Introvert + introvert = sant?
Passar en introvert person bäst ihop med en annan introvert och extroverta passar bäst med varandra?
Inlägg från: Anonym
|
-
-
-
Svar på tråden Introvert + introvert = sant?
-
Man passar ihop med den som gör en lycklig. Punkt.
-
Nej, precis, introvert är inte lika med blyg... Nu finns det visserligen situationer där jag är blyg OCKSÅ, men det är inte så att jag, som introvert, är helt socialt handikappad och inte vet hur man tar kontakt/inleder samtal/samtalar osv.
Det är oväsentligt om min framtida partner är introvert eller extrovert, det viktigaste är att där finns en respekt för att man är olika och att man blir accepterad för den man är. En extrovert partner skulle förmodligen inte ha något emot att vara ute fredag kväll/hela lördag och avsluta med stor brunch på söndag, medan jag skulle föredra att kanske vara social på fredag kväll, spendera lördag hemma, och ha brunch på söndag förmiddag för att ha resten av dagen för mig själv, och då är det ju viktigt att det finns ett givande och tagande där, en grundläggande respekt för att alla inte fungerar lika. -
Freddy skrev 2013-03-03 00:58:34 följande:Det här är ju spännande, jag antar att intro kan vara helt skilt från att vara blyg? Utan man försvinner in i det helt egna eller, hur funkar en riktigt kaxig introvert person?
Det blir ju svårt att ens förhandla om hur tyst man vill ha det.
Jag är skitblyg men inte introvert alls :( -
Fast just kärlek handlar väl inte så mycket om konversationer.19leon73 skrev 2013-03-03 00:39:25 följande:Det är väl det som är det svåra i det hela, Jag har grymt svårt för att ta första steget och har ingen aning hur det skulle se ut om två introverta personer skulle gå på en blinddate.
Lite komiskt när man tänker på det. Två personer som sitter helt tysta.... sjukt nöjda med att inte behöva tala speciellt mycket. Till slut säger en av personerna något, den andra finner ämnet intressant, de konverserar i 5 minuter och sen sitter tysta i ytterliggare en timme... -
Tänkte mest på dating-fasen..19leon73 skrev 2013-03-03 10:19:00 följande:Nej förvisso men säg den extroverta person som pallar leva i ett förhållande med en person som inte känner för att konversera..
Att samtala är viktigt för många, för mig räcker det med att personen finns i närheten för att jag ska vara tillfredställd. -
Jag är extrovert och hon är introvert.
Det funkar skitbra och vi kompletterar varandra utmärkt.
Hon är eftertänksam och klok.
Jag är social och utåtriktad, tillsammans utgör vi ett suveränt team.
Men jag tror det handlar mycket om att acceptera och uppskatta den andra människan precis som den är, att inte försöka "konvertera" den andra att bli som man själv är.
Att inse att det finns fler sätt att vara på än mitt och dom är lika bra som mitt.
-
Vad spelar det för roll vad saker kallas, man är ju likadan ändå..?Det var en verklig "eye opener" för mig också när jag hittade den länken.
Anonym (Introvert) skrev 2013-03-03 10:16:56 följande:
Det var många poletter som trillade ner, jag har länge trott att jag hade aspergers, men jag tror snarare att jag är introvert.
Det är mycket som fallit på plats:
* varför är jag som jag är.
* varför mitt senaste förhållande inte fungerade.
* varför jag har så svårt att träffa någon att vara med.
* varför jag är så utmattad efter en dag på jobb.
* varför min chef tycker jag ska "ändra tonen" i mina mail till gruppen jag leder (jag tycker han daltar och att jag är rakfram och att de är vuxna människor som borde fatta bättre).
* varför jag hellre sitter ensam hemma i min lägenhet än att går ut och festar med mina kolleger.
Jag måste också säga att det finns personer i min närhet som förstår mig bättre än vad jag har förstått. -
Fattar inte varför man blir så glad över detta ord? Vad förändrar det att man hittat ett ord som beskriver ens personlighetstyp? Känns det mer berättigat att vara introvert när man vet att det kallas introvert, eller är det någon tillhörighetsgrej, tryggt att få sätta en stämpel på sig själv?Anonym (Anna) skrev 2013-03-03 21:45:36 följande:Oj! Jag känner också igen mig i beskrivningen. Blir nästan tårögd, känns så skönt att få bekräftat varför man "är som man är". Jag jämför mig ofta med andra, tex de som har stort socialt nätverk o ofta träffar kompisar. Men samtidigt tänker jag ju att jag aldrig skulle orka med det. För att svara på TS:s fråga tror jag det beror på personerna. Min sambo är nog mer åt det introverta hållet, fast kanske inte lika mycket som jag.
Det är ändå skönt att han inte heller har ett stort behov av socialt umgänge. -
Anonym skrev 2013-03-04 05:07:11 följande:Fattar inte varför man blir så glad över detta ord? Vad förändrar det att man hittat ett ord som beskriver ens personlighetstyp? Känns det mer berättigat att vara introvert när man vet att det kallas introvert, eller är det någon tillhörighetsgrej, tryggt att få sätta en stämpel på sig själv?
Jag tycker inte alls att det är svårt att tatta.
Men läs Freddys inlägg nr 20 som förklarar det bra, det vi inte har ord för kan vi inte heller förstå lär nån stor tänkare ha sagt. Jag tror på det och vem vill inte förstå sig själv.
Det är inget fel att definiera sig själv, problemet blir när andra ska definiera en.