Inlägg från: Anonym (Introvert) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Introvert)

    Introvert + introvert = sant?

    Freddy och Anonym (hm), introvert har inget med blyghet att göra

    Jag kan bara tala för mig själv, jag ogillar sociala tillställningar helt enkelt bara för att det blir för mycket av det "goda" skulle man kunna säga. När det är fester eller tillställningar med en massa folk som jag inte känner så brukar jag hålla mig lite i bakgrunden och observera alla andra.

    Omgiven av folk som jag känner och är trygg med så är jag skojfrisk, kaxig och smälter in i gruppen... Men att agera enligt normen och vara deltagande tar på krafterna.

    Det finns extremt mycket information om introverta på nätet. Jag hittade för ett tag sen en länk som är väldigt bra och förklarar 10 myter om introverta. Läs gärna den.

    spatialorientation.com/2011/10/14/misreading-introverts/

  • Anonym (Introvert)

    Det var en verklig "eye opener" för mig också när jag hittade den länken.

    Det var många poletter som trillade ner, jag har länge trott att jag hade aspergers, men jag tror snarare att jag är introvert.

    Det är mycket som fallit på plats:

    * varför är jag som jag är.

    * varför mitt senaste förhållande inte fungerade.

    * varför jag har så svårt att träffa någon att vara med.

    * varför jag är så utmattad efter en dag på jobb.

    * varför min chef tycker jag ska "ändra tonen" i mina mail till gruppen jag leder (jag tycker han daltar och att jag är rakfram och att de är vuxna människor som borde fatta bättre).

    * varför jag hellre sitter ensam hemma i min lägenhet än att går ut och festar med mina kolleger.

    Jag måste också säga att det finns personer i min närhet som förstår mig bättre än vad jag har förstått.

  • Anonym (Introvert)
    Anonym skrev 2013-03-04 05:56:29 följande:
    Det verkar ju typ "oh jag har alltid undrat varför jag är si och så och beter mig sådär" "men  nu har jag hittat ett fint ord och då känns allting genast helt annorlunda". 
    Fast i själva verket förändrar det ingenting. Antingen är man nöjd och glad med hur man är och då spelar det ingen roll vad det heter, eller så vill man ändra på sig och då spelar det inte heller någon roll.
    Du har ingen aning om hur det känns att gå omkring och hela tiden veta att man är "annorlunda" jämfört med alla extroverta som har så enkelt för att stå och kallprata, eller stå upp inför en grupp och presentera en sak osv. Jag har länge trott att jag har haft Aspergers till exempel medan jag egentligen bara är introvert.

    Introvert eller Aspergers för den delen är inget man kan ändra på men det är faktiskt väldigt skönt att veta VARFÖR och att det finns andra som är som "jag".  Det handlar inte om att kunna sätta ett fint namn på det, det handlar om att identifiera en orsak och faktiskt finna en bit av sig själv, det handlar väldigt mycket om självkännedom. För min egen del så var det väldigt många pusselbitar som föll på plats bara genom att läsa detta spatialorientation.com/2011/10/14/misreading-introverts/

    Många saker som jag inte har kunnat förklara varför jag är som jag är... men nu kan jag det. Vi är inte alla LIKA, vi är väldigt olika individer som fungerar på olika vis. Vissa sitter och dömer andra och klankar ner på dem (hint hint) och andra söker förklaringar. 
  • Anonym (Introvert)
    Anonym skrev 2013-03-04 05:25:20 följande:

    Och varför skulle man behöva berättiga att man är introvert, tycker du att man behöver det?
    Att jag är introvert är inget jag tänker springa runt och berätta för alla på jobb.
    Det är MIN ensak och det är MIN förklaring till mig själv varför jag inte följer normen av det alla andra anser vara normalt, varför är jag obekväm i sociala tillställningar osv.
  • Anonym (Introvert)

    Då borde det inte vara så svårt för dig att förstå varför det kan vara skönt att få sätta fingret på varför saker och ting är som de är...

     

  • Anonym (Introvert)

    När allt kommer kring så tror jag faktiskt att när jag väl träffar någon och inleder ett nytt förhållande så skulle jag nog vilja att den personen också är introvert. Jag har levt med en extrovert person i 15 år och det var inte alltid lätt att få förståelse...

    Sa man till henne man skulle behöva en stund för sig själv, fungerade inte det..  Till och med när jag ett tag var utarbetad och jag var på väg in i väggen så hade hon ingen förståelse till att låta mig vara...

