Skör 5-åring

Min dotter är så orolig för att "vara själv". Egentligen är hon ju aldrig det, hon är bara 5 år (i januari).
Hon följer mig som en hund när vi är hemma, när jag går och plockar så är hon 1 meter bakom. Det är ganska irriterande eftersom vi bara är hemma. Jag förstår inte varför hon gör så?
Jag säger till henne att hon inte ska följa efter mig eftersom vi är hemma och vi är i samma hus etc etc. Då frågar hon mig var jag ska vara, alltså var i huset.
Hon kan absolut inte vara på en annan våning (har två våningar i ett litet radhus) än den jag är på.
Hon har alltid varit duktig på att sova och somna men nu vill hon att jag ska ligga kvar hos henne. Hon sover i  samma rum som sin lillasyster (2 år), så de har ju oxå varandra som trygghet.
Hon säger att hon inte är rädd för något men hon kan inte stoppa sin mun från att ropa efter mig - hon vill alltid vara med mig, hon älskar mig osv.
Jag berättar minst en gång om dagen att jag älskar henne och säger ofta att hon är duktig för det är hon.
Problemet är att hon inte ger sig, hon kommer efter mig fast att jag har nattat henne flera gånger och legat hos henne en stund och innan dess har jag läst för dem.
Tillslut tryter tålamodet och jag blir till slut arg på henne för att hon inte lyssnar. Hon är så insnöad på att jag ska vara inom en meters avstånd hela tiden och det tar knäcken på mig faktiskt.
Ibland undrar jag om hon har något psykiskt problem som behöver pratas ut med någon kunnig? Eller är jag nojig över hennes beteende?