skrev 2012-12-06 01:00:04 följande:

Hejsan =)

Nu har jag inte läst igenom hela tråden men vill berätta min historia:
Redan som ganska ung började jag fundera på att bli familjehem, jag tog kontakt redan när jag var 21 med en kommun. Väntade dock mitt andra barn vid den tiden men ville lämna en intresse anmälan.
Dom blev förvånade men glada att jag hörde av mig =)
När jag var 28 bestämde vi oss för att slå till....nu har vi varit familjehem i tre år och vi trivs hur bra som helst.
jag var orolig i början att min ålder skulle vara emot mig då ålderskillnaden inte var så "himla" stor.
D klart att ungdomarna såg mig som gammal ändå, men att realistiskt inte kunde vara deras "bio" mamma om jag inte var super tidig att skaffa barn då typ14 =)
Men vi har haft bra uppdrag kan man säga som passade oss...vi har jobbat för att ungdomen ska få flytta hem så tidigt som bara går. Då har jag inte behövt axla "mamma" rollen utan blivit en "annan" vuxen bara.
Jag hoppas du förstår vad jag menar =)
Idag har vi en helt annan roll idag har vi en uppväxt placering också en tonåring men där mamman inte finns med i bilden alls, där kan jag känna att jag kommer bli en "mamma" figur. Men han kommer nog aldrig kalla mig det med namn.

Jag tycker det är ganska bra att man har varit ung, man hänger med lite fortfarande och de flesta ungdomar vi har mött har försökt "lura" oss lite =) Men det kan vara svårare när det inte var så länge sen man var ute i svängen själv =)
Jag känner också att nu när vi har våra bio barn som är mellan 2- 13 år....så är vi redan så mycket uppe i barn så en mer eller mindre gör inte så stor skillnad. Klart att alla barn är speciella det var inte så jag menade...men i det här stadiet i livet andas vi barn känns det som. Vi lever för barnen och när dom är vuxna så kommer tiden då barnen ska rå om oss

Det är nu i livet som första prioritering blir barnen så då passar det bra att ha fler att gnata å tjata på =)

Jag har sagt det förut men säger det igen familjehem är det bästa som hänt mig- att hjälpa trasiga familjer att bli hela eller ett ensamt barn att få en familj.....har gjort mitt liv värdefullt och mening i livet.

Kör på och lycka till =)

tusentack för din berättelse! den var mycket intressant och väldigt läsvärd!

Anonym (vi) Trådstartaren

Äldre 7 Dec 19:45

#37

Anonym (syster) skrev 2012-12-06 08:23:36 följande:

Hej,

Jag blev familjehem för mina två bröder 12 o 15 år när jag var 21 år, ett enormt ansvar som blev lite för mycket för mig, då min bror på 15 år var väldigt strulig och jag hade ingen erfarenhet av det då, han blev iallafall placerad på annat håll efter ca 6 mån, vi pratar ofta om det nu idag, han är nu 21, han tycker att det var det enda rätta och göra, men jag hade enorma skuldkänslor då att jag gav upp på honom.

Min andra bror bodde hos mig och min man, gifte mig och skaffade barn senare =)...han flyttade från oss till mamma när han var 17 år.
Kan säga att detta var en erfarenhet som jag behövde då och nog det bästa jag har gjort, inget jag ångrar.

Men kan tycka idag att soc kunde hanterat det hela lite annorlunda,vi blev utredda som familjehem först efter 2 år, då soc sa att det var en ren formalitet, jag och min pojkvän gifte oss, skaffade en större lägenhet till en 4:a , sen kom beskedet, då hade dom beslutat att vi inte var lämpade! Då gick jag i taket, överklagade och jag fick rätt =).

Lycka till!

tack snälla för ditt inlägg! vilket liv du har haft! intressant att läsa.

tack ennuen gång!

Anonym (vi) Trådstartaren

Äldre 7 Dec 19:45

#38

Mamma till många skrev 2012-12-06 08:05:16 följande:

Ett tips om du har fb där finns familjehems grupper som oftast är mer positivare ön familjeliv faktiskt

Anonym (vi) Trådstartaren

Äldre 7 Dec 19:46

#39

Anonym (A) skrev 2012-12-06 08:09:07 följande:

Min mamma har haft jour hem hela mitt liv (jour hem är dit barnen kommer när det är akut innan de flyttas bestämt om barnen ska hem, till familjhem osv)

www.faco.nu/ är en organisation där familjehem samlas.

Anonym

Äldre 7 Dec 20:19

#40

Tycker det är vansinnigt att 2 unga människor med 2 småbarn, varav en är spädbarn, ska ta hand om ungdomar på glid! Dessutom har du ingen aning ifall du skulle kunna göra det bättre än bioföräldrarna! Jag tror ni blev godkända pga att du känner ägaren och jag tror du vill göra detta av helt fel anledning.