    Jag tror att en introvert person förstår detta behovet bättre vilket leder till att man kan ge varandra tid.
    Exxet hade ett behov av att man hela tiden interagerade med varandra, man skulle snacka "i mina ögon" oavbrutet från det man kom hem, vad har du gjort idag? Vad har du ätit? Vad gjorde de andra? osv..   i hennes ögon var jag nog otrevlig eftersom mina svar var korta och inte långa utlägg och ibland blev hon sur för att jag knappt ville snacka med henne, men jag har inte det behovet av att snacka ut efter varje dag... När jag lämnar mitt jobb så vill jag lämna det där, även om min roll betyder att man kan ringa mig dygnet runt och be om hjälp med olika saker så betyder inte det att jag vill leva i mitt jobb 24/7

    Om man inte satt med henne i soffan hela tiden så var man också otrevlig och osocial, titta på TV, titta på Film, prata, klänga på varandra hela tiden, gå hem till grannen och snacka, gå ut på gården och snacka med grannarna och dricka kaffe där ute...  

    Jag kanske är skittråkig, men jag trivs i min borg, mitt hem...  Jag är totalt tillfreds med att sätta mig vid min arbetsplats där hemma vid datorn, på med hörlurarna och lyssna på musik, spela på xboxen, eller surfa lite, eller knacka lite hemsidor, redigera film...   Livet för mig var perfekt att bara veta att min partner FINNS i min närhet, min partner sover med mig, älskar mig som den jag är, att snacka är helt okej, bara det inte handlar om konstant jiddrande om saker som är totalt meningslösa.

    Det tråkigaste är att bli anklagad för att vara otrogen när man inte vill snacka hela tiden och hon börjar bli misstänksam, när man sen inte är intresserad av snacka djupare om problem som inte finns så byggde detta på hennes misstankar och anklagelserna blev värre och för laga något som inte var trasig alltså att "rädda" förhållandet som i mina ögon inte behövde räddas så var lösningen att typ "knulla allt bra" hur bra nu det är? Vi knullar det bra!!! Vi skaffar ett barn till för det räddar ALLT!
    Jag gick inte med på att skaffa ett barn till av den anledningen och sex varje dag...  njae..  jag fungerar inte på det sättet att man kan styra mig med krav och scheman.

    Hennes kravställande gjorde att vi snarare gled ifrån varandra och anklagelserna blev värre trots att jag förklarade för henne..

    1. jag vaknar på morgonen
    2. jag går till jobb
    3. jag kommer hem från jobb
    4. jag är hemma tills jag lägger mig och somnar
    5. tillbaka till 1.

    Hennes behov till att vara social och ha kroppskontakt hela tiden och mitt behov att inte vara social eller ha kroppskontakt med någon hela tiden gjorde att vi gled ifrån varandra. Allt detta började i det 5-6 sista åren i vårt förhållande, jag måste medge att det var inte ALL BAD...  Vi hade goda stunder också och de första 10 åren i vårt förhållande så var allt underbart.

    Trots detta tror jag inte det är något problem för Introverta och Extroverta att ha fungerande förhållanden, det som jag ser som ett problem var att jag inte kunde sätta fingret på varför jag inte hade samma behov som henne, precis som jag sa innan, det kan vara bra att veta att man är introvert för då kan man upplysa sin extroverta partner att det är så här jag fungerar, snälla förstå att jag har inte samma behov att vara supersocial som du men jag möter dig gärna halvvägs om du gör detsamma för mig.

    Därav kan det vara bra att kunna sätta ett namn på ens egenskap, vem vet..   hade jag kunnat detta innan och bett henne läsa genom länken som jag postat innan (10 myths about introverts) så hade kanske hon och jag levt lyckliga än idag och firat vår 16 års dag för en vecka sen. Istället så har vi en "bad breakup" bakom oss och kan inte snacka med varandra, vi har bara barnen. Hennes misstankar kvarstår och hon tror jag lever som en casanova trots att jag snart är guldmunk ;)

    Jäklar vad långt det blev...

  • Anonym (Introvert)
    Anonym skrev 2013-03-05 07:36:39 följande:


    Så om du hade sagt till din sambo "jamen jag är introvert" då hade det förändrat allt? Jag tvivlar... 

    Hon skulle ha kvar samma närhetsbehov och du skulle ha kvar samma behov av utrymme. Kompromissa kan man göra ändå, har inget med en "etikett" på olika personligheter att göra.
    Det sa jag inte, men precis som någon annan sa så handlar det om förståelse för varandra.
    Om jag hade vetat då vad jag vet idag och vi hade kunnat föra en dialog och kanske fått mer förståelse för varandras olika behov. Den förståelsen fanns inte i vårt förhållande....

     
  • Anonym (Introvert)

    jag känner lite som du där att kallpratet hos frissan ibland är jobbigt, men sen vissa gånger kan det gå jättebra att prata lite. Speciellt om det är en frisör som jag gått hos ett tag.

    Känner jag inte för att prata eller inte vill ledas in i en konversation så säger jag bara är det okej om jag blundar och kopplar bort medan du klipper? Det brukar vara okej..

Svar på tråden Introvert + introvert = sant?