Anonym (vi) Trådstartaren

Äldre 7 Dec 22:31

#41

Anonym skrev 2012-12-07 20:19:28 följande:

Tycker det är vansinnigt att 2 unga människor med 2 småbarn, varav en är spädbarn, ska ta hand om ungdomar på glid! Dessutom har du ingen aning ifall du skulle kunna göra det bättre än bioföräldrarna! Jag tror ni blev godkända pga att du känner ägaren och jag tror du vill göra detta av helt fel anledning.

du har rätt att tycka och tänka precis som du vill. det spelar ingen roll om jag skulle sitta här och förklara varför vi blev godkända och av alla skäll vi vill bli familjehem, du har bestämt dig att tycka detta är vansinne och det får stå för dig. som jag tidigare skrev så kommer det alltid finna personer som kommer tycka massa saker om att man är familjehem óch det hör till, jag tar sådanna saker med ro. vi vet vilka vi är och är trygga i det och är säkra på att vi kan ge något gott till den som blir placerad, vi har oxå fina referenser av flera familjehem som jobbat med detta i 15-20 år som känner oss mýcket väl :D

Anonym (rutan)

Äldre 7 Dec 22:50

#42

Anonym skrev 2012-12-04 10:57:42 följande:

Ni ska som familjejhem jobba aktivt med kontakten mellan barnet och dess föräldrar och på sikt ska barnet kunna flytta hem igen.

Visserligen ot: Jag fattar inte varför vi inte har inrikes adoptioner i Sverige! Vissa barn växer upp med föräldrar som ägnar en hel barndom till att falla dit och sen blir bättre igen. Vilket innebär att barnen får flytta in och ut i tillfälliga hem. Det skapar endast en osäkerhet hos barnen för de vet aldrig var de kommer att bo om ett år. Detta för att bioföräldrarna "eventuellt" kommer komma på rätt spår igen. Galet! Givetvis ska föräldrarna få bästa möjliga hjälp, men barnen har inte valt sina liv och behöver trygghet!

Anonym (A)

Äldre 7 Dec 23:09

#43

Anonym (rutan) skrev 2012-12-07 22:50:19 följande:

Visserligen ot: Jag fattar inte varför vi inte har inrikes adoptioner i Sverige! Vissa barn växer upp med föräldrar som ägnar en hel barndom till att falla dit och sen blir bättre igen. Vilket innebär att barnen får flytta in och ut i tillfälliga hem. Det skapar endast en osäkerhet hos barnen för de vet aldrig var de kommer att bo om ett år. Detta för att bioföräldrarna "eventuellt" kommer komma på rätt spår igen. Galet! Givetvis ska föräldrarna få bästa möjliga hjälp, men barnen har inte valt sina liv och behöver trygghet!

Vi har inrikes adoptioner i sverige. Min mamma hade ett föräldralöst barn placerat hos sig och det barnet adopterades inom Sverige till en familj som stod i adoptionskö,

Anonym

Äldre 15 Dec 20:14

#44

mikipiki skrev 2012-12-05 11:50:52 följande:

Den där åsikten har faktiskt med det att göra eftersom den kommer att lysa igenom.

Jag bodde i ett familjehem i tre år som resonerade likt dig. Dom sa aldrig rakt ut att dom tyckte att dom var bättre än mina riktiga föräldrar, men det märktes ändå. Jag var ganska lättpåverkad som tonåring och till sist ville jag inte längre åka hem till mina föräldrar för att jag inte vågade stå för att jag tyckte att min mamma var bäst hur mycket fel hon än hade gjort mot mig under min uppväxt.

Förövrigt så var jag ganska bråkig som tonåring och jag hade haft väldigt svårt att ta ett par fosterföräldrar i er ålder på allvar. Visst, det är ju skitbra för er att ni är nära i ålder och kan relatera till tonåringen, men jag hade inte haft samma respekt för er som för en äldre person.

Hejsan!

Jag märker när jag läser tråden att det finns väldigt mycket okunskap innom ämnet och även då jag förstår att det är mycket åsikter så tänker jag berätta och tipsa om det jag känner till!
Jag ser att många har reagerat på att trådskaparen och hennes respektive skulle vara för unga. Då de har blivit godkända som familjehem borde väl inte det vara mycket att kommentera? Kommunen eller den anlitade familjehemscentralen placerar det barn som anses passa i familjehemmet. De tar då hänsyn till om det finns barn i hemmet redan, i så fall hur gamla de är, de tar även hänsyn till familjehemmets tidigare erfarenheter och även fler aspekter. Man placerar till exempell sällan barn i hem där det finns barn i samma ålder.
Sedan detta som har sagts om att man ska samarbeta med de biologiska föräldrarna. Det kan ofta vara ett av de svåraste momenten för ett familjehem. Att få hem barnen i dåligt skick efter att de varit på besök hos föräldrarna, ständigt krångel över föräldrar som vill ha mer kontakt, eller ha tillbaka sina barn, är i många fall väldigt vanliga.
Jag tycker att det är underbart att se att en sådan ung familj vill ta på sig ett sådant svårt uppdrag och ansvar att ta hem ett barn och ge det skydd, uppfostran när sådant har brustit i det biologiska hemmet. Sen sammarbetar familjen oerhört mycket med dess kontakt från socialen och det är upp till dom att arbeta för att barnet ska få växa upp under en sådan bra miljö som möjlig och i bästa fall kunna få komma hem till sin biologiska familj igen.

MammasSmåHjärtan

Äldre 16 Dec 17:28

#45

Skönt att få en kommentar från någon som är insatt i hur saker fungerar :) det är precis det som du skrev som jag tyvärr försökt förklara för en del ovan . Men jag har inte gett upp hoppet på tråden än ! Och blev stärkt av ditt inlägg ! Tack !

Anonym

Äldre 21 Dec 10:58

#46

Hej :) hinner inte läsa alla 4 sidorna men Www.familjehemmet.se är en sida vi familjehem träffas på :) så välkommen in :) Mvh skorpan

vi är 25 och 28 år och har fått godkännt att bli familjehem. tips tack!

INNEHÅLL